Nästan minus 16 grader. Det är lite väl mycket tycker jag. Men det ser så himla fint ut med solen som skiner från en klarblå himmel. Hade det inte varit så himla kallt så hade det blivit en långpromenad. Nu vet jag inte... Det är ju så kallt så snoret fryser i näsan. Och ansiktet domnar. Fast det är lite mysigt när snön knarrar riktigt ordentligt under fötterna. Så det får väl bli en promenad där vädret får avgöra hur lång den blir. ;)
Ja så var det det där med att läkaren skulle ringa igår. Det gjorde han inte... Och det är inte första gången han gör så. Fast det kan ju vara så att provsvaren inte kommit, att han var sjuk eller något annat. Men det är trist när det blir så.
Det är lördag. Men jag är ändå ensam. Maken var tvungen att åka och jobba. Det hade kört ihop sig. Surt. Ikväll ska vi i alla fall till mellandottern och äta. Får se om de fått ordning i lägenheten. Sen är det ju melodifestivalen också.
Kram