Vårkänslor
En vanlig dag i mitt (nuvarande) liv
Ibland kan jag fundera varför jag går hemma och är sjukskriven egentligen. Det är stunder då jag inte känner någon värk eller tänker på min svullna arm och hand. Men de stunderna är korta, för så fort värktabletterna slutat göra verkan blir jag påmind. Eller när jag ska göra något så vardagligt som att duscha... Hur var det nu man gjorde när man tvättade sig på ryggen med högra armen? Jag kommer inte bak dit längre. Jag kan helt enkelt inte få armen längre än i höjd med ändan. Där tar det stopp. Axeln gör för ont. En komplikation efter operationen. Axeln är helt enkelt sned och mycket lägre än den andra. Risken finns väl att jag får leva med det.
De stunderna, när jag ifrågasätter min sjukskrivning, känner jag mig så "obehövd". Känns som att ingen där ute i världen saknar mig eller vill vara med mig.
Det är skitjobbigt. Aldrig tidigare i mitt liv har jag ju behövt känna eller uppleva det. Har alltid "stått på tå" för att göra mitt bästa och fått många vänner och arbetskamrater på vägen. Så innerst inne vet jag att ni alla finns där, men just där och då känner jag mig helt ensam.
Men så tar jag lite värktabletter och umgås med familjen och strax kommer de fina känslorna tillbaka igen. Underbara människor.
Kramar
De stunderna, när jag ifrågasätter min sjukskrivning, känner jag mig så "obehövd". Känns som att ingen där ute i världen saknar mig eller vill vara med mig.
Det är skitjobbigt. Aldrig tidigare i mitt liv har jag ju behövt känna eller uppleva det. Har alltid "stått på tå" för att göra mitt bästa och fått många vänner och arbetskamrater på vägen. Så innerst inne vet jag att ni alla finns där, men just där och då känner jag mig helt ensam.
Men så tar jag lite värktabletter och umgås med familjen och strax kommer de fina känslorna tillbaka igen. Underbara människor.
Kramar
Gillar sommartid
Ingen som glömt ställa om klockan till sommartid?
Eller deltog i "Earth hour" i går kväll? Jag har gjort båda. Jo, det är sant. Här satt vi i mörkret i går kväll och bara tv:n var på. Det var intern tävling mellan vårt hus och ett annat höghus här intill. Men när vi tittade så såg det ut ungefär som vanligt, varken mer eller mindre lampor tända. Harry tyckte nog att vi var helt knäppa. Han hittade ju knappt fram till sin matplats. :)
Det är från och med nu det blir så härligt ljust på kvällarna. :)) Som jag älskar det. Att slippa det där läskigt mörka som rullar in över oss och som gör dagarna så korta. Tänk att det kan inverka så starkt på hur vi känner oss.
I dag blåser det så mycket här så vi är färdiga på att blåsa omkull när vi sticker näsan utanför dörren. Helt sjukt. Riktigt blåshål här uppe på taket. Blir några konstiga virvlar i blåsten här i våran hörna.
Men solen har lyst, både i går och i dag och graderna har legat runt 0 eller lite över. I förmiddags blev det en långpromenad med Harry i skogen där det var en hel del snö kvar faktiskt. Men det gjorde ju inte Harry något... Då hade ju han något att gräva i. :)
Jädrans vad kul att du Anette R hittat hit till min blogg. Allt bra med dig? Det var ett tag sedan vi både hördes och sågs. Tack för mattipset förresten. :)
I morgon drar en ny vecka i gång igen. Undrar vad den för med sig?
Kram
Eller deltog i "Earth hour" i går kväll? Jag har gjort båda. Jo, det är sant. Här satt vi i mörkret i går kväll och bara tv:n var på. Det var intern tävling mellan vårt hus och ett annat höghus här intill. Men när vi tittade så såg det ut ungefär som vanligt, varken mer eller mindre lampor tända. Harry tyckte nog att vi var helt knäppa. Han hittade ju knappt fram till sin matplats. :)
Det är från och med nu det blir så härligt ljust på kvällarna. :)) Som jag älskar det. Att slippa det där läskigt mörka som rullar in över oss och som gör dagarna så korta. Tänk att det kan inverka så starkt på hur vi känner oss.
I dag blåser det så mycket här så vi är färdiga på att blåsa omkull när vi sticker näsan utanför dörren. Helt sjukt. Riktigt blåshål här uppe på taket. Blir några konstiga virvlar i blåsten här i våran hörna.
Men solen har lyst, både i går och i dag och graderna har legat runt 0 eller lite över. I förmiddags blev det en långpromenad med Harry i skogen där det var en hel del snö kvar faktiskt. Men det gjorde ju inte Harry något... Då hade ju han något att gräva i. :)
Jädrans vad kul att du Anette R hittat hit till min blogg. Allt bra med dig? Det var ett tag sedan vi både hördes och sågs. Tack för mattipset förresten. :)
I morgon drar en ny vecka i gång igen. Undrar vad den för med sig?
