memyselfaj.webblogg.se

Nu kan jag stryka blodprov från att-göra-listan. Tog nämligen en promenad till sjukhuset idag och gjorde det. Fick sällskap av äldsta dottern. Då kunde vi ta Harry med oss och göra, som man säger, "två flugor på smällen". Blodprov - check. Hundpromenad - check.

Har sedan suttit vid datorn. Skrivit på en berättelse, en uppgift till kursen jag går. Har blivit lite eftersatt av olika anledningar. Inte bara eftersatt. Jag har heller inte läst hela uppgiften, så det har blivit fel, fel, fel. Får se om jag hinner rädda det innan tiden går ut (torsdag).

Och i morgon ska jag röntga halsrygg och thorax buk. Känns sådär. Det är oron som är värst. Försöker "stänga av", men orkar inte alltid. Oron blir liksom övermäktig. Nu vet jag ju inte heller när jag får komma till läkaren för att få reda på resultatet. Har inte fått kallelse än. Fan vad jobbigt det ska va. Antingen vänta eller ligga på och jaga. Det är inte enkelt att vara sjuk inte. Om nån nu trodde det...

Kram

Ett dygn hos mamma och vi har hunnit med en hel del: provtagning på vc, shopping, besök på kyrkogården och en visit hos min morbror och moster (mammas bror). Mys. Sen tvingades jag lämna henne för att vända kosan hem igen. Lilla mamsingen.

Så nu sitter jag här. Hemma hos familjen igen. Väntar på att maten ska bli klar.

Tack Nettan. Jag behöver alla tummar jag kan få.

Kram

Mamma busar med Harry och vi som tittar på skrattar så vi gråter. :)

Nu får det bli en slö tv-kväll för min del. Känner mig så jäkla trött. Hjärnkontoret har liksom stängt, kanske på grund av överhettning. Måste slå av ett tag nu, så att jag inte går in i den berömda väggen igen.

På tisdag måste jag till sjukhuset och ta prover. De ska tas någon timme innan röntgen, men eftersom den ska göras redan klockan 8 på onsdag morgon, så måste proverna tas dagen innan. Sedan blir det en orolig väntan på resultatet. Hoppas få kallelse till läkaren snart, så jag vet när jag får svaret.

Annars älskar jag dagar som idag. Sol från blå himmel och några grader varmt. Snacka om vårkänslor.

Kram

När jag tittar ut genom fönstret ser det underbart skönt ut, men enligt maken som varit ute med Harry, blåser det ordentligt. Det är i alla fall nästan 5 grader varmt, så man får väl vara glad ändå.

Ett besök hos frisören blev det igår. Hade blivit rejält långt uppe på huvudet, så det la sig bara platt vad jag än gjorde med det. Ibland är det inte så kul att ha mycket och dessutom tjockt hår. Är det dessutom spikrakt så är det pest. Låg i alla fall som en tjock mössa på huvudet. Men det fixades som sagt igår, så nu är jag nöjd igen.

På kvällen blev det lite vin till maten för att fira att det var fredag. ;) Sen satt vi och tittade på The Voice. Kommentarer överflödiga. Fattar inte varför vi tittar på det egentligen. Klarar inte av Carola. Hela programidén är ett riktigt sömnpiller.

Idag då? Ja vi får väl se vad det blir. Svärmor kommer hit och fikar. Det är väl ungefär vad jag vet so far. Mer om det nästa gång kanske.

Kramar

Idag har det banne mig varit vår i luften, 10 grader varmt och sol. Så nice.

Har varit på Ikea. Mamma har provsuttit några soffor. Köpte ingen, men det blev några kuddar till den gamla soffan. Jättefina. Och så köpte hon några lakan. Lilla mamsingen. Kärlek. Fikade där också. Det var några riktigt fina timmar som gick i lugnt tempo.

Nu är kvällen här och jag är trött. Svullen hand och ont i kroppen, men det får man ta.

Kram

Ja herre gud... Vilket sjukt jäkla väder. Blåsigt och regn. Blä. Inget vidare. Och isigt. Livsfarligt att ge sig ut. Tur jag har gulliga ungar som offrar sig över vovven. :)

Annars har det varit lugnt. Fikat lite och bara myst. Haft äldsta dottern här. Och sonen har sportlov = sover halva dagen. ;) I morgon blir det nog Ikea. Mamma vill ha ny soffa. Ska inte handla nån i morgon, bara titta (så att Du vet). Men hon har sagt i flera år att hon vill ha en ny. Och självklart ska hon ha det!

