Allt gick bra med makens operation igår. Vet inte varför jag kände sådan oro. Det var i alla fall underbart när jag fick höra hans röst senare på kvällen. Han hade väldigt ont i magen av gasen de fyller magen med för att se att det inte läcker någonstans och det satt i fortfarande i morse. Men han kände sig mycket piggare och skulle precis gå ut och äta frukost när jag pratade med honom. Min älskade lilla gubbe. ;)
Känns skönt att gårdagen är över. Inget sånt mer nu tack. Om bara jag kunde få något vettigt besked också. Låt vara att de beslutar sig för att ta bort den del av lungan där pricken sitter. Bara det blir gjort nån gång och jag får gå vidare. För nu börjar det bli riktigt, riktigt tråkigt att inte få rå om sitt eget liv och vardagen. Förhoppningsvis är det ett sundhetstecken att jag känner så. Ett bevis på att jag kommer gå stark även ur det här. :))
Nu får ni ha en trevlig tisdag för det ska jag ha. :))
Kramar
Livet är inte enkelt
Just i detta nu ligger nog maken på operationsbordet och genomgår sin gastric bypass. Känns skitoroligt. Vet inte varför. Kanske för att jag mår som jag mår?! Väntar ju på besked från sjukhuset för att få reda på vad de ska göra med min jävla prick i lungan. Just nu känns den väntan tyngre än jag orkar med. Och så makens operation mitt i detta. Nej, det är för mycket nu. Livet känns tungt. Måtte det komma något positivt ur allt detta. Så här har jag ju inte tänkt leva mitt liv i all evighet.
Som om inte det vore nog. Nej, ovanpå allt detta bär jag på en olustkänsla efter en händelse som inträffade för ungefär en månad sedan. Inget som berör vare sig min sjukdom eller makens operation. Nej, det är något som bara gjorde mig så innerligt ledsen och som fick konsekvenser som jag aldrig drömde om.
Måste försöka skaka av mig allt för en stund. Har i alla fall varit ute med Harry på en lååång promenad i det fina solskenet. Visst blåser det, men det var en skön promenad. Stannade till vid en fontän så att Harry skulle få blöta sig lite och fick mig ett gott skratt. Han är bra knäpp vår vovve. Han var nämligen rädd för det mesta som hade med den där fontänen att göra.
I går var det mors dag och jag blev firad av mina finaste och goaste ungar. Love you. :)) Fick en jättejättefin ampel med lobelia av mellandottern redan i lördags när hon kom hit för att äta tillsammans med oss. Och i går fortsatte firandet med att jag fick en jättebukett kvistrosor och lotter av sonen och äldsta dottern. Underbara är ni allihop.
Nu är det inte många dagar kvar innan vi ska på dop. Äntligen, äntligen ska jag få träffa lilla Milda. :))
Kram
Som om inte det vore nog. Nej, ovanpå allt detta bär jag på en olustkänsla efter en händelse som inträffade för ungefär en månad sedan. Inget som berör vare sig min sjukdom eller makens operation. Nej, det är något som bara gjorde mig så innerligt ledsen och som fick konsekvenser som jag aldrig drömde om.
Måste försöka skaka av mig allt för en stund. Har i alla fall varit ute med Harry på en lååång promenad i det fina solskenet. Visst blåser det, men det var en skön promenad. Stannade till vid en fontän så att Harry skulle få blöta sig lite och fick mig ett gott skratt. Han är bra knäpp vår vovve. Han var nämligen rädd för det mesta som hade med den där fontänen att göra.
I går var det mors dag och jag blev firad av mina finaste och goaste ungar. Love you. :)) Fick en jättejättefin ampel med lobelia av mellandottern redan i lördags när hon kom hit för att äta tillsammans med oss. Och i går fortsatte firandet med att jag fick en jättebukett kvistrosor och lotter av sonen och äldsta dottern. Underbara är ni allihop.
Nu är det inte många dagar kvar innan vi ska på dop. Äntligen, äntligen ska jag få träffa lilla Milda. :))
Kram
Spa med behandling
Så här fint har jag bott i natt. :)) Miljön på Sätra Brunn kurort var helt underbar. Dottern och jag har ätit gott, njutit av ansiktsbehandling, badat i 34-gradigt vatten och varit ute och gått. Och tiden har bara rusat iväg - som vanligt... Tack för en helt magnifik present. Under ett dygn har det bara varit fokus på att må bra. :))
Så här fint var det verkligen. :))
Och genast blev det vardag igen. Sonen är hos en kompis och maken jobbar sent. Så här sitter jag... Men jag fick just hem gullungen Harry som varit med mellandottern och badat. Och nu kom äldsta dottern.
Kramar
Lungan i fokus
Vilken underbar läkare (Lars Andreassen) jag har på onkologen. Han är pedagogisk och ser mig som människa och hur jag mår. Inte känns det heller som att några frågor är för dumma att ställa. Han svarar på allt. Och framför allt - han tar sig tid. I går satt jag, maken och äldsta dottern och pratade med honom i nästan en timme. Helt suveränt.
