Hade besök av läkaren tidigare idag och han konstaterade att min kropp inte verkar tåla Tyverben. Först måste tarm (och hela kroppen egentligen) läka ut. Det kan ta 1-2 veckor. Sen verkar han vilja sätta in Herceptin (antikropp) och nån vecka efter det nåt starkare. Åtminstone Herceptinen tålde jag för tre år sen när det först begav sig. Men som sagt, just nu har jag ju ingen behandling alls och det är ju inte bra.
Det känns för jävligt.
Samtidigt måste maken ligga på med blåslampa för att bostadsanpassa lägenheten. Trapphissen upp till lägenheten verkar dock ligga nån månad borta i tiden eftersom kommunen inte jobbar sig svettiga för att hjälpa oss. Ingen som har nån bra lägenhet som vi kan flytta till/använda oss av kanske? ;)
Idag har jag annars gått runt i korridorerna, varit ute i dagrummet och fikat, ja verkligen legat i för att försöka få min svaga kropp att hitta tillbaka till ett liv där jag ska klara vardagen även om det "bara" blir hemma. Men hemma finns min älskade, älskade lilla Harry. Vill kunna lägga mig ner och bara gosa med honom. Tur också att vi har dotterns kompis som är så gullig och ställer upp och tar honom när hon kan.
Vilka människor jag omger mig med va? :)
Kramar
Älskade Inger. Jag tänker på dig och jag önskar jag kunde göra något!!! skickar all styrka jag kan till dig!!!! många kramar familjen Sjödin och Rose´n.