Såna här dagar är bra. Då får jag tillfälle att glömma sjukdomar, värk och annan skit. Även om den 29:e närmar sig med stormsteg... Usch.

Kramar

Vill bara göra ett konstaterande: Det är så jäkla skönt att jag kan skriva vad jag vill och lägga upp vilka bilder jag vill på MIN blogg. Till dig som känner dig träffad; skaffa dig ett liv.

That's all folks

Blev täppt i näsan igår. Bara sådär. Inget mer. Bara täppt. Finns det nån förklaring? Kan man vara förkyld utan några andra symtom? Jättekonstigt i alla fall. Och jag är lika täppt idag.

Annars då? En ny vecka. Någon som missat det? Själv tycker jag att veckorna går i ett rasande tempo trots att jag inte har ett jobb att gå till. Konstigt egentligen. Att gå från att jobba med det roligaste som finns till att... Ja, vad ska jag säga? Till att bli sjuk och sen någon följdsjukdom och så vidare. Men jag lyckas fylla mina dagar ändå. Fattar inte hur ibland.

Den här veckan står inte mycket på schemat. Skönt med såna veckor. Då hinner jag både läka och ladda.

Kram

Idag har vi haft städdag. Det behövdes kan jag lova. Harry både skitar och hårar ner nåt bedrövligt. Lägg till hans stinkande pruttar så vet vi att det handlar om vår älskade skrutthund.

Senare blir det middag hos oss. Ja, vi äter ju middag varje dag men inte tillsammans med alla barnen och svärmor. Men så blir det alltså idag. Mys.

Förresten... Konserten med Jill Johnson var skitbra. Hon är ett proffs.

Kramar

Fredagskväll med räkor, aioli och bröd. Sen går vi över gatan för att höra en konsert med Jill Johnson. Låter som en rätt bra kväll. :)

Kram

Var är min kämpaglöd? Hade den hos mig för några veckor sedan då jag började dricka pulverdrycker för att försöka gå ner i vikt. Men glöden försvann nånstans på vägen. Jag gav bara upp. Likadant med träningen. Allt bara rinner ut i sanden. Fattar inte hur jag blivit. Jag VILL både gå ner i vikt OCH träna, men hur gör jag för att komma igång och sedan hålla i? Jag har ju all tid i världen, men jag har tappat gnistan lite. Varför är det alltid så att man bryr sig om sig själv minst? Ungarna går först - och Harry. Sen maken och hemmet. Där nånstans kommer mamma också. Men jag då? Vem tar hand om mig när inte ens jag själv gör det?

Kram

Hur skönt ser det här ut på en skala?!

Bokstavligt! Jo det är sant. I förrgår kväll föll jag som en fura här hemma. Kom ut från badrummet och skulle gå till sonens rum för att säga god natt. Men i den mörka hallen såg jag inte Harry. Trampade på honom, men eftersom jag inte visste hur han låg så vågade jag inte sätta ner andra foten. Ville ju inte trampa på honom en andra gång! Vet inte hur det gick till, men jag tappade i alla fall balansen och föll framstupa. Slog i knä och arm samt ansiktet. Suck. Som tur var så tog jag nog emot mig rätt rejält med armarna för det blev som tur var inga skador i ansiktet. Det hade sett ut det! Om det blev några följdskador? Nja, inte mer än värk i armar och knä.

Igår tog jag i alla fall bussen till lasarettet där äldsta dottern ligger. Hon var oförskämt pigg. :) Satt hos henne i flera timmar. Sen kom maken också. Bilresan hem blev ett litet äventyr eftersom snön fullkomligt vräkte ner.

Igår fick jag brev från läkaren på vårdcentralen. Han hade tittat på mitt astmatest och tyckte jag skulle börja inhalera kortison istället för bricanyl. Så jag plockade ut en sån inhalator på Apoteket. Får se om andningen blir bättre. Igår började jag nästan hyperventilera för att jag inte fick tillräckligt med luft. Visserligen höll det bara i någon minut, men jäklar vad läskigt det var. Kanske, kanske slipper jag det med kortisonet.

Idag ska jag hämta hem äldsta dottern. Vet ingen tid ännu, men det blir väl mitt på dagen någon gång. Skönt att få hem henne. Mellandottern har varit riktigt risig i över en vecka också. Där har det nog varit influensan. Usch. Mina små (?) älsklingar. Nu får ni allt ta och krya på er.

