memyselfaj.webblogg.se

I dag är jag öm i kroppen efter gårdagens massage. Men jädrar vad skönt det var och enormt avslappnande. Min stackars kropp fick en riktig genomgång. Enligt hon som masserade var jag riktigt stel på flera ställen och hon hittade knutor som hon fick ta i rejält på. Men, som sagt, det var riktigt skönt även om jag känner mig öm i hela kroppen i dag. Kanske är det vad kroppen behöver efter allt skit som jag fått i mig, att få skjuts på hela systemet.

Hann också med ett träningspass i går förmiddag. Det låter så pretentiöst - träna ;) - för jag använder inte särskilt mycket vikter. Men jag måste ju nånstans börja eftersom kroppen har tagit rejält stryk och eftersom jag inte kan använda min högra arm fullt ut.

I dag har jag och mellandottern varit på en rejäl promenad med Harry. Hade dessutom fika med oss, så det blev flera timmar ute i friska luften. Fick tugga i mig rejält med värktabletter innan för att orka med, men det var det värt. Fick några riktigt fina timmar tillsammans. :)

Börjar undra om jag alltid kommer att ha värk i kroppen?! För det tar ju aldrig slut. Och det verkar ju inte bli bättre när jag vare sig tränar eller får massage. Det gör mig oerhört frustrerad. Men jag tänker inte ge upp än för jag är en kämpe. Och träning för mig är att unna mig lite egentid.

I dag har maken börjat "banta". Han ska göra en magsäcksoperation, gastric bypass, i slutet av maj och måste gå ner minst tio kilo innan dess. Därför får han bara dricka från nu och fram till operationen. Blir en tuff tid för honom, men han fixar det nog om vi hjälps åt. Känner bara att jag inte är ett tillräckligt stort stöd för honom. Han kommer att behöva mycket pepp, men mäktar jag med det? Jag har ju ett läkarbesök i maj någon gång där jag (förhoppningsvis) får reda på om jag är frisk, sjuk eller om det blir operation. Har ju varit på flera röntgen och ultraljud, så något besked lär jag ju få. Tankarna kring det snurrar ständigt. Visst, jag ser frisk och pigg ut, men ingen vet hur jag känner mig på insidan.

Nej, nu ska jag faktiskt lägga mig och vila. Känner mig trött.

Kram

Här sitter jag nu och det är Annandag påsk. Hela helgen har snart gått! Men så har vi hunnit en del också även om allt inte blivit som vi trodde.

I torsdags var maken ledig och han följde med mig till lymfkliniken. Där fick jag massage för andra dagen den här veckan och handen/armen hårt lindad, till och med lite för hårt så att lill- och ringfingret domnade på natten när jag sov. Fick linda om den själv, men det gick bra. Hade sedan bandaget till påskafton, men handen håller sig fin. Har fortfarande ont av svullnaden precis ovanför knogarna och ut i fingrarna. Resten av handen är visserligen också svullen, men absolut inte lika mycket som förut. Gäller att vara duktig och fortsätta använda handsken för att hålla svullnaden nere.

Eftersom jag och maken hade planer för påskafton och Annandagen, så passade vi på redan på långfredagen att hälsa på syrran, brorsan, syrrans son och hans sambo samt mamma i sommarstugan. Vädret var sommarfint, men tyvärr lite för kallt för att sitta ute och fika. På grund av olika orsaker bestämdes att mamma skulle följa med oss hem i några dagar. Lilla, gulliga mamma.... Hon är 88 år och åldern börjar verkligen ta ut sin rätt med glömska och vimsighet.

Mamma fick sina hörapparater i veckan och de hjälpte vi henne med, så hon kan börja använda dem. Det var så skönt att se henne när hon hörde igen. Hon verkade verkligen glad för det även om hon tyckte det var jobbigt med alla ljud som hon inte är van vid längre. Hoppas hon använder de även när hon nu är hemma igen. Skulle verkligen vilja ha henne närmare mig och inte 20 mil härifrån.

Orsaken till varför vi tog hit henne över påsk ska jag inte gå in på här, men det gjorde mig både ledsen och besviken och gjorde min önskan ännu starkare att vilja ha henne boendes här i min stad. Tror (vet?) dock att det är en önskan som jag nog inte tillåts uppfylla. Vi är ju, trots allt, fyra syskon. Kanske blir det bra om vi får in henne på ett boende i staden hon redan bor? (suck). Lilla, gulliga mamma....


Här är mamma på sin födelsedag när hon använder hörlurar med sändare som hon fick hos audiologen innan hennes hörapparater var klara.

På påskafton åt vi i alla fall smaskig påskmat tillsammans med mamma och svärmor. Mellandottern och hennes sambo fattades eftersom de "rymde" till Gotland över helgen. Vi var också ute och badade med Harry så att mamma fick se honom simma.