Kram
Fredag igen eller Vart tog den här veckan vägen?
Så känns det som att jag är tillbaka igen. Skönt. Men det har varit en för jävlig vecka. Ville verkligen bara ligga kvar i sängen med rullgardinen nerdragen. Kände mig verkligen SKIT och helt osocial. Vill verkligen inte hamna i det läget igen. Gäller att använda resurserna rätt i så fall och lära mig att säga nej. Fast vadå? När ska jag säga nej? När vet jag att det blir för mycket? Vet eller känner man sånt i förväg?
Har ont i kroppen efter Herceptinet. Men jag knaprar värktabletter, så blir det i alla fall lite bättre.
I går kom äldsta dottern och hennes studiekamrat hit. Harry hade varit hos henne på natten. De hade köpt med bröd och stannade och fikade med mig innan de var tvungna att gå hem och fortsätta plugga inför sin femtimmarstenta som de har i morgon (en lördag?!).
I dag är det i alla fall fredag igen och jag har precis varit ute med Harry. Vi tog en extra lång promenad nu på morgonen för det var så härligt väder och nästa all snö är borta. Solen sken, fåglarna kvittrade och jag bara njöt av att få andas in den friska luften. Det var ett sådant ögonblick då jag önskade att man kunde stanna tiden.
Apropå det här med att tiden går så jäkla fort. Det fick jag förklarat för mig för en tid sedan. Tänk dig ett barn som har sin födelsedag om en vecka. Tiden fram till födelsedagen känns som en hel evighet eftersom barnet bara väntar och längtar. Tänk dig i stället att du som vuxen har födelsedag om en vecka. Då känns veckan kort eftersom du hela tiden har saker att göra.
Nej, nu ska jag starta tvättmaskinen och sätta mig och läsa morgontidningen. Om några timmar ska Harry och jag gå till svärmor och fika.
Kramar
Har ont i kroppen efter Herceptinet. Men jag knaprar värktabletter, så blir det i alla fall lite bättre.
I går kom äldsta dottern och hennes studiekamrat hit. Harry hade varit hos henne på natten. De hade köpt med bröd och stannade och fikade med mig innan de var tvungna att gå hem och fortsätta plugga inför sin femtimmarstenta som de har i morgon (en lördag?!).
I dag är det i alla fall fredag igen och jag har precis varit ute med Harry. Vi tog en extra lång promenad nu på morgonen för det var så härligt väder och nästa all snö är borta. Solen sken, fåglarna kvittrade och jag bara njöt av att få andas in den friska luften. Det var ett sådant ögonblick då jag önskade att man kunde stanna tiden.
Apropå det här med att tiden går så jäkla fort. Det fick jag förklarat för mig för en tid sedan. Tänk dig ett barn som har sin födelsedag om en vecka. Tiden fram till födelsedagen känns som en hel evighet eftersom barnet bara väntar och längtar. Tänk dig i stället att du som vuxen har födelsedag om en vecka. Då känns veckan kort eftersom du hela tiden har saker att göra.
Nej, nu ska jag starta tvättmaskinen och sätta mig och läsa morgontidningen. Om några timmar ska Harry och jag gå till svärmor och fika.
Kramar
Bra samtal med kuratorn
Kände redan i morse när jag vaknade att jag var piggare. Pratade med kuratorn på onkologen idag om min "downperiod" och hon sa att det vore konstigare om jag inte hade sådana dagar. Eftersom jag går och bär med mig tankar om min sjukdom hela tiden och inte har någon utstakad framtid, så har jag ingen "energibank" att fylla på med. Alla krafter går liksom åt bara av att ta mig igenom vardagen.
Hon tyckte att jag skulle ge mig själv mer tid och lägga över mer ansvar på familjen, för (som hon sade): "Du är ju inte sjukskriven för att gå ut med hunden utan du är ju sjukskriven för att du är sjuk." Hon har en poäng där. Men det är så lätt att bara köra på i sina vanliga hjulspår trots att orken kanske tryter ibland. Alla har väl massor att göra och då är det så svårt att säga nej. Fast de är ju oftast friska...
Vi bestämde också att hon ska hjälpa mig med olika delmål för att jag ska kunna ha något att fokusera på. För den här väntan och oron kan göra vem som helst tokig. Att inte heller veta om eller när jag får någon rätsida på armen tär också. Nu får vi se om jag får lymfdränage när jag kommer till lymfkliniken den 8 april, eller i alla fall tid för sådan. Kommer jag igång med det och armen förhoppningsvis blir lite mindre svullen så VILL jag börja jobba.
Efter besöket hos kuratorn gick jag till nästa korridor där jag fick en ny Herceptindos. I dag gick det också bra och tog inte alls lika lång tid som förra gången. Sköterskan sa att de börjar komma in i sina nya rutiner nu efter flytten.