Efter alla röntgen, ultraljud och mammografi som jag gjort den senaste månaden skulle jag alltså få svar i går hur min status är. Egentligen kan man säga att det inte hänt så mycket med pricken i lungan. Det de ser är att aktiviteten i den har ökat från drygt elva procent till drygt 15. Vad nu det innebär?! I alla fall så ska läkarna prata ihop sig på en rond denna vecka. Därefter får jag veta om de antingen ska göra en punktion av pricken och gå in med en liten eller mellannål för att ta prover. Eller så blir det en operation som man inte vet förrän efteråt vad de gjort. Kanske tar de bort pricken och övre delen av vänstra lungan. Men det ser de först när de öppnat mig.
I övrigt såg de inga förändringar i min kropp, vare sig på andra organ eller skelettet. Blev fortsatt sjukskriven för att samla krafter inför en eventuell operation och efterföljande medicinering.
Naturligtvis är jag inte bara sjukskriven därför. Nej, jag mår självklart inte bra mitt i allt det här. Känns som att världen snurrar på runt mig medan jag kämpar för att hålla mig över vattenytan. Återhämtningen efter rosfebern har tagit tid och jag har varit trött. I dag fick jag besked av läkaren att mina blodvärden, snabbsänkan och vita blodkroppar i alla fall är så bra att jag kan sluta med penicillinet.
Nu på morgonen har jag varit iväg till sjukhuset igen och fått mig en dos Herceptin. Tanken var ju att förra gången skulle vara den sista, men jag blev ordinerad det av läkaren i går. Kanske håller det tillbaka pricken i lungan. Vad vet jag?! Ger mig en jäkla värk i lederna gör det i alla fall.
Medan jag låg och fick droppet så kom kuratorn in och pratade. Skulle egentligen till henne i eftermiddag, men vi "slog två flugor i en smäll" och pratade under tiden, så slipper jag åka tillbaka till sjukhuset en gång till i dag.
Nu är jag så jäkla trött. Sover som en gris om nätterna, men är ändå trött. Blir nog till att vila en stund innan det blir promenad med Harry. Läkaren sade att jag skulle ta det lugnt med träningen, men att jag skulle ta promenader med vovven i stället. Får se hur det blir med det för jag är jättesugen på att komma igång och träna igen efter rosfebern.
Förresten. I morgon ska jag på spa med mellandottern. Blir ett underbart dygn. Det är jag helt säker på. Berättar mer om det senare.
Kramar
Efter alla röntgen, ultraljud och mammografi som jag gjort den senaste månaden skulle jag alltså få svar i går hur min status är. Egentligen kan man säga att det inte hänt så mycket med pricken i lungan. Det de ser är att aktiviteten i den har ökat från drygt elva procent till drygt 15. Vad nu det innebär?! I alla fall så ska läkarna prata ihop sig på en rond denna vecka. Därefter får jag veta om de antingen ska göra en punktion av pricken och gå in med en liten eller mellannål för att ta prover. Eller så blir det en operation som man inte vet förrän efteråt vad de gjort. Kanske tar de bort pricken och övre delen av vänstra lungan. Men det ser de först när de öppnat mig.
I övrigt såg de inga förändringar i min kropp, vare sig på andra organ eller skelettet. Blev fortsatt sjukskriven för att samla krafter inför en eventuell operation och efterföljande medicinering.
Naturligtvis är jag inte bara sjukskriven därför. Nej, jag mår självklart inte bra mitt i allt det här. Känns som att världen snurrar på runt mig medan jag kämpar för att hålla mig över vattenytan. Återhämtningen efter rosfebern har tagit tid och jag har varit trött. I dag fick jag besked av läkaren att mina blodvärden, snabbsänkan och vita blodkroppar i alla fall är så bra att jag kan sluta med penicillinet.
Nu på morgonen har jag varit iväg till sjukhuset igen och fått mig en dos Herceptin. Tanken var ju att förra gången skulle vara den sista, men jag blev ordinerad det av läkaren i går. Kanske håller det tillbaka pricken i lungan. Vad vet jag?! Ger mig en jäkla värk i lederna gör det i alla fall.
Medan jag låg och fick droppet så kom kuratorn in och pratade. Skulle egentligen till henne i eftermiddag, men vi "slog två flugor i en smäll" och pratade under tiden, så slipper jag åka tillbaka till sjukhuset en gång till i dag.
Nu är jag så jäkla trött. Sover som en gris om nätterna, men är ändå trött. Blir nog till att vila en stund innan det blir promenad med Harry. Läkaren sade att jag skulle ta det lugnt med träningen, men att jag skulle ta promenader med vovven i stället. Får se hur det blir med det för jag är jättesugen på att komma igång och träna igen efter rosfebern.