Kram

Klockan har passerat 10 på kvällen och vi har precis pratat med äldsta dottern. Kärlek. Allt har gått bra med operationen och hon var vid gott mod. Ska dit i morgon och hälsa på. Sen får hon säkert komma hem på onsdag. Skönt. Nu orkar jag snart inte med fler operationer i familjen. Usch, det är hemskt innan man får reda på att allt gått bra. Har mått skitdåligt hela eftermiddagen och kvällen. Men nu känns det bättre. Eller... Känner mig faktiskt lite gråtmild. Ödmjuk inför kärleken till min familj. Nu vill jag bara sova så att det blir i morgon. Vill krama om min duktiga tjej.

Många kramar

Har haft en lugn start idag. Pratat några gånger med äldsta dottern. Någon timme kvar bara tills hon opereras. Men hon verkar lugn. Då är jag också lugn. Ska snart ut med Harry. Känner för en lång promenad idag. Måste rensa huvudet lite och då är härliga promenader ett bra sätt att göra det.

Veckan ser ut att bli rätt lugn. Inget på schemat för min del. Men jag har en del i huvudet som jag måste skriva ner. Bland annat idéer till en bok. Kursen jag går har verkligen satt fart på min dröm om att skriva en bok. Långt dit, men jag känner att jag ändå måste försöka. Det är så kul att skriva - när man är på det humöret förstås. Använder mig av ett uppslag i kursen och har fått god respons från lärarna. Måste försöka skriva vidare på det.

Nej, nu har jag slappat klart. Harry måste ut. Och jag med.

Kram

I natt har jag verkligen sovit gott. Såg en film tillsammans med äldsta dottern i går kväll. Men först såg vi Melodifestivalen. Vilken smörja. Kommer inte ihåg nån av låtarna idag.

Sen kom maken hem idag. Han har varit i Värmland och tittat på Svenska rallyt. Han var riktigt nöjd när han kom hem.

Nu sitter vi och väntar på att åka till Lindesberg. Ska lämna av äldsta dottern på sjukhuset där. Hon ska göra en gastric bypass i morgon. Spännande.

Sen ska jag bara ta det lugnt. Känner att jag måste det, tänka lite på mig själv. Har "stängt av" de senaste veckorna för att få krafterna att räcka till sånt som är mer aktuellt. Men det tar på krafterna. Måste ladda batterierna nu.

Kramar

Är det verkligen fredagskväll? Jag menar... Jag brukar ju ha fått i mig nåt glas vin vid det här laget. Men inte idag. Idag blev det plättar, lingonsylt och mjölk. Men det är gott det också. Och sällskapet var inte heller fel. Mamma fick i sig lika många plättar som jag. Hon var hungrig. :)

Idag har jag också varit hos brorsan och druckit kaffe. Nice.

Nu blir det tv för hela slanten och sedan blir det nog rätt tidigt i säng, för jag är trött. Trött. Trött. Trött.

Kram

Så kom då kallelsen igår. Ska på datortomografi av halsryggen och thorax buk den 29 februari. Svälj. Inget kul alls. Innan den ska jag få i mig någon liter kontrastvätska också samt ta blodprov. Wow, vilken dag! NOT! Visste att det var på gång, men det går inte att komma ifrån oron som kommer över en. Men det är väl så livet kommer att se ut framöver antar jag. Viktigt att de kollar upp mig, men fan så jobbigt.

Igår var vi inbjudna till svärmor på fika och det var hembakat så klart. Mums. När vi skulle gå därifrån hade det börjat snöa, men det blev inte så mycket av det. Nära noll grader igår och minus tio idag. Tror inte det blir någon längre promenad. Brrr...

Får se vad den här dagen tar med oss på för äventyr.

Kram

Var ute en sväng med Harry alldeles nyss och jädrar vad det blåste kallt. Ögonen rann. Och näsan rann. Var inget skönt alls. Den enda som inte tycktes bry sig var Harry. Gissa om det blev en kort sväng? ;)

Annars händer inte så mycket nu. Det är väl kanske bra det. Har rätt tungt att andas och värken i kroppen vill tydligen aldrig ge sig. Enligt läkaren är det mest vanligt att värken i lederna sitter i upp till cirka 1,5 år efter avslutad cellgiftsbehandling. Det skulle betyda den här tiden FÖRRA ÅRET för mig. Han sa också att det på vissa patienter kan bli näst intill permanent i och med att man utvecklar något som legat latent i kroppen. Fatta mig rätt!! Ska jag ha det så här resten av livet? Och tugga i mig värktabletter dagarna i ända? Det är fan i mig inte rättvist!!! Vissa dagar vill jag bara dra nåt gammalt över mig. Idag är en sån dag. Snälla, pigga upp mig med en rolig historia eller nåt.