Fick också tid hos läkaren. Ska dit den 11 april och dagen efter ska jag tillbaka för ny Herceptindos. Två dagar efter det, den 14 april, ska jag tillbaka till kuratorn igen.
Nej, nu är jag trött.
Kram
Hon tyckte att jag skulle ge mig själv mer tid och lägga över mer ansvar på familjen, för (som hon sade): "Du är ju inte sjukskriven för att gå ut med hunden utan du är ju sjukskriven för att du är sjuk." Hon har en poäng där. Men det är så lätt att bara köra på i sina vanliga hjulspår trots att orken kanske tryter ibland. Alla har väl massor att göra och då är det så svårt att säga nej. Fast de är ju oftast friska...
Vi bestämde också att hon ska hjälpa mig med olika delmål för att jag ska kunna ha något att fokusera på. För den här väntan och oron kan göra vem som helst tokig. Att inte heller veta om eller när jag får någon rätsida på armen tär också. Nu får vi se om jag får lymfdränage när jag kommer till lymfkliniken den 8 april, eller i alla fall tid för sådan. Kommer jag igång med det och armen förhoppningsvis blir lite mindre svullen så VILL jag börja jobba.
Efter besöket hos kuratorn gick jag till nästa korridor där jag fick en ny Herceptindos. I dag gick det också bra och tog inte alls lika lång tid som förra gången. Sköterskan sa att de börjar komma in i sina nya rutiner nu efter flytten.
Fick också tid hos läkaren. Ska dit den 11 april och dagen efter ska jag tillbaka för ny Herceptindos. Två dagar efter det, den 14 april, ska jag tillbaka till kuratorn igen.
Nej, nu är jag trött.
Kram
Taggar:
Herceptin,
Kuratorbesök;
Bajsdag
Någon måste ha blivit avundsjuk när jag skrev om den strålande solen i mitt förra inlägg. För i morse när jag vaknade så var den borta - solen alltså. Någon hade alltså varit här och tagit den... Därmed var den dagen förstörd. ;) Inte alls lika mysigt att promenera med Harry då. Han blir ju så skitig. Blä.
Känner dessutom av helgens alla aktiviteter. Är både sömnig och stel i kroppen. Jag vet ju att det kommer som ett brev på posten, men jag vill ju inte bara sitta inne. Då tar jag i stället skitreaktionen som kommer efteråt. Även om det, som i dag, blir en enda stor bajsdag.
Kunde inte motstå. :)
Känns bara tungt just nu. Kanske för att jag vet att jag ska till sjukhuset på onsdag igen. Även om jag vet att det "bara" är Herceptin, så känns det alltid psykiskt jobbigt eftersom jag blir påmind om min cancer. Fan alltså.
Nu ska jag luta mig tillbaka i fåtöljen och koppla av till lite avslappningsmusik. Måste försöka tänka på annat.
Kram
Känner dessutom av helgens alla aktiviteter. Är både sömnig och stel i kroppen. Jag vet ju att det kommer som ett brev på posten, men jag vill ju inte bara sitta inne. Då tar jag i stället skitreaktionen som kommer efteråt. Även om det, som i dag, blir en enda stor bajsdag.
Kunde inte motstå. :)
Känns bara tungt just nu. Kanske för att jag vet att jag ska till sjukhuset på onsdag igen. Även om jag vet att det "bara" är Herceptin, så känns det alltid psykiskt jobbigt eftersom jag blir påmind om min cancer. Fan alltså.
Nu ska jag luta mig tillbaka i fåtöljen och koppla av till lite avslappningsmusik. Måste försöka tänka på annat.
Kram
Vilken helg :)
Vilken härlig helg det har varit - trots snön som kom i fredags. Solen har lyst från en klarblå himmel och det har varit 5-6 grader varmt. Sånt gillar jag. Det gör mig på gott humör och det är svårt att sitta inne. Skönt då att jag har Harry som också behöver komma ut. :)
I går blev det en promenad med mellandottern. Vi tog med oss Harry, så att han fick springa lös. Och som han sprang... Han var helt crazy. Men så var han trött på kvällen också. Efter promenaden köpte vi med oss glass och fikade hemma hos dottern. Mys. :)
Dagen avslutades med film. Efter den var jag både trött och hade ont i kroppen efter den långa promenaden.
I dag har det varit full snurr hela dagen. Började med att jag hämtade upp mellandottern och åkte ut till köpcentrat utanför stan. Hon skulle titta på något (men jag kan avslöja att det blev en hel del handlat för henne också). Efter flera timmar där skjutsade jag hem henne och hämtade upp sonen. Dags för Harrys promenad. Sedan skulle sonen övningsköra. Jo, det är sant.... Han är så jäkla gammal! Hur gammal är jag då?! Usch - hemska tanke. ;)
När vi kom hem var det redan tidig kväll - och jag var slut och handen var supersvullen och kroppen stel som en pinne. Det är så det är nu för tiden. Herceptinet gör nytta för min cancer, men fan vad den sätter sig på mina leder. Och på onsdag är det dags för ny dos... Skönt att veta hur min kropp kommer kännas efter det (suck).
