3
Så har julen kommit och gått. Och fort gick det. Tyckte vi hade många lediga dagar framför oss när vi (hela familjen) provsmakade julskinkan kvällen innan julafton. Och det hade vi ju. Men vart tog dom vägen? Julafton kom med sedvanlig frukost och promenad till torget i stan där kören traditionsenligt sjöng in julen. Men det var kallt - minus 16 grader. Efter det blev det fika i hemmets vrå med hembakade bullar, lussekatter, dumlekakor och (förstås) biskvier. Makens biskvier är ett måste till julen. Mums. Sen kom dotterns kille och vi öppnade julklappar. Det tog en stund för det var mååånga klappar under granen. Brasan på platt-TV:ns skärm värmde oss under tiden. ;) Resten av kvällen åt vi julmat (kändes det som i alla fall). Och det finns fortfarande kvar av vår 5 kilos skinka.
Det var sådant jag fokuserat på under julen. Inga jäkla sjukdomar. Men så kom vardagen som ett slag i ansiktet för redan på måndag morgon var jag tillbaka på sjukhuset för att få en dos Herceptin (antikroppar). Och handske och strumpa fick jag med mig från ortopedtekniska innan jul, så det har varit ett snyggt (NOT) tillskott till kläderna i jul. ;)
Jaha - och så är det nyårsafton i morgon. Jädrans vad tiden går. Det blir antagligen en lugn kväll hemma för oss. Har i alla fall inget planerat i nuläget.
Gott Nytt År på er allihop - och vi får hoppas att det blir ett BRA år för oss alla.
Kramar
0
Taggar:
Sjukgymnast;
0
0
0
0
Nu får jag skärpa mig. Har inte skrivit på länge. Men det har heller inte hänt så mycket de senaste veckorna. Men i morgon ska jag till sjukhuset igen. Då ska jag först till sjukgymnasten och sen till ortopedtekniska för att prova ut strumpan. Ska bli skönt faktiskt. Skönt att det händer något som (förhoppningsvis) förbättrar mitt tillstånd. För trots att jag masserar huden kring armhålan (där lymfkörtlarna fattas) och gör stretchövningar så känns det inte som att jag fått bättre rörlighet i axeln, ej heller har svullnaden gått ner. Men, men... Skam den som ger sig. I morgon ska jag och maken till svärmor och käka lutfisklunch. Mums. Jag riktigt längtar. Sen knallar jag därifrån till sjukhuset. Bäst att klä på sig ordentligt för just nu har vi minus 18 grader!!! 18 jäkla kalla grader!! Inte klokt. Annars är det inte många dagar kvar till jul. Den firar vi här hemma, barnen och vi. Förr har vi oftast varit så himla många på julafton, men så är det inte längre. Kramar
Taggar:
Ortopedtekniska,
Sjukgymnast;
1
I dag var jag med mina arbetskamrater och käkade julbord. Det var både gott och trevligt. Härligt med en liten försmak av julen. Kul dessutom att träffa alla. Som jag längtar till jobbet, men jag känner att kroppen inte mäktar med. Visst, jag ser pigg ut, men jag känner mig inte pigg. Fast det är ju sånt man tränger bort när man träffar andra. Då blir det väl att man ser extra pigg ut kanske?! När maten var uppäten och alla gett sig iväg gick jag en liten promenad med Harry och som han lekte i snön. Fattar inte vad han älskar snön den lilla godingen. Jag blir så glad när jag ser honom springa runt i snön och göra av med lite energi. Det ger mig positiv energi.
Dagen är slut och det har blivit kväll. Känns bra efter dagens träff med alla på KK. Tur att jag har er.
Kram
0
0
0
0
Har precis varit ute på en promenad med Harry i kylan. Nästan minus 10 grader. Det är helt sjukt. I alla fall var jag till vårdcentralen i går och kollade blodtryck och puls igen. Båda var bättre än förra gången, men pulsen är fortfarande för hög. Frågan är varför hjärtat rusar? Är det av Herceptinet tro? Kanske såg de det när jag var och ultraljudade hjärtat förra veckan? Förra veckan var helt sjuk med en massa positiva saker. På onsdagskvällen var maken och jag på teater (tack Å & C). Den var både bra och intressant. Kändes riktigt skönt efteråt. Var riktigt upprymd. På fredagkvällen var vi ute med makens jobb. Blev riktigt, riktigt god mat och många, många härliga skratt. Ja, det var en mysig kväll. I söndags var det fullt upp. Först och främst var hela familjen bjuden till äldsta dottern på adventsfika. Hon hade bakat bullar och saffranskaka och gjort knäck. Fick riktig julkänsla där faktiskt. Sedan bar det av till stadens stora torg för att se landets största julkonsert, som för övrigt spelades in för att visas på tv på julafton. Enligt polisen var det 30 000 människor på plats! Riktigt mäktigt. Därifrån åkte vi direkt för att se revy, som också den spelades in för att visas på tv i januari nån gång. Tack F för att du tänkte på oss när biljetterna dök upp. Efter den veckan var jag full av positiv energi. Men så kom måndagen och vardagen fick ner mig på jorden igen. Efter beskedet på vårdcentralen kändes det tungt. Fan, ska det aldrig ta slut på elände? Vad händer om jag inte får ta Herceptinet längre - om det är det som påverkar hjärtat? Vad händer då med cancern? Jag grubblar och grubblar. Dagarna räcker knappt till. Dessutom har barnen intensivt med skola och universitet och maken jobbar häcken av sig, så det känns ensamt just nu. Då blir det en massa grubblerier. Tur att jag har Harry. Han är glad jämt. Kramar
Taggar:
Vårdcentralen;
0
Vilken jäkla kyla... Minus 20 i morse!!! Vill inte gå ut. Vill inte, vill inte, vill inte...
Men Harry måste ut (och han kan inte gå ut ensam), så det är bara att ta på sig lager-på-lager med kläder och ge sig ut. Man ser ju ut som en stoppad korv. Bara näsan och ögonen som syns.
Men jag måste ut för jag ska till sjukhuset också. I dag var jag där för att få hjälp med min högerarm. Ska få hjälp med lymfödemet (vilket jäkla namn va?) genom en tajt strumpa och en handske. Får se vad det blir för resultat. Antingen går svullnaden ner eller så blir det bara inte värre. Ja, ja. Man får vara glad för det lilla. Strumpan och handsken ska jag prova ut en annan dag på sjukhuset. Sjukgymnasten skulle skicka en remiss.... Pust. Hoppas det inte tar 3,5 månad, som det gjort nu bara. Den 22 december ska jag i alla fall tillbaka till sjukgymnasten som jag träffade i dag.
I måndags var jag och undersökte hjärtat. Vet inte något resultat ännu. De skulle jämföra med tidigare ultraljud och meddela min läkare på onkologen. Är det ingen förändring, så lär jag väl inte höra av läkaren förrän det är dags för ett nytt läkarbesök i början av nästa år. Det får jag väl ändå ta som positivt.
I morgon ska jag till sjukhuset igen. Då är det dags för den tredje dosen med Herceptin. Och på måndag ska jag till vårdcentralen och kolla blodtryck och puls. Tur att jag är sjukskriven, för jag skulle inte hinna med att vara på jobbet med allt spring på sjukhuset... ;)
Kramar
