0
Det blev ingen operation - förrän i morgon. Pust.
Maken och jag "stämplade in" på sjukhuset prick klockan 09.30 i går. So far so good. Efter en stund togs jag emot av en sköterska som tömde mig på fem provrör med blod. Därefter fick vi gå ner en trappa för att göra ett EKG. Upp på avdelningen igen och klockan hade redan hunnit bli elva. Dags för lunch. Den fick jag på avdelningen, men maken fick klara sig utan. Smög åt honom några mackor i alla fall.
Efter en stund blev jag tilldelat ett rum, ett öde rum för fyra personer. Där fanns två sängar och en tv. Det var i princip allt. Och kallt var det, inte bara i rummet utan på hela sjukhuset. Vi frös som 17 båda två. Strax efter klockan ett kom sjukgymnasten och berättade att jag skulle göra andningsövningar efter operationen. Men hon hann knappt klart förrän en sköterska kom och drog i mig för att jag skulle ner och göra en lungröntgen.
Uppe på avdelningen igen kom avdelningsläkaren/underläkaren som ska assistera vid min operation. Efter någon timme kom även kirurgen som ska utföra operationen. Fick berättat för mig allt om ingreppet och att jag kommer att ha rejält ont efteråt och några veckor framåt.
Av kirurgen fick vi dessutom veta att min operation blivit uppskjuten till torsdag morgon. Det hade tydligen kommit en patient från Värmland som behövde opereras akut. Suck. Kändes rätt trist tills jag fick veta att jag kunde åka hem över natten och vara tillbaka först klockan 18 i kväll. Men innan jag fick gå hem skulle jag prata med narkosläkaren - och han dröjde förstås. Var ute och pratade med sköterskorna och de ringde på honom. Efter en stund kom han och efter det hade klockan blivit 17.
Checkade ut från avdelningen och åkte iväg, handlade lite mat och hem och åt. Sedan började jag jaga mamma på telefon eftersom även hon hade varit hos läkaren på dagen. Hon har haft så ont i ryggen och ville söka för det. Visste att syrran var med henne. Ringde både mamma och syrran, men inget svar.... Blev orolig. Skickade ett meddelande till syrrans mobil och fick svaret att mamma mist synen på ett öga och att läkaren misstänkt proppar, men att det inte var det. Blev ännu mer orolig.
Sent på kvällen ringde syrran. Mamma har starr och förlorade synen på ögat för några veckor sedan. Inget av detta har lilla mamma berättat för någon. I stället har hon gått och varit sjukt orolig över detta. När de kom till läkaren i går berättade mamma det för syrran. Då drog hela sjukvårdsmaskineriet igång för att undersöka mamma. Det blev inte bara besök på vårdcentralen, utan även på två sjukhus.
Pratade med mamma senare på kvällen. Då lät hon lugn och glad. På ena ögat såg hon inte alls att läsa hos ögonläkaren. Men på det andra hade hon tydligen kunnat läsa alla rader uppifrån och ner.... Ruggigt högt blodtryck hade hon också. Min älskade lilla mamma. Som jag hade velat vara hos henne nu. Men jag har mig själv att tänka på. Måste fokusera på min egen hälsa och operation.
Så här sitter jag... Blir i alla fall fika hos svärmor (med nybakade bullar :) innan jag drar tillbaka till sjukhuset.
Kramar
Taggar:
Lungoperation;
1
Det är måndagskväll och klockan har passerat 21.30. Bara tolv timmar tills jag ska inställa mig på avdelningen på thorax. Pirrigt? Javisst. Vet ju inte så mycket om vare sig operationen eller tiden efter. Det är många frågor jag vill ha svar på. Hoppas svaren kommer i morgon.
Vet egentligen inte så mycket om morgondagen heller eller vad det är som tar hela dagen i anspråk. Men tydligen ska jag i alla fall bli kvar där till onsdag då själva operationen ska genomföras. Vet inte en gång hur mycket de måste ta av min lunga. Allt är ju beroende på hur stor pricken är och var den sitter i lungan. Jävla prick....
