Så var vi hemma igen, Harry och jag, efter några underbart härliga dagar i Rättvik.
Kramar
Harry kollar utsikten från stugans altan. Sötnosen.
Vackert i solnedgången.
Harry älskar att bada.
Springer fort, fort mellan trädstammarna. :)
Härligt i Rättvik
Igår när jag kom hit sken solen och det var 18 grader varmt. Och kåken jag bor i är riktigt fräsch.
På kvällskvisten blev det promenad med Harry längs Siljans strand. Ni som känner honom förstår att han tillbringade större delen av promenaden i vattnet. ;)
Efter det åkte vi tillbaka till stugan och gjorde lite mat. Tror faktiskt att Harry var lika hungrig som jag. Men så fick han några köttbullar i maten också. :)
Sov gott i natt. Harry också för han väckte mig 2 gånger när han drömde. Idag har vi varit uppe vid Vidablick (utsiktstorn) och gått. Hittade ett spårområde som vi gick. Men det var för jäkla geggigt, något som Harry gillade att rulla sig i.
Nu är vi i stugan och jag har gjort mig lite fika. Vädret är lite sämre idag, men vad gör det? Det regnar i alla fall inte. :)
Kram
På kvällskvisten blev det promenad med Harry längs Siljans strand. Ni som känner honom förstår att han tillbringade större delen av promenaden i vattnet. ;)
Efter det åkte vi tillbaka till stugan och gjorde lite mat. Tror faktiskt att Harry var lika hungrig som jag. Men så fick han några köttbullar i maten också. :)
Sov gott i natt. Harry också för han väckte mig 2 gånger när han drömde. Idag har vi varit uppe vid Vidablick (utsiktstorn) och gått. Hittade ett spårområde som vi gick. Men det var för jäkla geggigt, något som Harry gillade att rulla sig i.
Nu är vi i stugan och jag har gjort mig lite fika. Vädret är lite sämre idag, men vad gör det? Det regnar i alla fall inte. :)
Kram
Rättvik, here I come
Japp. I morgon förmiddag åker jag och Harry till Rättvik. Fast innan dess ska jag hinna hem till min frisör. Hmm... Efter alla år ska hon nämligen flytta från stan. Grrr. Men en sista klippning och färgning har hon lovat hinna med i morgon. Gulliga henne. :) Sen blir frågan vart jag ska ta vägen?! Någon som har tips på en bra (och hyfsat billig) frisör i stan?
Annars har veckan rullat på. I torsdags kväll var äldsta dottern och jag ute och käkade. Det blev tapas. Mums. Och några glas vin... Höll på att somna på bion efter det. Zzzzz. Nej då, filmen var bra och kvällen blev jättelyckad.
I går morse var jag till läkaren på vårdcentralen. Har ett litet speciellt förhållande till honom eftersom det var han som skickade mig på mammografi och som meddelade mig att jag hade förändringar i bröstet i mars 2009. Han hade jättesvårt att berätta det då och var naturligtvis nyfiken hur det hade gått med allt. Berättade hur jag mådde och att allt känns så jädra tungt och ledsamt. Han hade förståelse för det och sade att det bästa är att äta medicin för att komma ur depressionen.
När jag ändå var där tog jag även upp att mitt hjärta rusat två gånger sedan operationen i juli. Även om han sade att det inte är farligt, så tyckte han att vi ska undersöka det. Tydligen ska jag få en "bandspelare" som jag ska ha runt halsen för att kunna "spela in" hjärtljudet. Dessutom sade han att jag ska åka in akut nästa gång hjärtat rusar. Det är enda sättet att få reda på varför det rusar. Tänk om jag kastar mig i en taxi och åker till akuten bara för att hjärtat ska anta en normal takt lagom till att jag ska gå in. Bara att vända i dörren och åka hem?! Det blir nog bra med det.
Han tog även blodtrycket och för första gången i mitt liv var det högt, 160/90. Blev naturligtvis orolig, men läkaren sade att det inte var någon fara om det bara är en gång. Men om det är lika högt nästa gång också då? Är det kanske därför jag är både yr och har en diffus huvudvärk? Ja, herre jävlar.... Inte konstigt att jag inte orkar hurra för att jag är cancerfri.
Annars så har vi en förkylning som går runt i familjen. Äldsta dottern och jag var snoriga och hade lite ont i halsen i veckan. Mellandottern däremot råkade riktigt illa ut med skyhög feber, snuva och ont i halsen. Verkar som om sonen håller på att krokna i dag också. Inte vanligt att han sover middag.