Förresten. I morgon ska jag på spa med mellandottern. Blir ett underbart dygn. Det är jag helt säker på. Berättar mer om det senare.
Kramar
Taggar:
Onkologläkaren;
Helg igen
Vart har de hittat sköterskorna som jobbar med PET-röntgen på sjukhuset? Jag tror jag har berättat om dem förr här i bloggen. I går "glömde" de dra åt ett lock på min infart som de satte på ovansidan av handen, så när jag lade mig för att dricka min kontrastvätska så började det rinna blod från handen. När jag kom ut till dem igen, så snurrade de till allt. De verkar helt förvirrade och inger inte alls något som helst förtroende.
Nu gick ju allt bra till slut i alla fall.
Skulle egentligen ha varit tillbaka på sjukhuset i dag för att ta prover inför läkarbesöket på måndag, men jag orkade inte. Jag blir ju helt sönderstucken på handen eftersom de inte hittar något kärl någon annanstans. Får ta mig dit 1,5 timme innan läkarbesöket på måndag och göra det i stället.
Börjar få lite "ågren" inför läkarbesöket även om magkänslan säger att det kommer gå bra. Svårt att förbereda sig när man inte vet vad beskedet blir.
Annars har jag tagit det lugnt i veckan. Promenerat med Harry och vilat. Har inte kunnat ta så långa promenader eftersom min mage är kaos av penicillinet. Skönt att jag bara har till och med måndag att äta den skiten. Svullnaden i handen går lite upp och ned. Svårt att hålla svullnaden nere också när det börjar bli varmare ute igen. Rodnaden på bröstet har övergått i svagt blålila. Snyggt värre. ;)
Nu är det bara två veckor kvar tills lilla Milda döps. Ska bli så underbart att äntligen få träffa det lilla knytet, som faktiskt hunnit bli sex månader.
Har en helg framför oss som ser ut att bli lugn. Hoppas på fint väder.
Kramar
Nu gick ju allt bra till slut i alla fall.
Skulle egentligen ha varit tillbaka på sjukhuset i dag för att ta prover inför läkarbesöket på måndag, men jag orkade inte. Jag blir ju helt sönderstucken på handen eftersom de inte hittar något kärl någon annanstans. Får ta mig dit 1,5 timme innan läkarbesöket på måndag och göra det i stället.
Börjar få lite "ågren" inför läkarbesöket även om magkänslan säger att det kommer gå bra. Svårt att förbereda sig när man inte vet vad beskedet blir.
Annars har jag tagit det lugnt i veckan. Promenerat med Harry och vilat. Har inte kunnat ta så långa promenader eftersom min mage är kaos av penicillinet. Skönt att jag bara har till och med måndag att äta den skiten. Svullnaden i handen går lite upp och ned. Svårt att hålla svullnaden nere också när det börjar bli varmare ute igen. Rodnaden på bröstet har övergått i svagt blålila. Snyggt värre. ;)
Nu är det bara två veckor kvar tills lilla Milda döps. Ska bli så underbart att äntligen få träffa det lilla knytet, som faktiskt hunnit bli sex månader.
Har en helg framför oss som ser ut att bli lugn. Hoppas på fint väder.
Kramar
PET-röntgen
Eftersom jag inte orkade ta mig iväg till röntgen på min födelsedag blev den framflyttad till på torsdag i stället. Då ska jag få radioaktivt socker och kontrastvätska igen. Resultatet är antagligen inte klart tills jag ska till läkaren på måndag, men, men... Vad ska man göra?! Börjar känna en viss stress över läkarbesöket nu. Hoppas bara att det inte blir lika floppigt som sist. För nu vill jag inte gå så här längre. Jag vill ha ett besked, bara ett litet besked, så att jag kan börja leva ett vanligt liv igen.
I dag var jag med maken till sjukhuset på ett planeringsbesök inför hans magoperation den 30 maj. Han har varit så duktig med sina shakes och gått ned närmare tio kilo på två veckor. Självklart är jag glad för hans skull inför operationen, men jag har mitt läkarbesök på måndag som grusar det mesta. Det känns lite mycket med hans operation mitt i mitt eländes skitelände.
Samtidigt har jag ett spa-dygn med mellandottern att se fram mot onsdag-torsdag nästa vecka. Fick det i present av henne och hennes sambo. Ska bli så mysigt. Dessutom ingår en behandling. Vilken lyx det ska bli. Hoppas vädret är fint så vi kan vara ute mycket i naturen också.
Något annat jag har att se fram mot är biobesök och middag tillsammans med äldsta dottern. Även det en present. Där får jag välja dag, film och restaurang själv.
Då undrar ni säkert vad jag fick av maken?! Jo, en cykel. Men den är inte köpt än. Måste se vilken modell jag vill ha först.
Sonens present får jag senare. Blir säkert något fint det också.