På påskdagen åkte äldsta dottern och sonen tillbaka med mamma till sommarstugan. Det var med vemod jag sade hejdå till henne. Känns bara för jävligt just nu. Vill vara hos henne - nära henne, ge henne stöd och trygghet precis som hon ställt upp för mig hela mitt liv.

Maken och jag drog ner till Smögen på påskdagen. Blev en resa på ungefär 90 mil på ett dygn. Men det var ett riktigt mysigt dygn. Satt exempelvis på bryggan i Smögen och åt en macka med färska räkor.



Solen värmde gott och maken satt i shorts och kortärmat. Det var riktigt, riktigt mysigt. Sov över på ett vandrarhem i Grebbestad.

I morgon är det tisdag, en vanlig vardag, men maken är ledig. På eftermiddagen ska jag på helkroppsmassage. Funderar också på att gå och träna på förmiddagen. Tycker att det känns bättre i kroppen när jag tränat. Vet inte om det är önsketänkande. Hur det än är med den saken, så är det ändå skönt om min kropp kan få lite hjälp att må bättre.

Kan ändå inte sluta fundera och grubbla efter helgen som gått även om jag inte ska. Har ju en del att grubbla på ändå med min sjukdomsbild. Men vad fan ska jag göra?! Vi måste prata om det, jag och mina syskon. Men vart fan börjar man?! Och hur blir det för mamma? Min lilla älskade mamma...

Kramar

Vilka dagar! Känner mig helt färdig. Sjukdomen blir så jäkla närvarande när jag tvingas till sjukhuset varje dag för olika undersökningar. Tusen tankar far runt i huvudet när man ligger i den stora röntgenmaskinen eller när läkaren, som i dag, ultraljudade mitt andra bröst (eller ska jag säga mitt enda bröst). Tydligen räckte det inte med den vanliga mammografin utan de ville ultraljuda som komplettering. Läkaren pratade om thoraxkirurgerna, så antagligen är det väl de som vill ha så mycket information som möjligt om min sjukdom inför en eventuell operation.

Men det var rätt obehagligt att gå till mammografin i dag eftersom det var där allt tog sin början för drygt två år sedan. Fast då stack de ju in en lång nål i bröstet också för att ta prov, men det gjorde de tack och lov inte i dag...

Däremot fick jag även röntga mitt "ickebröst". Inte så mycket att lägga mellan de båda plastskivorna och trycka ihop så det kändes minst sagt lite knepigt.

Igår var jag ju och röntgade buken/bröstkorgen - och det tog tid. Gick hemifrån kl 7.45 och kom inte hem igen förrän strax efter kl 13. Helt sanslöst! När jag kom dit blev jag tilldelad ca 1,5 liter kontrastvätska som jag skulle dricka fram till kl 10.15. Men jag blev inte hämtad från väntrummet förrän kl 11.15. Då började också jakten på ett blodkärl som var stort nog för en stor dos kontrast som skulle sprutas in direkt i blodet. När de, efter ca 30 minuter, fortfarande inte hittat något kärl började de kolla på mina fötter. Men inte heller där hittade de något. Då kallade de på hjälp av en narkossköterska, som är sjukhusets värsta proffs på stick. Men tror ni han hittade nåt då?! Nää.

Men så undrade en sköterska om jag hade venporten kvar i bröstet. Och det har jag ju. Den får jag ju Herceptin i varje gång! När jag sade det blev det alldeles tyst i rummet och narkossköterskan kunde återgå till sin avdelning. Jag sade att jag berättat om min venport vid något annat tillfälle, men då fick jag till svar att de helst inte använder den.... Nu sade de i stället att de helst använder den om man har en. Ja herre gud... Ibland är saker och ting så komplicerade utan att egentligen behöva vara det.

Ja, här sitter jag med min högerhand hårt lindad och kör pekfingervalsen på tangentbordet. Fick ordentlig massage i dag. Hon tog i ordentligt både i hand, arm, armhåla, ärret och ryggen och kunde se att jag reagerade på massagen direkt. Det känns för jäkla positivt. :)) Ska tillbaka i morgon eftermiddag igen för en ny behandling och bli lindad.

Snart kommer maken hem och han ska faktiskt vara ledig i fem dagar! Han kommer säkert få abstinens om 3-4 dagar och längta tillbaka till jobbet...

I kväll ska vi iväg och bada med Harry. Sonen ska få övningsköra dit. Två saker i en smäll. :))

I påsk ska vi nog besöka mamma och de andra som ska tillbringa helgen i sommarstugan bara några mil norr om oss. Ska bli kul. Annars ska vi nog ta det lugnt i helgen, äta lite god mat och kanske göra någon dagsutflykt.

Glad påsk på er.