Ja, i morgon åker jag till Rättvik. Gud vad nice. Kanske uppdaterar jag bloggen från min I-phone under veckan.
Kram
Annars har veckan rullat på. I torsdags kväll var äldsta dottern och jag ute och käkade. Det blev tapas. Mums. Och några glas vin... Höll på att somna på bion efter det. Zzzzz. Nej då, filmen var bra och kvällen blev jättelyckad.
I går morse var jag till läkaren på vårdcentralen. Har ett litet speciellt förhållande till honom eftersom det var han som skickade mig på mammografi och som meddelade mig att jag hade förändringar i bröstet i mars 2009. Han hade jättesvårt att berätta det då och var naturligtvis nyfiken hur det hade gått med allt. Berättade hur jag mådde och att allt känns så jädra tungt och ledsamt. Han hade förståelse för det och sade att det bästa är att äta medicin för att komma ur depressionen.
När jag ändå var där tog jag även upp att mitt hjärta rusat två gånger sedan operationen i juli. Även om han sade att det inte är farligt, så tyckte han att vi ska undersöka det. Tydligen ska jag få en "bandspelare" som jag ska ha runt halsen för att kunna "spela in" hjärtljudet. Dessutom sade han att jag ska åka in akut nästa gång hjärtat rusar. Det är enda sättet att få reda på varför det rusar. Tänk om jag kastar mig i en taxi och åker till akuten bara för att hjärtat ska anta en normal takt lagom till att jag ska gå in. Bara att vända i dörren och åka hem?! Det blir nog bra med det.
Han tog även blodtrycket och för första gången i mitt liv var det högt, 160/90. Blev naturligtvis orolig, men läkaren sade att det inte var någon fara om det bara är en gång. Men om det är lika högt nästa gång också då? Är det kanske därför jag är både yr och har en diffus huvudvärk? Ja, herre jävlar.... Inte konstigt att jag inte orkar hurra för att jag är cancerfri.
Annars så har vi en förkylning som går runt i familjen. Äldsta dottern och jag var snoriga och hade lite ont i halsen i veckan. Mellandottern däremot råkade riktigt illa ut med skyhög feber, snuva och ont i halsen. Verkar som om sonen håller på att krokna i dag också. Inte vanligt att han sover middag.
Ja, i morgon åker jag till Rättvik. Gud vad nice. Kanske uppdaterar jag bloggen från min I-phone under veckan.
Kram
Behöver tid för mig själv
I helgen bestämde jag mig. Jag ska åka iväg några dagar och bara njuta av naturen tillsammans med Harry. Det blir Rättvik och jag åker på söndag. Ska bo i en stugby och blir kvar där i fyra nätter. Första gången jag gör något liknande faktiskt. Har inte gjort så mycket på egen hand tidigare. Mest har det blivit saker tillsammans med någon/några. Men nu känner jag att jag behöver tid för mig själv, långt bort från alla måsten, frågor och krav.
Någon kväll den här veckan ska jag gå ut och äta och gå på bio med äldsta dottern. Det är min present som jag "plockar ut" nu. Ska bli himla mysigt.
Maken åkte till Frankfurt tidigt i går (söndags) morse. Han ska (äntligen) få besöka Europas största bilmässa. Kommer hem igen sent tisdag natt. Sen ska han upp och jobba som vanligt dagen efter. Men det är ju hans problem... ;)
I dag har jag varit iväg en sväng, så att Harry fick springa lös. Kan säga att det fanns mycket spring i benen på honom. Skönt att kunna göra sånt när man har bil för en gångs skull. Annars brukar ju maken alltid ha den till jobbet. Spåret vi gick var lite kuperat, så det blev jobbigt med andningen efter ett tag. Fick stanna till och då passade Harry på att "bada" i en gyttjepöl. Jäkla hund. Sen skickade jag ut honom i myrmarken, så att han fick skölja bort den värsta leran. Snacka om att han luktade gott efteråt. NOT!
Nu ska jag försöka sätta mig och läsa igenom övning nummer två på den distansutbildning på halvtid jag går på Karlstad universitet. "Att skriva för barn och ungdomar" är ju vad jag alltid velat göra, så kursen passar mig bra. Det är bara så förbaskat svårt att samla tankarna. Glömmer saker lika fort som jag hört/läst dem. Får se om jag orkar fortsätta kursen. Men jag gör ett försök i alla fall. Trots att det känns för jäkla tufft just nu. Fattar inte varför. Kan någon förklara? Jag har ju klarat mig genom sjukdomsåren så bra. Varför kommer det en downperiod nu? Inget konstigt enligt kuratorn, men jag gillar det inte. Nu när jag är frisk vill jag ju vara FRISK. Och känna mig frisk. Och glädjas åt att jag är frisk. Men varför går det inte?