Har jag inte en omtänksam och fin familj så säg?! Världens bästa i mina ögon.
Ja, just ja. På kvällen på min födelsedag (när jag inte mådde så vidare värst) kom min chef upp med en liten present och ett kort från jobbarkompisarna. Som jag längtar tillbaka till er.
Nu blir det lite mat i magen. Sedan kisspromenad med Harry. I dag blir det ingen längre sväng för vädret är uruselt. Regnigt och kallt. Brrr. Men han har redan fått en sväng i dag när äldsta dottern var med honom och bada. Så han är nog nöjd ändå.
Kramar
I dag var jag med maken till sjukhuset på ett planeringsbesök inför hans magoperation den 30 maj. Han har varit så duktig med sina shakes och gått ned närmare tio kilo på två veckor. Självklart är jag glad för hans skull inför operationen, men jag har mitt läkarbesök på måndag som grusar det mesta. Det känns lite mycket med hans operation mitt i mitt eländes skitelände.
Samtidigt har jag ett spa-dygn med mellandottern att se fram mot onsdag-torsdag nästa vecka. Fick det i present av henne och hennes sambo. Ska bli så mysigt. Dessutom ingår en behandling. Vilken lyx det ska bli. Hoppas vädret är fint så vi kan vara ute mycket i naturen också.
Något annat jag har att se fram mot är biobesök och middag tillsammans med äldsta dottern. Även det en present. Där får jag välja dag, film och restaurang själv.
Då undrar ni säkert vad jag fick av maken?! Jo, en cykel. Men den är inte köpt än. Måste se vilken modell jag vill ha först.
Sonens present får jag senare. Blir säkert något fint det också.
Har jag inte en omtänksam och fin familj så säg?! Världens bästa i mina ögon.
Ja, just ja. På kvällen på min födelsedag (när jag inte mådde så vidare värst) kom min chef upp med en liten present och ett kort från jobbarkompisarna. Som jag längtar tillbaka till er.
Nu blir det lite mat i magen. Sedan kisspromenad med Harry. I dag blir det ingen längre sväng för vädret är uruselt. Regnigt och kallt. Brrr. Men han har redan fått en sväng i dag när äldsta dottern var med honom och bada. Så han är nog nöjd ändå.
Kramar
Taggar:
Röntgen;
Hemma igen
Nu är jag hemma igen och det är J Ä T T E S K Ö N T. :)) Är så himla glad att allt ändå gått så bra (även om jag höll på att bli tokig av tristessen på sjukhuset både i går och i dag innan läkaren kom och skrev ut mig). Men visst känner jag mig både trött och medtagen efter de här dagarna. Konstigt vore väl annars.
Det här var ändå innan handen blivit både maximalt svullen och röd.
Här hade "rosen" spridit sig ordentligt på mitt ärr (men ändå inte maximalt).
Kände i dag när jag gick ut genom sjukhusdörren att tiden liksom stått stilla "där ute" sedan jag gick in i torsdags och att det var otroligt skönt att känna sig fri igen. Det är som att leva i sin egen lilla värld där inne på sjukhuset.
Familjen har tillbringat många timmar på sjukhuset hos mig. Love you. Bästa, bästa familjen i världen!!!
Och tur var väl att jag hade äldsta dottern med mig både hos vårdcentralen i onsdags och på torsdagen när jag skrevs in, för jag minns knappt vad läkarna sade. Var nog rätt omtöcknad av den höga febern. Men med hennes hjälp har jag tagit mig igenom besöket hos den helt inkompetenta läkaren på vårdcentralen som jag kände noll i förtroende för. Han kunde ingenting. Kändes som att han skickade ut mig till labbet för provtagning för att han skulle kunna googla på "rosfeber". Nej, skämt åtsido, men på den nivån var det.
Ska i alla fall äta fyra Kåvepenin (penicillin) per dag i åtta dagar. Är det inte helt bra då ska jag ringa läkaren på sjukhuset för en konsultation. Om det röda inte är helt borta då lär jag få fortsätta äta penicillin även efter det.
Nej, nu vill jag tänka på något annat ett tag. Den här lilla krabaten kanske?
Han gillade bara inte att jag ville behålla tidningen kvar på sjukhuset när han skulle gå med barnen hem igen. :))
Tack alla snälla människor för era stöttande ord här på bloggen, FB och per telefon. Vet att ni är många som bryr er. Tack för att ni finns.
Kram
Det här var ändå innan handen blivit både maximalt svullen och röd.
Här hade "rosen" spridit sig ordentligt på mitt ärr (men ändå inte maximalt).
Kände i dag när jag gick ut genom sjukhusdörren att tiden liksom stått stilla "där ute" sedan jag gick in i torsdags och att det var otroligt skönt att känna sig fri igen. Det är som att leva i sin egen lilla värld där inne på sjukhuset.