Glad är jag i alla fall över nyheten att det blir dop i släkten. :))
Kramar
I går blev det en promenad med mellandottern. Vi tog med oss Harry, så att han fick springa lös. Och som han sprang... Han var helt crazy. Men så var han trött på kvällen också. Efter promenaden köpte vi med oss glass och fikade hemma hos dottern. Mys. :)
Dagen avslutades med film. Efter den var jag både trött och hade ont i kroppen efter den långa promenaden.
I dag har det varit full snurr hela dagen. Började med att jag hämtade upp mellandottern och åkte ut till köpcentrat utanför stan. Hon skulle titta på något (men jag kan avslöja att det blev en hel del handlat för henne också). Efter flera timmar där skjutsade jag hem henne och hämtade upp sonen. Dags för Harrys promenad. Sedan skulle sonen övningsköra. Jo, det är sant.... Han är så jäkla gammal! Hur gammal är jag då?! Usch - hemska tanke. ;)
När vi kom hem var det redan tidig kväll - och jag var slut och handen var supersvullen och kroppen stel som en pinne. Det är så det är nu för tiden. Herceptinet gör nytta för min cancer, men fan vad den sätter sig på mina leder. Och på onsdag är det dags för ny dos... Skönt att veta hur min kropp kommer kännas efter det (suck).
Glad är jag i alla fall över nyheten att det blir dop i släkten. :))
Kramar
Våren kom av sig
I går var det vår. I dag är det vinter. Alltså hände något i natt när jag sov. Harry var glad i alla fall eftersom han älskar snö. Men jag gillade det inte för jag vill ha vår NU.
Har precis ätit middag (med "lite" rött till). Det blev faktiskt en hel del rött eftersom maken inte drack en droppe. Hm... Jag tycker att god mat blir extra god om det blir lite rött till. Men så ska ju maken upp klockan sex i morgon och dra iväg till Upplands Väsby.
I går ringde M och frågade om jag hade lust att träffa henne och fika. Självklart hade jag det. I två timmar satt vi på ett fik i stan och snackade och sippade på varsin kaffe latte. Myyyssss. :) Det måste vi göra om. SNART. ;)
Nu blir det promenad med vovven och sedan Lets dance. Jag hoppas på Tina Törner. Har gillat hennes danspartner sedan första avsnittet
Har precis ätit middag (med "lite" rött till). Det blev faktiskt en hel del rött eftersom maken inte drack en droppe. Hm... Jag tycker att god mat blir extra god om det blir lite rött till. Men så ska ju maken upp klockan sex i morgon och dra iväg till Upplands Väsby.
I går ringde M och frågade om jag hade lust att träffa henne och fika. Självklart hade jag det. I två timmar satt vi på ett fik i stan och snackade och sippade på varsin kaffe latte. Myyyssss. :) Det måste vi göra om. SNART. ;)
Nu blir det promenad med vovven och sedan Lets dance. Jag hoppas på Tina Törner. Har gillat hennes danspartner sedan första avsnittet
Lymfkliniken hörde av sig
Idag ringde de från lymfkliniken här i stan. Hon hade fått remissen från sjukhuset och ville höra lite om min sjukdomsbild. Ska dit den 8 april. Skönt. Även om jag inte får lymfdränage direkt så känns det i alla fall som ett steg i rätt riktning. För när jag talade med dem i telefon för några veckor sen sade de att det inte fanns tid för några intensivbehandlingar förrän tidigast i maj. Men att veta att det i alla fall finns chans för behandling om en inte alltför lång tid känns underbart eftersom sjukgymnasten på sjukhuset inte har tid för såna behandlingar över huvud taget. Kramar
Taggar:
Lymfkliniken;
Lite upp och lite ned
I morse kändes det som att dagen i dag skulle bli en tung dag. Men så skickade äldsta dottern ett sms med en fråga om vi skulle åka till köpcentrat utanför stan. Senare tog vi bussen dit och tillbringade eftermiddagen där. Gjorde inget speciellt, men morgonens tunga tankar var som bortblåsta. Dottern köpte en jacka och jag en leksak till Harry.
När vi gick där och strosade ringde mellandottern och berättade att hon fått jobb i sommar - i 10 veckor. Hon riktigt sprudlade av glädje över att sommarjobbet var fixat.
Vilka underbara och duktiga ungar jag har. :)) Love you.
Men jag börjar bli frustrerad. Gud vad jag hatar sjukdomar och skit nu. Jag vill vara frisk och kunna gå till jobbet och träffa mina jobbarkompisar. Jag vill det SÅ MYCKET. Men jag måste få hjälp med armen och handen först. Och få ett svar om det blir operation av lungan. För jag orkar inte (och kan inte heller för den delen) koncentrera mig på något annat. Det går bara inte. Tankarna är inte med mig utan tar sina egna vägar. Tror inte någon fattar hur det verkligen är. Cancern finns inte bara som en prick i min lunga utan finns också som en stor svulst i min hjärna som trycker bort alla andra tankar. Hoppas innerligt att saker och ting rättar till sig snart. Ingen människa ska behöva genomlida detta.