Kramar
Någon kväll den här veckan ska jag gå ut och äta och gå på bio med äldsta dottern. Det är min present som jag "plockar ut" nu. Ska bli himla mysigt.
Maken åkte till Frankfurt tidigt i går (söndags) morse. Han ska (äntligen) få besöka Europas största bilmässa. Kommer hem igen sent tisdag natt. Sen ska han upp och jobba som vanligt dagen efter. Men det är ju hans problem... ;)
I dag har jag varit iväg en sväng, så att Harry fick springa lös. Kan säga att det fanns mycket spring i benen på honom. Skönt att kunna göra sånt när man har bil för en gångs skull. Annars brukar ju maken alltid ha den till jobbet. Spåret vi gick var lite kuperat, så det blev jobbigt med andningen efter ett tag. Fick stanna till och då passade Harry på att "bada" i en gyttjepöl. Jäkla hund. Sen skickade jag ut honom i myrmarken, så att han fick skölja bort den värsta leran. Snacka om att han luktade gott efteråt. NOT!
Nu ska jag försöka sätta mig och läsa igenom övning nummer två på den distansutbildning på halvtid jag går på Karlstad universitet. "Att skriva för barn och ungdomar" är ju vad jag alltid velat göra, så kursen passar mig bra. Det är bara så förbaskat svårt att samla tankarna. Glömmer saker lika fort som jag hört/läst dem. Får se om jag orkar fortsätta kursen. Men jag gör ett försök i alla fall. Trots att det känns för jäkla tufft just nu. Fattar inte varför. Kan någon förklara? Jag har ju klarat mig genom sjukdomsåren så bra. Varför kommer det en downperiod nu? Inget konstigt enligt kuratorn, men jag gillar det inte. Nu när jag är frisk vill jag ju vara FRISK. Och känna mig frisk. Och glädjas åt att jag är frisk. Men varför går det inte?
Kramar
Nej! Inte igen.
Var hos kuratorn idag. Kändes skönt, framför allt att få ord på alla mina känslor och sinnesstämning. Hon trodde att jag kommit in i en utmattningsdepression - igen. Det var ju bara tio år sen jag var där förra gången. Men då låg femskift på Ericsson bakom sjukdomstillståndet.
Får se vad jag kan göra för att må bättre. Kanske åker jag bort några dagar och tar med mig Harry. Bara för att få njuta av natur och frisk luft och att få lämna alla måsten.
Kramar
Får se vad jag kan göra för att må bättre. Kanske åker jag bort några dagar och tar med mig Harry. Bara för att få njuta av natur och frisk luft och att få lämna alla måsten.
Kramar
Taggar:
Kuratorbesök;
Är så jäkla trött (gäsp)
Vet inte vad det är, men jag är så jäkla trött. Känner mig tung i huvudet och allmänt seg. Sover som en gris hela nätterna, men det verkar inte hjälpa. Behöver vila lite på dagarna också. Men, som jag sagt tidigare, så har jag ju en del att bearbeta, så hjärnkontoret går väl på högvarv. Inte blev det bättre av att jag (antagligen) blir av med jobbet heller. Nej, nu är jag inne i en tung period. Tur att jag har Thailandsresan att se fram mot (bara 84 dagar kvar).
Förra onsdagen var vi till Stockholm och tog med mamma hit. Sedan blev hon kvar till i söndags. Hade jättefin hjälp av barnen, som såg till att hon hade det bra. Bland annat var vi ute på stan så att lilla mamsen fick köpa på sig lite tröjor, långbyxor och trosor. Dessutom såg vi till att hon fick klippa sig. Efter den dagen var hon något till trött.
På lördagen kom alla från Ljusne hit. För mamma blev det en överraskning och som hon levde upp. Hon bara njöt hela dagen. På eftermiddagen kom även syrran och brorsan, så att även de fick träffa Ljusnefolket. Var säkert över 20 år sedan de träffades senast. Ja, det var en riktigt lyckad dag. Fint väder hade vi också, så det blev grillat till totalt 15 personer. :)
I morgon är det dags för ett besök hos kuratorn. Var länge sedan jag var där. Hoppas hon kan hjälpa mig, så att jag får rätsida på alla mina tankar. För just nu känns det mesta bara jobbigt trots att jag egentligen borde vara glad eftersom jag är färdigbehandlad. Vet inte heller vad jag tycker om att min sjukskrivning går ut den 1 oktober. Känner mig helt klart inte stark nog för att jobba. Kanske ska jag prata med läkaren i morgon när jag ändå är hos kuratorn och be om förlängning?!
