memyselfaj.webblogg.se

Igår kväll träffades Marie och jag på ett matställe och intog en god middag med ett par glas rött till. Kändes skönt att sitta och prata en stund. Sedan tog vi oss bort till teatern och såg "Blåvingar". Det var en blandning av allvar och skratt när de tre kvinnorna i pjäsen samlades för en hajk. Men vart var publiken? Var vi 20 så var det inte mer. Ja, det blev i alla fall en hel del härliga skratt.
Vi hade förbeställt ett glas rött till pausen. Hade väl kanske zippat två munnar ur det när de ringde första gången. Efter en minut ringde de andra gången och den tredje ringningen missade vi helt. Så personalen fick hämta oss och några till. När vi satte oss på våra platser igen för akt två hade det gått 15 minuter. Varför beställa något till pausen när de inte ger oss tid att dricka ur/äta upp?!
God mat och trevligt sällskap gjorde det till en helmysig kväll.

Nu har det blivit onsdag och det är dags att gå ut med Harry. Solen skiner, det är nästan 8 grader varmt och verkar blåsa halv storm. Vilken vinter!
Sedan tänkte jag mig nog ut på stan en sväng. Jag bor mitt i smeten, men nu var det länge sedan jag gick ut och strosade.

Kram

Snart så....

Om exakt en vecka har vi nog lite resfeber, jag och maken. Även om vi inte planerar att ta med oss så mycket, så är det en hel del "måste-saker" som ska med. Och det är tidig avgång på tisdagsmorgonen som gäller. Tåg och buss till Arlanda blir det eftersom ungarna behöver bilen hemma.

Någon som missat att det blåst i helgen förresten? Nej, kan tro det. Här uppe på taket hos oss har vi nästan fått hålla i oss för att inte blåsa ner på gatan. ;) Även om det blåst idag också så har solen skinit och det har varit kylig och klar luft. Det gillade både jag och Harry.

Idag har jag hunnit med både träning och fika med hembakade lussekatter hos äldsta dottern. Det var mums. I helgen bjöds det på middag hos mellandottern och hennes sambo. Kvällen avslutades sedan med sällskapsspelet "Mini eller Maxi". Det missade maken eftersom han njöt av julshow "på lokal". (Nej jag är inte alls avundsjuk. ;)

Inga fler hjärtrusningar i alla fall. Det är positivt. Däremot är jag trött av allt runt omkring mig.

Kram

Ja.... Han får vara i soffan.

I morgon ska jag till sjukhuset och spola venporten i bröstet. Äntligen kom jag på att ringa och boka tid till det. Måste ju göras med tre månaders mellanrum. Men om allt ser bra ut med sjukdomen kanske jag kan ta bort den om ett tag. Det gör de tydligen med lokalbedövning. Men den sitter ju inte i vägen egentligen.

Idag har jag varit ute på en riktig långpromenad med mellandottern. Totalt blev det nästan 7,5 km, först i solsken och sen utan sol. Riktigt mysigt var det. Harry har varit helt slut efter det.

Sen har det blivit en del pluggande vid datorn. Förutom skrivkursen håller jag ju på att skriva på min bok. Har kommit en bit, men det är mycket kvar. Känns skönt att ha något att koncentrera sig på. Men huvudet orkar inte långa stunder.

I morgon ja, då blir det ju David Batra på konserthuset tillsammans med hela familjen. Först lite god mat och vin här hemma. Mys!

Kram

Har precis haft en udda konversation på facebook med mellandottern. När jag såg att hon var inloggad skrev jag och frågade om hon var där. Minuterna gick utan svar, men så plingade det till. Svaret löd: 3
Bara det och inget mer. Skickade tillbaka ett frågetecken. Återigen tickade minuterna på innan det plingade till.
Nu löd svaret: ,,,,,,
Började bli orolig över dotterns tillstånd. ;)
Men så fick jag kontakt med henne via sms. Hon hade sovit och låg fortfarande kvar i sängen. Vem var det då som var inloggad på hennes fb?
Svaret löd: katten Selma hade hittat en bra sovplats på deras tangentbord. Det var alltså henne jag haft den udda konversationen med.
Riktigt kul var det och jag skrattade gott.

Lilla fröken Selma. :D

Det är söndagskväll och jag har intagit fåtöljen framför tv-n. Har inte gjort så mycket, men känner mig ändå sömnig. Varför? Vet inte. Mycket tankar kanske? Det är sjukdom och mamma i en salig blandning i huvudet. Hade aldrig någonsin tänkt mig att det skulle vara så svårt att se sin mamma åldras. Det är hemskt. Gnager ständigt i hjärtat.

Min egen sjukdom och osäkerheten om den dyker upp igen lär jag få leva med till den dag jag dör. Vissa perioder finns den inte alls. Andra perioder är den läskigt närvarande. Varje gång det gör ont någonstans infinner sig en gnagande oro, men det måste jag slå bort - jag vet. Men det är inte alltid så jäkla enkelt.

Idag har jag och alla barnen varit hos svärmor/farmor och fikat. Hon hade "bara" bullar sa hon igår. Men på bordet fanns både sockerkaka, hembakta kakor och köpta sådana. Så nog hade hon gofika alltid.

Snart sovdags. Först lite mer tv - och lite wordfeud. Om någon vill spela så heter jag Inger60.

Kramar

Ettåriga Milda öppnar paket.