Kram
När vi gick där och strosade ringde mellandottern och berättade att hon fått jobb i sommar - i 10 veckor. Hon riktigt sprudlade av glädje över att sommarjobbet var fixat.
Vilka underbara och duktiga ungar jag har. :)) Love you.
Men jag börjar bli frustrerad. Gud vad jag hatar sjukdomar och skit nu. Jag vill vara frisk och kunna gå till jobbet och träffa mina jobbarkompisar. Jag vill det SÅ MYCKET. Men jag måste få hjälp med armen och handen först. Och få ett svar om det blir operation av lungan. För jag orkar inte (och kan inte heller för den delen) koncentrera mig på något annat. Det går bara inte. Tankarna är inte med mig utan tar sina egna vägar. Tror inte någon fattar hur det verkligen är. Cancern finns inte bara som en prick i min lunga utan finns också som en stor svulst i min hjärna som trycker bort alla andra tankar. Hoppas innerligt att saker och ting rättar till sig snart. Ingen människa ska behöva genomlida detta.
Kram
Världens bästa
Mammas älskling
Lite blandat
Vilket väder vi haft den här veckan... Regn och blåst ena dagen och sol och någon minus nästa dag. Men i dag är det sol, sol, sol och sex grader plus. Gissa om jag varit ute en tur med Harry i skogen?
I dag är det dessutom en liten tjej i släkten som blir fyra månader.
Grattis lilla gullungen Milda.
I går tog jag och mellandottern en jättesväng med Harry. Det var en härlig promenad och vi hann dessutom hem innan det mulnade på. Inte alltid man har sån tur. :)
På kvällen hade maken och jag BF (barnfritt) ;) Käkade en god köttbit och drack lite rött. Mums.
I kväll samlas alla barnen här för att äta middag. Sen blir det väl Melodifestivalen för hela slanten. Vet inte vem jag håller på. Kanske Sara Varga eller kanske The Moniker? Men det blir väl antagligen Saade eller Danny som tar hem det. Kanske blir det annorlunda i år eftersom vi har jurygrupper i Europa som ska hjälpa oss rösta fram det bidrag som de tror på.
Fick min nya handske och strumpa med posten i går. De var tajta... Fick knappt på mig strumpan. Puh. Men nu sitter de där. Tyvärr har svullnaden inte gett med sig det minsta. Känns ganska tröstlöst... Men kanske blir det bättre med de nya.
Har en hyfsat lugn vecka framför mig. Inga sjukhusbesök vad jag vet nu i alla fall. Veckan därpå blir det däremot besök hos kuratorn och Herceptin samma dag. Hoppas också på besked från läkaren snart.
Kram från mig :)
I dag är det dessutom en liten tjej i släkten som blir fyra månader.
Grattis lilla gullungen Milda.
I går tog jag och mellandottern en jättesväng med Harry. Det var en härlig promenad och vi hann dessutom hem innan det mulnade på. Inte alltid man har sån tur. :)
På kvällen hade maken och jag BF (barnfritt) ;) Käkade en god köttbit och drack lite rött. Mums.
I kväll samlas alla barnen här för att äta middag. Sen blir det väl Melodifestivalen för hela slanten. Vet inte vem jag håller på. Kanske Sara Varga eller kanske The Moniker? Men det blir väl antagligen Saade eller Danny som tar hem det. Kanske blir det annorlunda i år eftersom vi har jurygrupper i Europa som ska hjälpa oss rösta fram det bidrag som de tror på.
Fick min nya handske och strumpa med posten i går. De var tajta... Fick knappt på mig strumpan. Puh. Men nu sitter de där. Tyvärr har svullnaden inte gett med sig det minsta. Känns ganska tröstlöst... Men kanske blir det bättre med de nya.
Har en hyfsat lugn vecka framför mig. Inga sjukhusbesök vad jag vet nu i alla fall. Veckan därpå blir det däremot besök hos kuratorn och Herceptin samma dag. Hoppas också på besked från läkaren snart.
Kram från mig :)
Trött efter resan
Jädrar vad jag blev trött i går eftermiddag när vi kom hem från resan. Allt bara släppte och jag blev sååå sömnig. Under resan har jag ju försökt tänka bort allt annat och bara försökt vara "där". Men det är väl som kuratorn sade förra veckan att jag måste planera in en dag efter då jag får vila. För det blev verkligen en reaktion i går.
I dag känns det bättre, men så har jag väl sovit 10-12 timmar också.