Familjen har tillbringat många timmar på sjukhuset hos mig. Love you. Bästa, bästa familjen i världen!!!
Och tur var väl att jag hade äldsta dottern med mig både hos vårdcentralen i onsdags och på torsdagen när jag skrevs in, för jag minns knappt vad läkarna sade. Var nog rätt omtöcknad av den höga febern. Men med hennes hjälp har jag tagit mig igenom besöket hos den helt inkompetenta läkaren på vårdcentralen som jag kände noll i förtroende för. Han kunde ingenting. Kändes som att han skickade ut mig till labbet för provtagning för att han skulle kunna googla på "rosfeber". Nej, skämt åtsido, men på den nivån var det.
Ska i alla fall äta fyra Kåvepenin (penicillin) per dag i åtta dagar. Är det inte helt bra då ska jag ringa läkaren på sjukhuset för en konsultation. Om det röda inte är helt borta då lär jag få fortsätta äta penicillin även efter det.
Nej, nu vill jag tänka på något annat ett tag. Den här lilla krabaten kanske?
Han gillade bara inte att jag ville behålla tidningen kvar på sjukhuset när han skulle gå med barnen hem igen. :))
Tack alla snälla människor för era stöttande ord här på bloggen, FB och per telefon. Vet att ni är många som bryr er. Tack för att ni finns.
Kram
Ingen hemgång
Vilken besvikelse. Hade verkligen siktet inställt på att åka hem idag. Men läkaren ville annorlunda. Hon var inte helt nöjd med febern (hade 37,5 i morse) och inte var hon heller helt nöjd med det röda på bröstet.
Jag tycker att färgen där har klingat av ordentligt, men hon ville i alla fall avvakta med hemgång till i morgon. De ville fortsätta spruta in penicillinet intravenöst. Ja herre gud...
Dessutom måste jag byta bort mitt enkelrum till ett dubbelrum. Hoppas bara rumskamraten vill se schlagern ikväll. Skräcken vore om personen vill ha tyst tidigt. Men jag har ju min lilla iphone annars som jag kan titta på tv i.
Får se vad jag ska göra idag. Eller göra och göra... Vad kan man göra på ett sjukhus?! Nej, det börjar bli riktigt jäkla långtråkigt här nu. Men det är väl ett friskhetstecken?
Kramar
Jag tycker att färgen där har klingat av ordentligt, men hon ville i alla fall avvakta med hemgång till i morgon. De ville fortsätta spruta in penicillinet intravenöst. Ja herre gud...
Dessutom måste jag byta bort mitt enkelrum till ett dubbelrum. Hoppas bara rumskamraten vill se schlagern ikväll. Skräcken vore om personen vill ha tyst tidigt. Men jag har ju min lilla iphone annars som jag kan titta på tv i.
Får se vad jag ska göra idag. Eller göra och göra... Vad kan man göra på ett sjukhus?! Nej, det börjar bli riktigt jäkla långtråkigt här nu. Men det är väl ett friskhetstecken?
Kramar
Sjukhusvistelse med rosfeber
Igår kväll hade jag 40,2 i feber. 40,2 grader! Fan jag frös så jag huttrade. Sen blev jag genomsvettig. Det var kämpigt. Tydligen hade jag sett ganska opåverkad ut för personalen hade till och med pratat om det på överlämningen.
Men här ligger jag i alla fall tillsammans med min rosfeber och blir dessutom kvar till i morgon. De vill hålla koll så att inte min temp stiger så där igen.
I morse kände jag mig piggare. Hade "bara" 38,3 i temp. Däremot är ju min högerhand uppsvälld och helt röd, både på utsidan och i handflatan. Dessutom är jag knallröd på ett stort område på bröstkorgen och ut mot axeln och bak mot ryggen. Tänk att lite skit i ett ack så litet sår någonstans på handen/armen kan ställa till denna infektion. Men med fortsatt antibiotika direkt i blodet hoppas jag att det kan gå tillbaka.
Jag kan i alla fall inte klaga på rummet. Enkelrum med egen utgång! Så igår hade familjen med sig Harry hit så jag kunde gå ut och morsa på honom på min gröna plätt. Det kändes jättebra. Det blir ju att man saknar honom jättemycket annars.
Förresten.. Igår när jag blev inskriven, så hörde läkaren blåsljud på hjärtat. Skulle det aldrig ta slut? Jo, för i morse när läkaren kom på ronden så lyssnade hon på hjärtat igen - och kunde inte höra nåt blåsljud... Pust. Tydligen kan det bli ett ljud, liknande blåsljud, av hög feber. Det kändes då för väl.
Nej, nu börjar jag bli lite kall om tårna för jag ligger med dörren öppen och det känns inte jättevarmt utifrån. :))
Kram
Men här ligger jag i alla fall tillsammans med min rosfeber och blir dessutom kvar till i morgon. De vill hålla koll så att inte min temp stiger så där igen.