Måste komma ihåg att ta av mig alla smycken. Annars blir det till att pyssla med det i sjukhussängen igen. Har ju en del örhängen i varje öra... Nej, det är nog bäst att lämna sånt hemma.
Får se om jag kan uppdatera bloggen, eller orkar, efter operationen. Annars får ni ringa maken om ni inte kan vänta.
Nej, nu är jag trött. Har varit ett rätt konstigt dygn. Efter en dag i Rättvik hos Håkan och Marie i går (där vi fick god mat och dryck) körde vi därifrån vid midnatt. Skulle hämta mellandottern och hennes sambo i Västerås dit de åkte med nyfunna vänner som de träffat under sin semestervecka i Tunisien. De kom till Västerås cirka 05.00!!!!! Då fattades det några timmar tills jag och maken varit vakna i ett dygn. Hemma i Örebro en timme senare och jag kände mig nästan medvetslös. Kunde ändå inte somna direkt. Och när jag väl somnat så vaknade jag flera gånger. Så det blev en liten siesta även på eftermiddagen. Nu har vi varit och käkat och badat Harry.
Önska mig lycka till.
Kram
1
Jag är trött, så jäkla trött. För att koppla bort tankarna tar jag en insomningstablett på kvällen. Därefter sover jag gott. Visserligen vaknar jag några gånger, men det går relativt snabbt att somna om igen. Trots det är jag så jäkla trött på dagarna. Orkar helt enkelt inte ta mig för något. Antagligen är det en process jag går igenom, att allt ska bearbetas, och det tar helt tydligt på krafterna.
Därför händer det inte så mycket här hemma - om inte maken tar tag i saken förstås. Han ser till att vi kommer ut lite på dagarna och det är skönt. Love you.
Nu är det bara fyra nätter innan jag ska inställa mig på sjukhuset. Vet inte mycket om själva ingreppet eller hur jag kommer må efteråt. Allt har gått så fort inför operationen, så det har inte hunnits med att få svar på de frågorna. Tydligen finns det olika sätt att komma åt lungan. Antingen genom ett snitt i sidan, under bröstet eller titthål. Tydligen blir det både kateter och ryggmärgsbedövning. Just ryggmärgsbedövningen kan jag känna lite oro inför. Vet inte varför.
Får se vad vi hittar på nu på eftermiddagen. Blir antagligen en sväng med makens nya tjänstebil som han är och hämtar nu. :)
Kramar
0
Nu har det gått några dagar sedan beskedet och jag börjar så sakteliga komma ut ur dimman. Mycket av tiden som gått har gått åt till att bearbeta situationen. Jag kan säga att hjärnan har gått på högvarv. I går, till exempel, kom jag knappt ur sängen. Orkade helt enkelt inte ta tag i livet och vardagen. Men redan i går kväll kändes det lite bättre och i dag ännu bättre. Så nu är jag på g igen. :)
Men det är en omvälvande situation jag befinner mig i. Det är ju i alla fall ett rätt stort ingrepp läkarna ska göra - ta bort en del av min lunga. Men vad ska jag göra?! Jag måste ju lita på läkarna (och det gör jag) och lägga mitt liv i deras händer. För trots att jag fått vänta (vilket varit enormt påfrestande) så måste jag säga att det är en fantastisk vård vi har i Sverige - och Örebro.
I går var jag dessutom hos frissan och gjorde mig fin. Blev kortklippt (som vanligt) och lite roliga röda nyanser. Riktigt nöjd blev jag. :)
Får se vad vi gör dagarna fram till operationen. En dag ska vi i alla fall upp till Håkan och Marie i Rättvik. Ska bli så himla mysigt.
Sen ska vi ju hämta mellandottern och hennes sambo på Arlanda på måndag morgon klockan 02!!!