Kram

Måste berätta... Förra veckan ringde mobiltelefonen och det var från sjukhuset. Han i andra änden presenterade  sig som "skomakaren på sjukhuset". Jaha... Och vad ville han mig?!

- Jo, jag skulle bara meddela att jag tagit bort förhöjningarna på dina skor och att de är klara nu.

- Va?!

- Jo, dina skor är klara.

- Men jag har inga skor med förhöjningar.

- Är det inte ..... ......... då?

- Jo, det är jag. Men jag har fortfarande inga skor hos dig.

- Har du inte telefonnummer ..........?

- Joo... ????!!!!

- Med personnummer ...........

- Jo, det är jag?! Men som sagt, jag har inga såna skor och har heller aldrig varit i kontakt med skomakaren på sjukhuset.

Skomakaren i andra änden blev tyst innan han lugnt konstaterade att "det måste ha blivit något fel".

Ja, mycket kontakt har jag med sjukhuset så ett samtal därifrån är inget konstigt. Men det här samtalet satte, minst sagt, griller i huvudet på mig.


Kram

Så är det ny vecka igen. Den här gången en vecka när jag har mycket att komma ihåg (tur det finns iphone med kalender....). Helgen har varit lugn.

I lördags tog vi med svärmor till ett stenbrott där Harry brukar få bada. Kan bara säga att den hunden ÄLSKAR vatten. Efter det åkte vi ut i skogen och plockade lite vitsippor. Sen var jag ute och övningskörde med sonen. Käkade lite, tittade på tv och sen var den dagen slut.

Jo förresten. I fredags kväll var mellandottern och hennes sambo här och gjorde jättegod mat och bjöd oss på. Blev en riktigt mysig kväll.

Snart ska jag i väg till sjukhuset och ta blodprov inför morgondagens röntgen. Ska dit redan klockan 8.30 på morgonen och blodprovet ska vara taget senast två timmar innan. Eftersom jag inte vill vara på sjukhuset redan halv sju på morgonen så väljer jag alltså att göra provet i dag. Då får jag samtidigt en liten promenad till och från sjukhuset också.



På onsdag ska jag till lymfkliniken för en timmes behandling och bli hårt lindad och efter det till sjukhuset för mammografi.


Ajajajaj....

Efter onsdag kommer torsdag (till och med skärtorsdag) och jag ska till lymfkliniken igen för en ny behandling. Hoppas hoppas att handen/armen svarar lika bra den här gången på behandling och lindning. Skulle vara så jävla skönt och höja livskvaliteten ett snäpp.

Det är påskvecka och sonen är ledig från skolan. Solen skiner från klarblå himmel och det är 16 grader varmt i skuggan. Jädrar vad skönt. :)) Funderar på att göra mig en kaffe latte och sätta mig på altanen när solen kommer dit. Men det är en stund kvar tills dess. Måste hinna en promenad med Harry först.... och ta mig till sjukhuset för provtagning.... Sen får jag sätta mig ner med min latte. Det är rätt gött att leva ändå. :))

Får se om jag kan fylla på bloggen efter mina besök på lymfkliniken med armen i ett paket. Annars får jag väl köra pekfingervalsen. ;)

Gå ut och njut i solskenet ni som kan.

Kramar

Blev minst sagt lite stressigt i morse. Maken skulle väcka mig innan han gick till jobbet, men han glömde det.... Så jag vaknade typ 25 minuter innan bussen till sjukhuset skulle gå. Hmm. Det var inte alls någon bra start på dagen. Men, men... Vi hann i alla fall.

Äldsta dottern kom och gjorde mig sällskap, först till ortopedteknik där sjukgymnasten tog bort lindan runt handen och mätte ut en ny handske. Handen och fingrarna hade krympt ordentligt (= flera millimeter upp till en centimeter på flera ställen). Så nu ska jag få en tajtare handske som skickas till mig på posten. Får den troligtvis nästa vecka.

Kände mig väldigt positiv när jag gick därifrån. Glatt överraskad att min svullnad svarade så bra på fredagens behandling och lindan.

Så var det bara en timme att slå ihjäl innan jag skulle till läkaren. Vi hamnade på sjukhusets café. Inte det bästa stället i stan, men bättre att sitta där än i väntrummet på avdelningen. När vi kom upp till väntrummet anslöt sig maken, som självklart ville vara med och höra vad läkaren hade att säga.

Jaha... Men vad sa då läkaren? Inte mycket egentligen. Eller - inte mycket nytt i alla fall. När jag berättade att jag börjat träna + vibrationsträning, så blev han i alla fall väldigt positivt nyfiken. Han ville ha reda på om jag kände någon skillnad framöver när jag "vibbat" ett tag. Men när det gäller cancern, så var det inte så mycket nytt. Han berättade att han beställt mammografi, ultraljud av hjärtat och skiktröntgen inom den närmaste månaden och att jag därefter ska få träffa honom igen. Först då skulle han ha ett besked att ge mig. Det där med att de skulle prata ihop sig med kirurgerna på Thorax ska de tydligen göra efter det. Pust... Den här väntan tar stundals kål på mig.