Känns i alla fall bättre efter lungoperationen. Är inte så rosslig i bröstet längre, så antagligen har det gjort nytta med slemlösande hostmedicin. Det har nog också gjort susen att träna lungan genom att fylla hela bröskorgen med luft. Känns lättare att andas i alla fall.
Nej, nu får det vara slutklagat. Men ibland blir det bara så. Måste få ut det på något sätt. Då är det här en bra ventil.
Kram
Förra onsdagen var vi till Stockholm och tog med mamma hit. Sedan blev hon kvar till i söndags. Hade jättefin hjälp av barnen, som såg till att hon hade det bra. Bland annat var vi ute på stan så att lilla mamsen fick köpa på sig lite tröjor, långbyxor och trosor. Dessutom såg vi till att hon fick klippa sig. Efter den dagen var hon något till trött.
På lördagen kom alla från Ljusne hit. För mamma blev det en överraskning och som hon levde upp. Hon bara njöt hela dagen. På eftermiddagen kom även syrran och brorsan, så att även de fick träffa Ljusnefolket. Var säkert över 20 år sedan de träffades senast. Ja, det var en riktigt lyckad dag. Fint väder hade vi också, så det blev grillat till totalt 15 personer. :)
I morgon är det dags för ett besök hos kuratorn. Var länge sedan jag var där. Hoppas hon kan hjälpa mig, så att jag får rätsida på alla mina tankar. För just nu känns det mesta bara jobbigt trots att jag egentligen borde vara glad eftersom jag är färdigbehandlad. Vet inte heller vad jag tycker om att min sjukskrivning går ut den 1 oktober. Känner mig helt klart inte stark nog för att jobba. Kanske ska jag prata med läkaren i morgon när jag ändå är hos kuratorn och be om förlängning?!
Känns i alla fall bättre efter lungoperationen. Är inte så rosslig i bröstet längre, så antagligen har det gjort nytta med slemlösande hostmedicin. Det har nog också gjort susen att träna lungan genom att fylla hela bröskorgen med luft. Känns lättare att andas i alla fall.
Nej, nu får det vara slutklagat. Men ibland blir det bara så. Måste få ut det på något sätt. Då är det här en bra ventil.
Kram
Vilken helg! :) :) :)
Mamma, Milda o Pernilla
Killekill på magen
Tittut
Henrik o Milda kollar in Örebro
Myyysssss
:)
Har tagit hand om mamma i några dagar och dessutom haft besök från Ljusne. Känner mig lycklig i hjärtat.
Kramar
Varit hos läkaren
I dag var jag till läkaren på onkologen. Läkarbesöket var en möjlighet för mig (oss) att ställa alla frågor samt ett försök för läkaren att klargöra min status samt hur vi går vidare. Blev jag något klokare? Jo, kanske så småningom när allt får sjunka in. Men just nu är allt en enda röra där uppe i "kontoret".
De fick i alla fall bort all cancer i samband med lungoperationen. De tre lymfkörtlarna de tog bort såg fina ut, men innehöll spår av kol - alltså sjukdomen kol. Nu är det inget jag behöver oroa mig för, för det är tydligen normalt med tanke på all rök man utsätts - och utsatts - för genom åren. Har ju aldrig rökt själv, men utsattes för det under min uppväxt. Enligt läkaren kan den passiva rökning vi utsätts för orsaka det. Läskigt.
När det gäller min yrsel, så ska jag ta en massa blodprov den här veckan för att de ska kunna se om jag har någon brist någonstans. Utifrån det ska de se om jag behöver någon röntgen. Tydligen kan man skickas hem efter en operation med en liten blod för lite i kroppen. Det känns ju tryggt...
Vad gäller min ledvärk så ska jag fortsätta äta Alvedon i kombination med Ibumetin eftersom de tror att det är en inflammation som kommit efter cellgiftsbehandlingen för två år sedan.