Kramar
2
Jaha, så blev det plötsligt ingen Gotlandsresa. :(
Å andra sidan så blir det operation i stället. :)
Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Efter ett mysigt dygn på Ålands hav med maken så kommer vi hem och kollar postfacket. Där ligger ett brev från sjukhuset. Förstår att det gäller operationen. Men att det skulle vara en kallelse redan till den 26:e juli kunde jag väl aldrig tro - dagen innan vi (inte) ska åka till Gotland. Den 26:e juli ska jag skrivas in på sjukhuset och antagligen blir det operation dagen efter eller kanske redan samma eftermiddag. Ännu en sommar när semesterplanerna går i kras tack vare denna j---a sjukdom. Redan för två år sedan, när bröstcancern upptäcktes och jag behandlades med cellgifter, fick vi avboka huset i Spanien. Och så detta.... Det är bara inte sant. Grrrrrr.
Fast å andra sidan är det ju positivt att operationen blir av. Fast jag kan tycka att; har jag väntat så här länge, så kunde de väl ändå dröjt drygt en vecka till med operationen.... Men, men... Det är väl så livet fungerar.
Just nu känns det inte så bra. Jag har ju längtat efter semesterveckan på Gotland så jäkla mycket. Säkert har de andra gjort det också. Och så blir det så här...
Kan inte riktigt tänka klart känner jag. Måste suga på den här karamellen någon dag, för just nu snurrar det bara runt. Ska försöka sova på saken, så kanske det känns bättre i morgon.
Kram
1
I dag har jag varit hos lymfkliniken igen och fått armen lindad. Kan bara säga att det inte alls är så skönt i den här värmen. Men lymfterapeuten mätte armen och handen igen och svullnaden hade gått ner ordentligt i armen. Visserligen hade svullnaden även minskat i handen, men inte mer än några millimeter. Nu har jag ingen mer tid där förrän jag ska gå intensivbehandling där, = massage och lindning varje dag i två veckor, i slutet av augusti.
Varmt och stelt.
Någon mer än jag som tycker tiden går fort? Hinner knappt blinka så har helgen försvunnit. I lördags var vi i alla fall hos Hasse o Marie och grillade. Riktigt mysigt var det.
:) Igår när sonen och äldsta dottern var iväg och badade Harry hittade de massor med kantareller. Är inte det tidigt?
Den här veckan är den sista arbetsveckan innan semestern för maken. Sen blir det fyra härliga veckor tillsammans. Det enda vi vet är att vi ska till Gotland en vecka. ...om inte sjukhuset vill ha in mig för operation vill säga.... Då blir även den veckan omkullkastad. Men så snabbt borde det väl inte gå?! Har jag väntat i snart ett år så kan jag vänta ytterligare någon vecka, så att vi åtminstone får semester tillsammans.
Älskade mamma
Älskade vovve
Konst i vår stad
Förvirrad landade den på vår altan
Harry är livrädd för mellandotterns katt och söker trygghet i husses knä
Lilla söta Milda
I morgon tänkte jag ta mig iväg och träna igen. Även om både hjärta och lungor är bra inför operationen, så kan det ju inte bli sämre om jag dessutom gör vad jag kan för att förbättra min kondition - och kanske gå ner några kilo....
På onsdag är det dags för ett besök hos kuratorn igen. Var inte längesen jag var där, men även hon ska gå på semester, så det kan vara skönt att stämma av nu. Känner mig ganska lugn och tillfreds ett tag nu. Det enda är väl att jag är snabb och hämta posten varje dag för att se om det kommit någon kallelse. Fortfarande är det väntan som är jobbigast...
Nu är det snart dags att förbereda middagen. Tänkte att maken ska få grilla några korvar och lite kött i kväll. Bäst att passa på när vädret är så underbart som det är just nu.
:))Kram
Taggar:
Lymfkliniken;
0
Vaknade alldeles nyss av att telefonen ringde. Det var överläkaren på onkologen som fått svaren på mina tester. Allt såg normalt ut, så det fanns inga hinder för en operation.
Han frågade också om jag hört från thorax, men det har jag ju inte. Då sade han att han skulle skicka dem en påminnelse tillsammans med resultaten. Verkar gå fort nu. Bra det. Skönt om det äntligen händer något.