Kände också att jag blev yr efter ungefär en dag på båten, att balansen blev påverkad och det känner jag av fortfarande. I morse, när jag låg i sängen, började det snurra och när jag tittade upp började ögonen snurra med. Det var faktiskt riktigt obehagligt. Men jag har ju haft problem med balansen sedan jag tappade hörseln på vänster öra för drygt 10 år sedan. Det var en stressreaktion. Hörseln har jag fått tillbaka även om jag inte hör jättebra. Men några problem med balansen har jag inte märkt av de senaste åren. Förrän nu alltså. Men det går väl bort om några dagar nu när jag har fast mark under fötterna igen.
Men gud vad jag har haft skönt på resan och det var länge sedan jag fick skratta så mycket. Ett tag var vi helt utflippade, jag och dottern. Men det måste man tillåta sig vara ibland, för det är inte så ofta det händer i mitt liv just nu.
Nu väntar jag på att maken ska komma hem med bilen. Han ska på något jobbmöte och då kunde jag ha bilen. Ska ut med Harry så att han får springa av sig lite. Harry har varit hos äldsta dottern i natt, så det känns så tomt här hemma när ingen kommer och "duttar" för att få lite uppmärksamhet.
Kram
I dag känns det bättre, men så har jag väl sovit 10-12 timmar också.
Kände också att jag blev yr efter ungefär en dag på båten, att balansen blev påverkad och det känner jag av fortfarande. I morse, när jag låg i sängen, började det snurra och när jag tittade upp började ögonen snurra med. Det var faktiskt riktigt obehagligt. Men jag har ju haft problem med balansen sedan jag tappade hörseln på vänster öra för drygt 10 år sedan. Det var en stressreaktion. Hörseln har jag fått tillbaka även om jag inte hör jättebra. Men några problem med balansen har jag inte märkt av de senaste åren. Förrän nu alltså. Men det går väl bort om några dagar nu när jag har fast mark under fötterna igen.
Men gud vad jag har haft skönt på resan och det var länge sedan jag fick skratta så mycket. Ett tag var vi helt utflippade, jag och dottern. Men det måste man tillåta sig vara ibland, för det är inte så ofta det händer i mitt liv just nu.
Nu väntar jag på att maken ska komma hem med bilen. Han ska på något jobbmöte och då kunde jag ha bilen. Ska ut med Harry så att han får springa av sig lite. Harry har varit hos äldsta dottern i natt, så det känns så tomt här hemma när ingen kommer och "duttar" för att få lite uppmärksamhet.
Kram
På väg hem
Sitter i Silja Lines buss på väg hem efter ett par härliga dagars kryssning till Helsingfors med äldsta dottern.
Åkte hemifrån med bussen i söndags kl 11.10. Resan till Stockholm inleddes med en timmes stopp bara 20 minuter hemifrån. Helt sanslöst. Men då fick ju jag, i min roll som kaffetunna, möjlighet till en kopp. :)
Därefter fortsatte resan med små stopp i metropoler som Köping, Kungsör, Eskilstuna, Strängnäs och Södertälje. Framme vid båten 15.45. Femton och fyrtiofem!!! En resa som normalt tar drygt 2 timmar tog alltså 4 timmar och 35 minuter!!!! Helt jädra sanslöst vilken sightseeing vi hamnade på.
På båten blev det i alla fall buffé på kvällen, nåt gott att dricka och förstås lite shopping.
Efter frukosten hade båten lagt till i Helsingfors, så vi gick in till stan och tillbringade några mysiga timmar där. På kvällen struntade vi i buffén eftersom vi inte var riktigt nöjda efter gårdagens middag. Visst, det var gott, men det är sååå mycket. Blir bara snurrig av all mat och vet inte var jag ska börja. Blir nästan mätt av att se all mat och sen är det ingen mysig restaurangmiljö. Ja, sån är jag. ;) Blev istället grillat kött på en restaurang på båten.
Hade jättesvårt att sova på nätterna. Sängarna var inte de bästa och kudden ska vi inte tala om - den var tunn som ett tomt örngott. Men vi har haft det riktigt, riktigt mysigt. Tagit det lugnt och tillåtit oss att bara njuta.
Men nu sitter vi på bussen igen. Ja just det... Den som tar oss runt till de olika metropolerna. Har bara sista stoppet kvar, det som stannar oss i en timme - bara 20 minuter hemifrån. Ja, herre Gud. Hade varit bra om nån kunnat hämta oss. Då hade vi varit hemma innan bussen lämnade platsen. Så det blir att fylla på kaffetarmen i stället. ;)
Kramar
Åkte hemifrån med bussen i söndags kl 11.10. Resan till Stockholm inleddes med en timmes stopp bara 20 minuter hemifrån. Helt sanslöst. Men då fick ju jag, i min roll som kaffetunna, möjlighet till en kopp. :)
Därefter fortsatte resan med små stopp i metropoler som Köping, Kungsör, Eskilstuna, Strängnäs och Södertälje. Framme vid båten 15.45. Femton och fyrtiofem!!! En resa som normalt tar drygt 2 timmar tog alltså 4 timmar och 35 minuter!!!! Helt jädra sanslöst vilken sightseeing vi hamnade på.