Min venport, som sitter i bröstet, tyckte läkaren att jag ska behålla en tid. Det första året ska jag tydligen kontrolleras 2-3 gånger med röntgen och då kan det vara bra att ha den. Å andra sidan så sprutar de inte gärna in kontrastvätska genom porten eftersom slangen kan lossna från den då. Ja, ja... Den får väl sitta tills jag känner att jag vill skiljas från både den och minnena av cancern.
Rörigt skrivet, men jag är så himla trött. Typiskt efter några timmar på sjukhuset. Blir så sjukt sömnig.
Min sjukskrivning sträcker sig till den 1 oktober, men känner jag att jag inte orkar så skulle jag ringa läkaren och be om förlängning. Kan säga så mycket som att det inte bara är att gå tillbaka till jobbet som efter en förkylning. Det är mycket som ska hinna återhämta sig innan jag kan producera något vettigt. Så känns det nu i alla fall. Hur det känns om någon vecka vet jag först då.
Verkar som att jag har slem i bröstet efter operationen, så läkaren skrev ut medicin som jag ska ta i någon vecka. Måste försöka få upp det, för det irriterar och framkallar hosta. Och hostar gör jag ändå när jag blir anfådd.
Hur som helst så är det jädrigt skönt att de fått bort all cancer, men enligt läkaren så har han inte haft någon patient på sina 30 år som behövt så många undersökningar innan de kunnat fatta beslut om åtgärd.
Nä, nu ska jag lägga mig och vila. Känner mig helt slut. Ute har dessutom solen försvunnit och regnet slår mot fönstret. Då känns det ännu mer tillåtet att krypa ner en stund.
Ska låta allt sjunka in någon dag. Sedan kanske jag orkar och kan glädjas åt beskedet att jag är färdigbehandlad och bara ska gå på kontroller framöver.
Kramar
De fick i alla fall bort all cancer i samband med lungoperationen. De tre lymfkörtlarna de tog bort såg fina ut, men innehöll spår av kol - alltså sjukdomen kol. Nu är det inget jag behöver oroa mig för, för det är tydligen normalt med tanke på all rök man utsätts - och utsatts - för genom åren. Har ju aldrig rökt själv, men utsattes för det under min uppväxt. Enligt läkaren kan den passiva rökning vi utsätts för orsaka det. Läskigt.
När det gäller min yrsel, så ska jag ta en massa blodprov den här veckan för att de ska kunna se om jag har någon brist någonstans. Utifrån det ska de se om jag behöver någon röntgen. Tydligen kan man skickas hem efter en operation med en liten blod för lite i kroppen. Det känns ju tryggt...
Vad gäller min ledvärk så ska jag fortsätta äta Alvedon i kombination med Ibumetin eftersom de tror att det är en inflammation som kommit efter cellgiftsbehandlingen för två år sedan.
Min venport, som sitter i bröstet, tyckte läkaren att jag ska behålla en tid. Det första året ska jag tydligen kontrolleras 2-3 gånger med röntgen och då kan det vara bra att ha den. Å andra sidan så sprutar de inte gärna in kontrastvätska genom porten eftersom slangen kan lossna från den då. Ja, ja... Den får väl sitta tills jag känner att jag vill skiljas från både den och minnena av cancern.
Rörigt skrivet, men jag är så himla trött. Typiskt efter några timmar på sjukhuset. Blir så sjukt sömnig.
Min sjukskrivning sträcker sig till den 1 oktober, men känner jag att jag inte orkar så skulle jag ringa läkaren och be om förlängning. Kan säga så mycket som att det inte bara är att gå tillbaka till jobbet som efter en förkylning. Det är mycket som ska hinna återhämta sig innan jag kan producera något vettigt. Så känns det nu i alla fall. Hur det känns om någon vecka vet jag först då.
Verkar som att jag har slem i bröstet efter operationen, så läkaren skrev ut medicin som jag ska ta i någon vecka. Måste försöka få upp det, för det irriterar och framkallar hosta. Och hostar gör jag ändå när jag blir anfådd.
Hur som helst så är det jädrigt skönt att de fått bort all cancer, men enligt läkaren så har han inte haft någon patient på sina 30 år som behövt så många undersökningar innan de kunnat fatta beslut om åtgärd.
Nä, nu ska jag lägga mig och vila. Känner mig helt slut. Ute har dessutom solen försvunnit och regnet slår mot fönstret. Då känns det ännu mer tillåtet att krypa ner en stund.
Ska låta allt sjunka in någon dag. Sedan kanske jag orkar och kan glädjas åt beskedet att jag är färdigbehandlad och bara ska gå på kontroller framöver.
Kramar
Taggar:
Onkologläkaren;