I morse kände jag mig piggare. Hade "bara" 38,3 i temp. Däremot är ju min högerhand uppsvälld och helt röd, både på utsidan och i handflatan. Dessutom är jag knallröd på ett stort område på bröstkorgen och ut mot axeln och bak mot ryggen. Tänk att lite skit i ett ack så litet sår någonstans på handen/armen kan ställa till denna infektion. Men med fortsatt antibiotika direkt i blodet hoppas jag att det kan gå tillbaka.
Jag kan i alla fall inte klaga på rummet. Enkelrum med egen utgång! Så igår hade familjen med sig Harry hit så jag kunde gå ut och morsa på honom på min gröna plätt. Det kändes jättebra. Det blir ju att man saknar honom jättemycket annars.
Förresten.. Igår när jag blev inskriven, så hörde läkaren blåsljud på hjärtat. Skulle det aldrig ta slut? Jo, för i morse när läkaren kom på ronden så lyssnade hon på hjärtat igen - och kunde inte höra nåt blåsljud... Pust. Tydligen kan det bli ett ljud, liknande blåsljud, av hög feber. Det kändes då för väl.
Nej, nu börjar jag bli lite kall om tårna för jag ligger med dörren öppen och det känns inte jättevarmt utifrån. :))
Kram
Taggar:
Rosfeber;
Inlagd på sjukhus
Jag blev inlagd. Kanske får komma hem i morgon. Det beror på hur svullnad och rodnad svarar på penicillinet jag får direkt i blodet.
Kram
Kram
Taggar:
Rosfeber;
Vaknade med rosfeber
Vilken bra start det blev på födelsedagen i går - NOT. Maken och barnen kom in och sjöng och hade med sig fina presenter. Jag däremot var helt väck. Hade hög feber (39 grader) så jag höll på att svimma. Trodde direkt att det var rosfeber. Fick komma till vårdcentralen några timmar senare, till en AT-läkare som knappt visste vad rosfeber var.
När jag fick rosfeber första gågen för 2,5 år sedan, så satte de genast in en stark penicillin, men i går fick jag Kåvepenin. Jag sade åt honom det, men enligt honom skulle jag åka in till akuten om det inte blev bättre i går kväll eller nu på morgonen. Det har det inte blivit. Snarare tvärtom. Jag är röd och svullen om handen och röd och svullen kring såret där de opererade bort bröstet, under armhålan och framför och bakom axeln.
Nej, nu orkar jag inte mer. Hade 38,5 i feber när jag vaknade i morse, så nu åker vi till akuten. Antingen blir det en starkare penicillinkur eller så blir jag inlagd och får penicillin direkt i blodet.
Kramar
När jag fick rosfeber första gågen för 2,5 år sedan, så satte de genast in en stark penicillin, men i går fick jag Kåvepenin. Jag sade åt honom det, men enligt honom skulle jag åka in till akuten om det inte blev bättre i går kväll eller nu på morgonen. Det har det inte blivit. Snarare tvärtom. Jag är röd och svullen om handen och röd och svullen kring såret där de opererade bort bröstet, under armhålan och framför och bakom axeln.
Nej, nu orkar jag inte mer. Hade 38,5 i feber när jag vaknade i morse, så nu åker vi till akuten. Antingen blir det en starkare penicillinkur eller så blir jag inlagd och får penicillin direkt i blodet.
Kramar
Taggar:
Rosfeber;
Världens coolaste
Lindad igen
Har precis kommit hem från lymfkliniken. Har fått massage och armen och handen hårt lindad. Idag mätte hon igen. Armen var som förut, alltså rätt normal. Handen var fortfarande vätskefylld, men hade minskat ett par millimeter i omfång. Eftersom svullnaden förändras i handen fortfarande trodde hon att det inte ska vara omöjligt att den ska bli helt bra - även om det tar tid. Hoppas bara att den nya handsken kommer den här veckan, så att jag kan börja använda den när jag tar av "paketet" jag har nu.
Här har vi annars fått sommarvärme och träd och blommor slår ut på löpande band.
Vet inte vad det är för träd, men jäkligt fint är det. :))
Harry har piggat på sig. Han är inte helt bra, men nyser inte så mycket längre. Synd att han blev sjuk, så att vi inte kom iväg till Säffle igår.
Helgen har varit lugn. Umgicks lite med svärmor i lördags. Var bland annat och hälsade på mellandottern på hennes jobb och där handlade vi några uteblommor. Kul att få lite sommarfint på altanen.
Igår var sonen och jag iväg och tränade tillsammans. Jätteroligt att han ville följa med mig. Han tränar ju själv där några dagar i veckan, så att träna även på helgen tycker han inte är så kul. Det vet jag. Men han följde alltså med mig igår och körde ett pass. :))
Nej, det var jobbigt att skriva med ena handen i paket. Pekfingervalsen har man ju hört talas om, men att göra den med bara vänsterhanden... Pust. Går jag ut med Harry istället.
