Det är söndagskväll och jag har intagit fåtöljen framför tv-n. Har inte gjort så mycket, men känner mig ändå sömnig. Varför? Vet inte. Mycket tankar kanske? Det är sjukdom och mamma i en salig blandning i huvudet. Hade aldrig någonsin tänkt mig att det skulle vara så svårt att se sin mamma åldras. Det är hemskt. Gnager ständigt i hjärtat.
Min egen sjukdom och osäkerheten om den dyker upp igen lär jag få leva med till den dag jag dör. Vissa perioder finns den inte alls. Andra perioder är den läskigt närvarande. Varje gång det gör ont någonstans infinner sig en gnagande oro, men det måste jag slå bort - jag vet. Men det är inte alltid så jäkla enkelt.
Idag har jag och alla barnen varit hos svärmor/farmor och fikat. Hon hade "bara" bullar sa hon igår. Men på bordet fanns både sockerkaka, hembakta kakor och köpta sådana. Så nog hade hon gofika alltid.
Snart sovdags. Först lite mer tv - och lite wordfeud. Om någon vill spela så heter jag Inger60.
Kramar
Ettåriga Milda öppnar paket.