Igår sken solen och det var lite småkyligt, faktiskt -2 när jag var ute med Harry innan läggdags. Idag är det något helt annat. Vart f-n tog solen vägen?? Riktigt skitväder är det. Nej, det regnar inte men diset hänger över oss som en grå massa. Trist.

Jag har varit och tränat, ute med Harry och tvättat. Eller tvättar ska det vara, för jag håller på med det fortfarande. Träningen känns bra. Visst har jag ont i lederna, men jag inbillar mig att det blir bättre av träning. Åtminstone mår huvudet bättre av träningen. Slipper tänka så mycket. Allt tungt känns lättare att hantera.

Den här helgen har vi inget inplanerat. Jo, maken ska ha styrelsemöte med Goldenklubben där han är ordförande. De ska träffas här hemma på söndag. Annars ser det som sagt lugnt ut. Skönt.

Idag är det 18 dagar tills vi lyfter mot Thailand!! Får ett sug i magen av längtan. Vågar verkligen se fram mot det, för nu ska väl inga sjukdomar eller operationer kunna komma i vägen?! Fast man vet aldrig. En vecka innan vi skulle till Gotland i somras fick jag ju besked om operation samma dag som resan. Nej, men det är väl ändå inte möjligt?! Har inget inplanerat med sjukhuset framöver. Blir väl röntgen så småningom, men det tar jag när den dagen kommer.

Kram

Lilla Milda använder Svante som huvudkudde. :)

Sitter i fåtöljen och funderar på om jag ska gå ut i köket och göra mig lite frukost. Klockan är redan 11, men jag har redan hunnit till sjukhuset och lämnat dosan och varit och tränat. Så det vore nog rätt ok med frukost nu.
Som sagt, dosan är återlämnad och det blev som jag trodde - inga hjärtrusningar. Då kan de ju inte se varför det rusar. Typiskt! Fast å andra sidan så är det ju positivt att jag inte haft någon rusning på två veckor nu.
I helgen firade vi makens födelsedag. Det var ingen jämn sådan, men det är klart att han ska firas. Presenten var att hela familjen ska se David Batra när han kommer till stan. Jag gillar upplevelsepresenter. Kan inte tänka mig något bättre att ge bort. Inte att få heller för den delen. ;)
Tänk att det redan hunnit bli torsdag. Sjukt. Kan inte fatta att tiden måste gå så fort. Är det någon som jagar den med blåslampa? ;)
Döttrarna är hos mamma i Stockholm. Känns skönt att de vill det själva. Lilla mamma behöver all sällskap hon kan få.
Nä. Nu blir det nog den där frukosten. Börjar bli riktigt hungrig. Sedan vill nog Harry ut en sväng. Har inte frågat honom, men han brukar aldrig vara främmande för att gå ut. Dessutom är vädret härligt med sol idag, så vi kanske tar en längre promenad.
Kramar

Har precis kommit hem från sjukhuset. Fick en dosa som sitter fast på bröstet, som jag ska gå med i en vecka. Hoppas nu bara att den registrerar nåt så att de kan se varför hjärtat rusar. Men eftersom den sitter så högt upp på bröstet så blir det väl till att ha tröjor med rund hals, så att den syns så lite som möjligt.
Igår var jag på handboll. ÖSKs damlag spelar ju i högsta serien i år, men tyvärr har det inte gått så jättebra hittills. Fick ändå se några stunder av bländande spel igår.
Igår skickade jag också upp lite paket till Milda. Helt sjukt att lilltjejen fyller 1 år på lördag.
Annars tuffar dagarna på i ett hyggligt tempo. Jag fyller dem så gott det går. Snart dags för promenad med Harry. Inte så lockande dock eftersom det faller ett disregn som lägger sig snyggt på glasögonen.
Kram

Nu är jag hemma igen. Skulle egentligen till kuratorn idag, men jag ringde återbud. Känner att jag inte orkar ett sådant samtal idag. Kan låta konstigt, men så är det. Ska dit nästa vecka istället.
Dygnet hos mamma var fint. Var med henne hos läkaren igår. Förutom ålderssjukdomar, så konstaterades urinvägsinfektion. Annars mår hon rätt bra. Men hon är så ensam och det känns så jäkla jobbigt. Skulle vilja ha henne nära, men det verkar helt omöjligt.
Ett plus med dagen idag är att solen skiner! Det var ett tag sedan man såg den. Kändes riktigt skönt när jag var ute med Harry nu på morgonen.
Idag blir det nog bara en slapp- och återhämtningsdag. Känner att jag behöver ta hand om mig själv.
Måste ringa sjukhuset också för att få en tid för att skölja min venport. Tror att det gått ungefär tre månader sedan de gjorde det senast.

Kram

Förresten... Nu är det bara 28 dagar kvar.

Är på besök i Hökarängen och håller mamma sällskap. Har varit och handlat lite och sedan ett besök på kyrkogården som sig bör en helg som denna. I morgon blir det ett besök på vårdcentralen med mamma och på kvällen tar jag bussen hem igen.
Snabbt har alltså helgen passerat och en ny vecka står för dörren. Besök hos kuratorn och på fysiologiska kliniken står på programmet för min del. Ska få någon slags bandspelare som ska kunna spela in hjärtljuden om det rusar igen. Antagligen blir det ingen rusning då...
Snart läggdags på samma plats där min säng stod när jag var liten. Sjukt egentligen. Mamma har alltså bott i samma lägenhet sedan dess - och flera år innan dess.
Kramar