Måste bara bevisa att vi har en vit and i stan. Albino?!
Kramar
Taggar:
Lymfkliniken;
Ny PET-röntgen
Jaha... Så ringde de från sjukhuset och berättade att de hade en remiss till PET-röntgen (radioaktivt socker). De visste att jag varit på den andra röntgen nyligen och hade pratat med min läkare i dag för att höra om jag behövde även denna röntgen. Naturligtvis tyckte han det... Så på onsdag (min födelsedag... ) ska jag tillbringa ytterligare några timmar på röntgenavdelningen igen. Pust. Får se om de hittar något kärl att sticka i denna gång då eller om det tar lika lång tid igen att hitta nåt... Fan att man ska vara så svårstucken. Jag har ju ett fint kärl i högra armvecket, men där får de ju inte sticka eftersom jag är svullen.
Förutom röntgen på onsdag ska jag till lymfkliniken på måndag och till kuratorn nästa torsdag, så det blir en hel del spring även nästa vecka.
Pratade med veterinären i morse förresten. Harry nyser jättemycket. I går stannade han upp och nös och andades in jättekraftigt en lång stund. Han är allmänpåverkad, men inte jättemycket. Han äter och dricker som vanligt. Enligt veterinären kan det vara förkylning, allergi eller noskvalster. För att ta reda på om det är noskvalster måste han sövas och spola igenom näsan. Veterinären tyckte vi skulle vänta någon vecka för att se om han bättrade på sig. Annars skulle vi höra av oss. Och vi som skulle till Säffle på mentalbeskrivning på söndag.... Det får bli en annan gång när vår lilla sötnos mår bättre. Vi vill ju inte heller riskera att smitta andra hundar om han bär på något virus.
Så det blir nog en lugn helg här hos oss. Har inget planerat som det ser ut just nu i alla fall. Men enligt väderleksrapporten ska det ju bli varmt, så det låter ju lovande. Har man hund så blir det ju några timmar ute varje dag och då är det ju mycket skönare om solen skiner och det är varmt.
Kramar
Förutom röntgen på onsdag ska jag till lymfkliniken på måndag och till kuratorn nästa torsdag, så det blir en hel del spring även nästa vecka.
Pratade med veterinären i morse förresten. Harry nyser jättemycket. I går stannade han upp och nös och andades in jättekraftigt en lång stund. Han är allmänpåverkad, men inte jättemycket. Han äter och dricker som vanligt. Enligt veterinären kan det vara förkylning, allergi eller noskvalster. För att ta reda på om det är noskvalster måste han sövas och spola igenom näsan. Veterinären tyckte vi skulle vänta någon vecka för att se om han bättrade på sig. Annars skulle vi höra av oss. Och vi som skulle till Säffle på mentalbeskrivning på söndag.... Det får bli en annan gång när vår lilla sötnos mår bättre. Vi vill ju inte heller riskera att smitta andra hundar om han bär på något virus.
Så det blir nog en lugn helg här hos oss. Har inget planerat som det ser ut just nu i alla fall. Men enligt väderleksrapporten ska det ju bli varmt, så det låter ju lovande. Har man hund så blir det ju några timmar ute varje dag och då är det ju mycket skönare om solen skiner och det är varmt.
Kramar
Taggar:
Röntgen;
Sista dosen?
Undrar jag om dagens Herceptindos var den sista för den här omgången?! Förra omgången fick jag 17 doser och den här gången har det blivit 14. Hoppas bara att det gjort nytta vad gäller den där jäklans pricken i lungan.
Nu har jag "bara" ett läkarbesök att ta sikte på. Pust... :( Den 23 maj ska jag dit. Många tankar och funderingar ska hinna passera och malas igenom i mitt huvud innan dess. Fan vad mycket energi sådant tar. Och så den satans värken i kroppen på det. Och den svullna handen. Vissa dagar är tuffare än andra. Ibland känns det så ensamt. Hur kommer jag vara som människa när jag gått igenom allt detta??
Tur i alla fall att jag hann till sjukhuset mellan dagens snö-/regnskurar. Just nu slår det mot fönstret där jag sitter. Och riktigt kallt är det ute. Inte alls som förra veckan när vi hade uppemot 25 grader.
Inte har jag fått min nya handske heller som jag var och provade ut för tre veckor sedan. Ringde dem i går för att höra varför den inte kommit. Som vanligt hade något blivit fel, men nu ska jag ha den hos mig inom en vecka. Kan ju vara bra att ha den, så att inte svullnaden i handen ökar igen.
I dag fick vi inbjudan till dop i Ljusne i början av juni. Det ska bli så kul att äntligen få träffa lilla Milda.