På båten blev det i alla fall buffé på kvällen, nåt gott att dricka och förstås lite shopping.
Efter frukosten hade båten lagt till i Helsingfors, så vi gick in till stan och tillbringade några mysiga timmar där. På kvällen struntade vi i buffén eftersom vi inte var riktigt nöjda efter gårdagens middag. Visst, det var gott, men det är sååå mycket. Blir bara snurrig av all mat och vet inte var jag ska börja. Blir nästan mätt av att se all mat och sen är det ingen mysig restaurangmiljö. Ja, sån är jag. ;) Blev istället grillat kött på en restaurang på båten.
Hade jättesvårt att sova på nätterna. Sängarna var inte de bästa och kudden ska vi inte tala om - den var tunn som ett tomt örngott. Men vi har haft det riktigt, riktigt mysigt. Tagit det lugnt och tillåtit oss att bara njuta.
Men nu sitter vi på bussen igen. Ja just det... Den som tar oss runt till de olika metropolerna. Har bara sista stoppet kvar, det som stannar oss i en timme - bara 20 minuter hemifrån. Ja, herre Gud. Hade varit bra om nån kunnat hämta oss. Då hade vi varit hemma innan bussen lämnade platsen. Så det blir att fylla på kaffetarmen i stället. ;)
Kramar
Sån jädra värk
I går blev jag så trött när jag var hos kuratorn. Och sen när jag kom hem så satte ledvärken av Herceptinet in. Jädrar vad ont jag hade. Minsta rörelse var en riktig kraftansträngning. Tur då att jag har en sån underbar make som satte igång att göra mat när han kom från jobbet. Vet inte om lederna känns något bättre i dag. Bara att tugga i sig Alvedon.
I dag har vi ingen sol här, men blåsten smälter snön (åtminstone syns det på mängden snö och is på vår altan) och det vita blir svart. Det fullkomligt droppade skit av Harry nu när vi kom in. Hela hans mage var svart. Blä. Men han är så söt, så det gör inget.
Nu måste jag börja fundera på fredagsmiddag. Vet inte vad jag ska ha och det som bara är några timmar kvar tills vi ska äta. Hm. Nån som har nåt tips?
Kram
I dag har vi ingen sol här, men blåsten smälter snön (åtminstone syns det på mängden snö och is på vår altan) och det vita blir svart. Det fullkomligt droppade skit av Harry nu när vi kom in. Hela hans mage var svart. Blä. Men han är så söt, så det gör inget.
Nu måste jag börja fundera på fredagsmiddag. Vet inte vad jag ska ha och det som bara är några timmar kvar tills vi ska äta. Hm. Nån som har nåt tips?
Kram
Fått svar på några funderingar
Har precis kommit hem från mitt första besök hos kuratorn. Hon var jättebra och berättade bland annat att jag är i ett kristillstånd och då är det vanligt att man rör ihop saker (som min sjukskrivning), glömmer och har svårt att koncentrera sig. Det är helt enkelt fullt i huvudet och finns för tillfället inte utrymme för något mer. Jag håller alltså inte på att bli tokig - som jag faktiskt tror ibland.
Kan exempelvis läsa några sidor i en bok (fast nu var det länge sedan jag ens försökte) och nästa kväll har jag glömt det jag läst. Eller fråga barnen hur deras kommande vecka ser ut (med tider på universitetet, prov osv) för att bara en stund senare ha rört ihop det. Så jag vet i alla fall inte något om deras vecka. Och makens alla jobbresor och möten ska vi inte prata om.... Jag rör ihop ALLT.
Men sen jag fick min iphone skriver jag upp det mesta i kalendern. Fast en del missar jag ändå.
Kuratorn tyckte dessutom att jag skulle ta en tid varje dag där jag sätter mig ner och lär mig slappna av, lyssnar på lite lugn musik och bara njuter en stund.
Det är väl ungefär det jag kommer ihåg av vårt 45 minuter långa samtal. Det sades nog mycket mer, men det får jag berätta mer om när det dyker upp i min hjärna.
Hur som helst så blev jag jättetrött, ja jag menar sömnig, under samtalet. Det är också ett tecken på att jag är i ett kristillstånd.
Solen skiner och det är någon plusgrad. Nice. Var ute en långpromenad med Harry i förmiddags. Vet inte om jag orkar någon mer i dag. Först ska jag göra mig en latte och sätta mig i soffan och läsa en veckotidning. :)
Kramar
Men sen jag fick min iphone skriver jag upp det mesta i kalendern. Fast en del missar jag ändå.
Kuratorn tyckte dessutom att jag skulle ta en tid varje dag där jag sätter mig ner och lär mig slappna av, lyssnar på lite lugn musik och bara njuter en stund.
Det är väl ungefär det jag kommer ihåg av vårt 45 minuter långa samtal. Det sades nog mycket mer, men det får jag berätta mer om när det dyker upp i min hjärna.