Kram

I morgon har jag några samtal att ringa. Måste se till att ordna det bästa för mamma. Det får bli mitt mission den här veckan. Kanske kan jag berätta mer om det någon annan gång.

Just nu är jag hungrig. Längtar efter mat. Vet att det finns lövbiff i kylen... Väntar bara på att "kocken" ska lämna tv-soffan... :)

Kramar

Nästan minus 16 grader. Det är lite väl mycket tycker jag. Men det ser så himla fint ut med solen som skiner från en klarblå himmel. Hade det inte varit så himla kallt så hade det blivit en långpromenad. Nu vet jag inte... Det är ju så kallt så snoret fryser i näsan. Och ansiktet domnar. Fast det är lite mysigt när snön knarrar riktigt ordentligt under fötterna. Så det får väl bli en promenad där vädret får avgöra hur lång den blir. ;)

Ja så var det det där med att läkaren skulle ringa igår. Det gjorde han inte... Och det är inte första gången han gör så. Fast det kan ju vara så att provsvaren inte kommit, att han var sjuk eller något annat. Men det är trist när det blir så.

Det är lördag. Men jag är ändå ensam. Maken var tvungen att åka och jobba. Det hade kört ihop sig. Surt. Ikväll ska vi i alla fall till mellandottern och äta. Får se om de fått ordning i lägenheten. Sen är det ju melodifestivalen också.

Kram

Minus 10 grader och sol. Brrr. Tur att jag är inne i värmen.

Ligger och funderar på mindre och större frågor/problem. Idag verkar det vara en sån dag när jag behöver fundera i min ensamhet. Det brukar kännas bra efteråt. Saker och ting faller liksom på plats och jag kan tillåta mig att välja bort sånt som tömmer mig på energi. Fattar inte var jag får min styrka ifrån.

Sen så skulle ju läkaren ringa idag också angående mina prover. Hoppas bara han håller tiden för det är ju mitt i gå-ut-med-Harry-på-promenad-tiden.

Kramar

Har varit hos kuratorn. Fanns en hel del att prata igenom. Känns skönt. Hon får mig att se och tänka annorlunda kring min sjukdom. Blir stark av hennes ord. Är oron inför röntgen och vad den visar ett sätt för mig att göra mig beredd eller är det oro över resultatet? Tror mest på det förstnämnda. Jag tror jag rustar mig inför alla möjliga svar. Konstigt egentligen att jag är så stark.

Nu har jag satt mig på ett fik och har precis svalt det sista av en caffe mocha. Mums. Kände att jag behövde vara för mig själv en stund och landa. Ibland är det det bästa. Så känns det för mig. Tänkte gå runt på stan lite, men vet inte om det ger mig så mycket. Kanske bäst att gå hem?! Vi får se.

Ikväll ska maken till Karlstad och se hockey. Inte för att han är något fan av sporten utan mer för att han är bjuden. ;)

Svinkallt ute. När jag gick hemifrån vid 10-tiden var det drygt 8 minusgrader. Och nu snöar det lite ymnigt - samtidigt som solen skiner. Konstigt.

Kram

Idag har jag alltså varit hos läkaren på onkologmottagningen. Han frågade hur jag mår och den här gången höll jag inte tillbaka utan berättade om mina krämpor. Svårt med andningen, ont i lederna, svullen hand. Till det ska läggas höstens hjärtproblem, kristallyrsel och arbetslöshet. Han skakade bara på huvudet... Suck.

Han kände på mitt ärr på bröstet och sa att det var hårt, men att det kändes bra. Sen lyssnade han på lungorna och märkte att jag använder vänster lunga mest?! Lungan som är halv... Enligt läkaren kan det bero på att trycket från ärret på bröstet gör att det inte finns tillräckligt med utrymme för den friska lungan att expandera. Fan alltså.

Efter besöket gick jag till provtagningen och tog blodprov. Svaret får jag när läkaren ringer på fredag. Sen är det bara att vänta på kallelse till röntgen. Borde komma inom några veckor enligt läkaren.

Så nu känns det lite skakigt igen. Sjukdomen finns i bakhuvudet. Måtte allt se bra ut.

Kramar

Ska snart till onkologen. Maken och äldsta dottern följer med. Är lite nervöst. Blir påmind om allt jag gått igenom. Ja, tänk ändå... Hur dålig var jag inte efter sista cellgiftsbehandlingen?! Och här är jag idag. Visserligen med många skavanker, men jag lever. :)

Kram