0
Söndag kväll och det börjar lukta gott från köket. Maken gör mat och lyssnar på Peter Carlsson & Blå Grodorna. Själv gör jag inte så mycket just nu. Väntar mest på att maten ska bli klar. Igår lagade han en underbart god rätt; Hjälmargös med bacon och ostkräm. Mums. Hade alla ungarna och svärmor här på mat. Blev en riktigt bra kväll som avslutades med filmen "I rymden finns inga känslor". Faktiskt en jättehärlig film. Idag har maken och jag varit hos mellandottern och fikat och tittat på Sveriges bronsmatch i handboll. Blev tyvärr inget brons... Sen åkte vi ut till köpcentret. Det blev skor till maken och lite kläder till mig. Mellandottern köpte strumpor till sambon och kattsand. Dessutom var hon ett bra smakråd till mig i provrummet. Man blir jäkligt svettig av att prova bara... Nä nu är det dags att käka. Och i morgon är det ny vecka, en lugn sådan för min del. Ska inte till läkaren förrän den 9:e... Kram
0
Igår var jag på sjukhuset för en skiktröntgen. Förra gången jag gjorde den var tydligen den 27 oktober enligt sköterskan. Och det var samma och långa procedur denna gång. När jag kom kl 10.45 så skulle de sätta in en nål i armen, dels för att ge mig kontrastvätska, men också för att injicera det radioaktiva sockret som var på väg från Stockholm. Jag har ju alltid haft blodkärl i armvecket på vänster arm, men i och med att jag hade infarten där när jag fick cellgiftet 2009 så har det bildats ett ärr där och blodkärlet syns inte längre. Att jag dessutom har lymfödem i höger arm gör att de helst inte ska sticka i den heller. Då blir det ovansidan på vänsterhanden som råkar illa ut varje gång det ska stickas. I går behövdes det fyra stick innan de hittade ett tillräckligt stort kärl. Ett av dessa stick hamnade längst upp på tummen.... Ja, det gjorde jävligt ont. Men, men... När det var klart så fick jag ett enkelrum med säng och toalett och där tillbringade jag nästan 1,5 timme. Drack 1 liter kontrastvätska och fick injektionen med sockret under tiden. Låg och tittade på tv och hade det rätt slappt där ett tag. ;) Själva röntgen tog ungefär 30 minuter och sen var jag alltså klar. Blev hämtad och hemskjutsad. Sen fick jag springa och kissa hela dagen.... Hade väl åtminstone druckit drygt 2 liter vatten och skulle fortsätta dricka det för att spola ur kroppen. Då blir det en del spring på toa. ;) idag är det fredag och jag ska gå på systemet och inhandla några flaskor vin. Kanske blir det lite ostbågar och vin redan till Sveriges semi i handboll? Det skulle vara rätt ok. ;) Idag tänkte jag dessutom gå en sväng på stan. Det är ju mässa med en massa knallar som säljer sånt man inte behöver.... Men måste dit för att uppleva atmosfären även om det inte blir så mycket handlat. Kramar
Taggar:
Röntgen;
1
Funderade om jag skulle gå upp ur sängen över huvud taget idag. Vet inte varför. Det var bara så jag kände. Vet ju vad jag har framför mig med skiktröntgen och läkarbesök. Finns ju en oro över beskedet. Man är ju inte mer än människa... Vet inte om jag håll
er på att bli snuvig också. Kanske sonen som smittat mig... Har ingen feber eller så. Bara nyser. Så det är väl en kombination av saker som gör den här dagen till en sån dag då jag helst skulle vilja dra täcket över huvudet. Ska i alla fall ta en promenad med Harry sen. Han brukar vara duktig på att få mig på gott humör. :) Igår var jag och äldsta dottern på bio. Vet inte när jag var på bio innan dess faktiskt... Vi såg i alla fall en kärlekskomedi (love and other drugs). Riktig feel good-film faktiskt (och med en manlig goding i huvudrollen..). ;) Kan rekommenderas (jaa, både filmen och godingen ;) ). Haha. Kan vara skönt att drömma sig bort i filmens underbara värld ibland. Det ska jag faktiskt försöka göra ganska snart igen. Finns ju en del filmer att se, exempelvis Änglagård och filmen om Cornelis. Ska försöka få med mig maken på någon av dem. ;) Nej, nu måste jag försöka rycka upp mig. Går i nattsärken fortfarande... Kram
0
Så har jag fått min portion Herceptin. Det tog lite längre tid idag än det brukar. Tydligen var det Apoteket som dröjde med att fixa det. Men jag låg och tittade på tv så det gick ingen nöd på mig. När jag gick från sjukhuset gick jag förbi ett av stans kaffeställen (nej inte FÖRBI. Jag gick IN). ;). Där sitter jag nu och bloggar. Fick en iphone i julklapp och den måste ju användas. Nåväl, på sjukhuset fick jag en ny tid för Herceptin. Ska dit den 9 februari. Då blir det dessutom läkarbesök. Får då förhoppningsvis svar på röntgen och varför jag har så hög puls ibland. Får väl också reda på vad det blir för behandling. Det är väldigt dubbelt... Samtidigt som jag verkligen vill veta och komma igång med en behandling, så vill jag inte veta. Men att gå så här och vänta som jag gjort tar på psyket. Ja, det är tufft. Men vardagens alla ljusglimtar gör det ändå enkelt att se framåt. För jag har en familj som inte går av för hackor.... De är glädjen i mitt liv. Tack för tipset Lillemor. Ska prata med läkaren om remiss. Hoppas allt är bra med dig annars. ;) Nej, nu ska jag dra vidare på stan. Kaffet är slut och mackan är uppäten, så energi finns det gott om för en promenad på stan. ;). Kramar
1
Tiden går och snart hoppas jag få besked vad som händer med min cancer i lungan. Ska få Herceptin i morgon bitti och på eftermiddagen ska jag till sjukgymnasten för min arm/hand. Svullnaden har inte gått ner trots att jag varit duktig och använt strumpan och handsken. Utöver det har jag gjort gymnastik med armen nästan varje dag. Kanske blir den bättre en annan dag.... Vad vet jag? Den 27:e ska jag göra en ny skiktröntgen för att se om cancern håller sig tillbaka med Herceptinet. Efter det dröjer det kanske någon vecka innan jag får komma till en läkare och få besked vad det kan bli för behandling (cellgifter, strålning eller operation). Annars rullar dagarna på. Går mina promenader med Harry, men den vidriga halkan har varit jobbig. Tur att Harry gillar sin matte och förstår när matte inte kan gå så fort med risk för att halka omkull. ;) Ändå har jag ramlat 2 gånger den här vintern. Fast det har gått bra båda gångerna. Men man känner sig lite dum... Tack både Nettan och Lillemor för era kommentarer. Det är mycket tack vare sådana positiva hejarop som gör att jag tror på framtiden. Jag SKA fixa det här. Kramar
Taggar:
Herceptin,
Sjukgymnast;