Det är så roligt och skönt att ha den här bloggen att skriva av sig på. Men det känns grymt att den kom till av en orsak som stavas b-r-ö-s-t-c-a-n-c-e-r. Fan vilket äckligt ord. Såg att det kommer en dokumentär om det på torsdag. Men jag vet inte om jag klarar av att se den. Visserligen säger de att 90 procent av alla kvinnor som drabbas överlever, men ändå....
Kram
Nu har jag "bara" ett läkarbesök att ta sikte på. Pust... :( Den 23 maj ska jag dit. Många tankar och funderingar ska hinna passera och malas igenom i mitt huvud innan dess. Fan vad mycket energi sådant tar. Och så den satans värken i kroppen på det. Och den svullna handen. Vissa dagar är tuffare än andra. Ibland känns det så ensamt. Hur kommer jag vara som människa när jag gått igenom allt detta??
Tur i alla fall att jag hann till sjukhuset mellan dagens snö-/regnskurar. Just nu slår det mot fönstret där jag sitter. Och riktigt kallt är det ute. Inte alls som förra veckan när vi hade uppemot 25 grader.
Inte har jag fått min nya handske heller som jag var och provade ut för tre veckor sedan. Ringde dem i går för att höra varför den inte kommit. Som vanligt hade något blivit fel, men nu ska jag ha den hos mig inom en vecka. Kan ju vara bra att ha den, så att inte svullnaden i handen ökar igen.
I dag fick vi inbjudan till dop i Ljusne i början av juni. Det ska bli så kul att äntligen få träffa lilla Milda.
Det är så roligt och skönt att ha den här bloggen att skriva av sig på. Men det känns grymt att den kom till av en orsak som stavas b-r-ö-s-t-c-a-n-c-e-r. Fan vilket äckligt ord. Såg att det kommer en dokumentär om det på torsdag. Men jag vet inte om jag klarar av att se den. Visserligen säger de att 90 procent av alla kvinnor som drabbas överlever, men ändå....
Kram
Taggar:
Herceptin;
Herceptin i morgon igen
Tänk vad tre veckor går fort egentligen. I morgon är det nämligen tre veckor sedan jag fick Herceptin och då är det dags för en ny dos. Läkaren har inte ordinerat någon mer dos efter det, så vi får hoppas att jag får tid för läkarbesök av sköterskan i morgon.
Tycker det känts bättre i kroppen efter förra dosen. Kanske för att jag börjat gym-, konditions- och vibrationstränat?
Vibträningen tror jag är bra för det ruskar runt all medicin, vätska och annan skit jag har i kroppen.
Helgen som gått har varit lugn. Var hos frissan i fredags och fick lite färg i håret. Inte alls snyggt med utväxten som blir efter ett tag. Fick också håret klippt kort. Det är ganska konstigt, men sedan jag fick tillbaka håret efter cytostatikan, så är håret på vänster sida lockigt - men bara på vänster sida. Trodde det skulle försvinna, men så fort håret blir lite längre, så kommer det tillbaka. Hade ju varit roligt om hela håret blivit lockigt, men man får vara glad åt det lilla... :))
Maken kämpar med sina shaker (vanilj, choklad, hallon, jordgubb). Han är jätteduktig. Säkert har han gått ner massor med kilo när det är dags för operation. Kan inte vara lätt att bara tvingas dricka när det luktar mat i lägenheten.
På söndag ska vi till Säffle på mentalbeskrivning med Harry. Får se om han är rädd för exempelvis "spöken" eller skott. Men jag tror inte han är det. Han är ju van med alla ljud eftersom vi bor mitt i stan. Ska också bli kul att se vad uppfödaren tycker om honom.
Kramar
Tycker det känts bättre i kroppen efter förra dosen. Kanske för att jag börjat gym-, konditions- och vibrationstränat?
Vibträningen tror jag är bra för det ruskar runt all medicin, vätska och annan skit jag har i kroppen.
Helgen som gått har varit lugn. Var hos frissan i fredags och fick lite färg i håret. Inte alls snyggt med utväxten som blir efter ett tag. Fick också håret klippt kort. Det är ganska konstigt, men sedan jag fick tillbaka håret efter cytostatikan, så är håret på vänster sida lockigt - men bara på vänster sida. Trodde det skulle försvinna, men så fort håret blir lite längre, så kommer det tillbaka. Hade ju varit roligt om hela håret blivit lockigt, men man får vara glad åt det lilla... :))
Maken kämpar med sina shaker (vanilj, choklad, hallon, jordgubb). Han är jätteduktig. Säkert har han gått ner massor med kilo när det är dags för operation. Kan inte vara lätt att bara tvingas dricka när det luktar mat i lägenheten.
På söndag ska vi till Säffle på mentalbeskrivning med Harry. Får se om han är rädd för exempelvis "spöken" eller skott. Men jag tror inte han är det. Han är ju van med alla ljud eftersom vi bor mitt i stan. Ska också bli kul att se vad uppfödaren tycker om honom.
Kramar
Taggar:
Herceptin;