Kramar
0
Några dagar har hunnit passera sedan jag gjorde testerna och det känns fortfarande så himla bra. Känns som en tung sten fallit från mina axlar. Finns inget fysiskt i vägen för en operation. Måtte nu bara thoraxkirurgerna fatta beslut om operation när de ser mina resultat. För nu vill jag verkligen bara fokusera framåt. Känner verkligen att jag är på g. :)
Tänk att det snart (om några månader) gått ett helt år sedan jag sjukskrevs. Helt sjukt!! Vart har det här året tagit vägen. Tänker inte bara på tiden som rusat iväg utan på vad som egentligen hänt kring min sjukdom. Jo, vi talar om väntan och oro - i snart ett år!!! Inte undra på att jag inte orkar tänka klart ibland. Det finns antagligen bara plats för att försöka bearbeta oron och rädslan för min sjukdom och framtiden. Allt annat har jag tvingats lägga åt sidan. Min vardag ser helt annan ut än den gjort tidigare. Visst, jag har några ärr på kroppen, men det är nog det som händer i huvudet som är värst. Men enligt kuratorn är det en vanlig reaktion i en krissituation. Svårt bara att hantera det när man är van att gasa på i 110 och dessutom är en människa som har hundraprocentig koll på allt. Nu har jag ingen koll på något.... Orkar helt enkelt inte....
I lördags var jag och maken ute och åkte en sväng. Promenerade lite och fikade. Blev en riktigt mysig dag. På kvällen tog vi bilen och for i väg för att se cruising. Många fina bilar var det. :) På vägen hem stannade vi så att Harry fick bada. Skönt för honom att svalka av sig när det är så varmt.
I går var det städdag. :( Inget kul, men det blir desto finare efteråt. :) Efter det bjöd vi in oss till svärmor på fika. :)
Och nu är det måndag igen. Ska ta en promenad med Harry tillsammans med mellandottern. Sedan tänkte jag och sonen cykla iväg och träna. Samtidigt tänkte jag köra några maskiner med tvätt. Så den här dagen går nog den med. ;)
Kram
0
Idag har jag varit på sjukhuset. Först gjorde jag arbets-EKG med resultatet att hjärtat fungerade alldeles utmärkt. Fick cykla cirka 12 minuter med gradvis hårdare motstånd. Till sist blev det riktigt tungt. Mest ansträngda blev nog låren. Självklart var jag ordentligt svettig också efter cykelturen, men allt lugnade ner sig efter tio minuters vila.
Därefter fick jag sätta mig i väntrummet innan jag blev inropad till lungfunktionstestet. Fick blåsa i ett rör med och utan motstånd. Fick också fylla respektive tömma lungorna till max. Till sist snurrade det ordentligt i huvudet. Men enligt sköterskan hade jag bra lungor med stor volym. Tydligen ligger medelvärdet på 3,9. Jag låg på 4,7. Det låter ju jäkligt bra.
Inga frågetecken inför en operation verkar det som och det känns faktiskt super-duper-bra. Om jag blir av med pricken i lungan är jag ju av med cancern i min kropp och kan därefter börja om från noll. Bara att gasa alltså. Me like. Känner ett riktigt glädjehus i kroppen. :))
Nu har jag haft en period när jag saknat jobbet något enormt. Läser tidningen på morgonen och känner en otrolig längtan att få skriva igen. Blir så jäkla avundsjuk på alla mina arbetskamrater. Var glada ni att ni är friska och kan gå till jobbet varje dag. :))
Igår hade jag och barnen en mysig dag tillsammans med mamma/mormor. Vi var i Nora och fikade och senare åt vi också middag. Däremellan hann vi dessutom åka iväg så att Harry fick bada. Vädret var soligt och varmt och min älskade mamma var både pigg och glad. Känner en sådan otrolig saknad av henne. Skulle vilja ha henne nära, så att vi kunde dela vardagen med henne. Kände en klump av saknad i magen när vi lämnade av henne hos syrran på kvällen igen. Fan att allt ska vara så himla svårt.
Nu är det fredagskväll och vi har suttit ute på altan och käkat middag. Myyys. :)) Ibland är livet härligt. :))
Inga planer har vi för helgen. Det brukar bli rätt bra ändå. :)) Nu får ni ha en trevlig helg.
Kramar
Taggar:
Arbetstest;