Hur som helst så blev jag jättetrött, ja jag menar sömnig, under samtalet. Det är också ett tecken på att jag är i ett kristillstånd.
Solen skiner och det är någon plusgrad. Nice. Var ute en långpromenad med Harry i förmiddags. Vet inte om jag orkar någon mer i dag. Först ska jag göra mig en latte och sätta mig i soffan och läsa en veckotidning. :)
Kramar
Taggar:
Kuratorbesök;
Lång dag på sjukhuset
Idag har jag och mellandottern tillbringat flera timmar på sjukhuset. Först var jag till sjukgymnasten och provade ut ny strumpa och handske. Det tog inte så lång tid. Får vänta någon vecka innan jag får den. Pratade också med henne om lymfkliniken i stan och varför ingen tipsat mig om den tidigare. Hon blev förvånad att inte sjukgymnasten som mäter min arm och hjälper mig med olika rörelser inte tipsat mig. Nu är det som det är och jag behöver en remiss för att komma dit.
Efter det gick vi och åt lite lunch innan vi skulle tillbaka för att jag skulle få Herceptin. Cytostatikamottagningen har flyttat och det var minst sagt lite rörigt. De hade också fått ny utrustning för att ge dropp och den gjorde att det tog längre tid än vanligt. Tog totalt drygt 1,5 timme mot normalt en knapp timme. Suck. Men jag hann prata med sköterskan om en remiss till lymfkliniken och hon tog uppgifterna och skulle lägga det till läkaren, så han skulle fixa det och skicka hem en remiss till mig.
Någon ny tid för Herceptin fick jag inte. Även det systemet var nytt, så det ska komma en kallelse på posten. Pust. Skönt att dottern var med. Annars hade det blivit en riktigt lång dag. Synd för henne bara för hon hann inte plugga. Ja, ja. Vi fick lite kvalitetstid ihop.
Igår fick jag dessutom ett nytt läkarintyg för februari. Känns fortfarande lite skämmigt att jag missade att sjukskrivningen gick ut 1 februari och inte 1 mars (som jag var helt övertygad om).
I morgon ska jag till kuratorn. Sen är det slut med sjukhusbesök för den här veckan. Då kan jag verkligen börja se fram mot resan till Helsingfors på söndag, som jag ska göra tillsammans med äldsta dottern. Det ska bli såå mysigt. Vilka underbara ungar jag har. Love.
Nu ska jag ta det lugnt för jag är trött efter Herceptinet.
Förresten, så delade jag rum idag med en äldre utländsk kvinna. När vi kom in på rummet var kanalen med skid-VM på tv, men inte så länge. Nej, hon bytte kanal till något amerikanskt program där kvinnor talade om - orgasm... När hennes son kom in i rummet ändrade hon till skid-VM igen. Men hon skruvade ner ljudet - helt... Efter en stund stängde hon av tv:n - utan att fråga om vi ville se något. Hon kan ju gärna inte ha blivit störd av den eftersom hon dragit ner ljudet helt... Ja, herre Gud. Annars brukar man ju ha en dialog om man delar rum. Men icke denna kvinna. Enligt dottern låg hon dessutom och tittade på tv:n efter att hon stängt av den.
Kram på er!
Någon ny tid för Herceptin fick jag inte. Även det systemet var nytt, så det ska komma en kallelse på posten. Pust. Skönt att dottern var med. Annars hade det blivit en riktigt lång dag. Synd för henne bara för hon hann inte plugga. Ja, ja. Vi fick lite kvalitetstid ihop.
Igår fick jag dessutom ett nytt läkarintyg för februari. Känns fortfarande lite skämmigt att jag missade att sjukskrivningen gick ut 1 februari och inte 1 mars (som jag var helt övertygad om).
I morgon ska jag till kuratorn. Sen är det slut med sjukhusbesök för den här veckan. Då kan jag verkligen börja se fram mot resan till Helsingfors på söndag, som jag ska göra tillsammans med äldsta dottern. Det ska bli såå mysigt. Vilka underbara ungar jag har. Love.
Nu ska jag ta det lugnt för jag är trött efter Herceptinet.
Förresten, så delade jag rum idag med en äldre utländsk kvinna. När vi kom in på rummet var kanalen med skid-VM på tv, men inte så länge. Nej, hon bytte kanal till något amerikanskt program där kvinnor talade om - orgasm... När hennes son kom in i rummet ändrade hon till skid-VM igen. Men hon skruvade ner ljudet - helt... Efter en stund stängde hon av tv:n - utan att fråga om vi ville se något. Hon kan ju gärna inte ha blivit störd av den eftersom hon dragit ner ljudet helt... Ja, herre Gud. Annars brukar man ju ha en dialog om man delar rum. Men icke denna kvinna. Enligt dottern låg hon dessutom och tittade på tv:n efter att hon stängt av den.
Kram på er!
Taggar:
Herceptin,
Sjukgymnast;