Förresten, nu när jag kom hem ringde de från sjukhuset och ville ha dit mig för ultraljud av hjärtat redan i morgon bitti kl 07.45. Gäsp. Sedan ska jag tillbaka dit på eftermiddagen för ytterligare en dos Herceptin.....



.... som jag alltså får intravenöst via en sådan här port som ligger under huden i mitt bröst.

Det gäller som sagt att leva här och nu. Annars tror jag att jag skulle bli tokig.

Nu ska jag ut i sommarvärmen (+ 15 grader).



Kramar

Igår fick jag min hand lindad när jag var på lymfkliniken.



Och den ska vara lindad tills jag ska till sjukgymnasten på sjukhuset på måndag och prova ut ny strumpa.

Någon tid för intensivbehandling (lumfdrännage) hade de inte på lymfkliniken förrän i höst, men fram till dess ska jag få komma en gång i månaden och få massage och bli lindad.  Känns så jäkla skönt och positivt att äntligen få hjälp. Även om det är ett jäkla sjå att klara vardagens bestyr med bara en hand....

Får se om gårdagens massage minskat vätskan i handen något. För enligt lymfterapeuten (som för övrigt var kanonbra) så var min arm fin. Kanske har min "hemmamassage" gjort susen ändå och åtminstone fått ner svullnaden i armen.

Hon sa att kroppen kunde reagera på massagen genom att jag kunde få lägre blodtryck och bli trött. Blodtrycket har jag inte märkt av, men jädrar vad trött jag blev. Har sovit som en stock i natt, men känner mig fortfarande trött.

Ska vila en stund. Sen hade jag tänkt ta mig en promenad med Harry. Solen skiner nämligen från en klarblå himmel och det är drygt 10 grader varmt. Går inte att sitta inne då. Tyvärr får det bli en promenad i stan eftersom maken jobbar hela helgen och därmed har jag ingen bil hemma. Hade annars varit skönt att komma ut i något grönområde och promenera.

Nu laddar jag inför måndagens läkarbesök.

Kram

I dag är jag trött. Hade velat stanna i sängen. Vad det beror på? Jo, kan nog vara dagsresan i tisdags när jag och döttrarna åkte och överraskade världens finaste mamma/mormor på hennes 88-årsdag. 88 år!!!! Hon hade sagt långt tidigare att hon inte orkade ta emot några gratulanter, men jag och syrran såg till att fira henne hemma hos syrran. Men hon visste inte att vi skulle komma eftersom vi har 20 mil att åka. Kan säga att hon blev glatt överraskad när vi kom. Lilla mamma.


Älskar dig.

Annars har jag tagit det lugnt. Fast jag har ju varit och tränat två gånger också. Känns skönt att få träna armen lite (fast det stramar och gör rejält ont i axeln när jag tänjer). Hoppas bara att det gör nytta. Men det kan ju inte bli värre i alla fall. Måste ju försöka själv när sjukhuset inte har någon sjukgymnast som har tid att hjälpa mig. Men nu ska jag i alla fall till lymfkliniken i morgon, så får vi se om de har tid att hjälpa mig med svullnaden. Börjar faktiskt ruttna ordentligt på det här nu.

Ska ju till läkaren på måndag också. Men tänk om han inte har något besked att ge. Ska jag fortsätta mitt liv så här då? Hur fan ska jag orka komma tillbaka då? Kommer jag någonsin få ordning på mitt liv igen?
Ja, eller så har han ett besked att ge mig....

Ja, du Mia. De där orden var precis mitt i prick. De ska jag bära med mig. Tack snälla.

Kramar

Så har ytterligare en helg passerat. Helt sjukt alltså vad tiden går fort. Känns nästan som att sommaren gjort entré. Var inte mindre än 11 plusgrader härom kvällen. Sånt gillar jag. :)

Firade dotterns pojkvän i går. Han fyllde 22 och hade önskat sig hantlar och sånt. Och det fick han... Ska bli kul att se hur lång tid det tar innan han visar spelande armmuskler. ;)

Förresten så har jag själv varit och tränat i dag. På världens bästa gym dessutom - "Gymmet på Väster" (f.d. Vibhälsan). Har gått och tränat där förut, innan jag blev sjuk, men det var ett tag sedan - något som visade sig i NOLL kondis och NOLL muskelmassa. Men med personalens hjälp har jag gett mig tusan på att jag ska bygga upp min kropp igen.



Träffade en kvinna på gymmet som varit med om samma sak som jag. Det var gymmets ägare som totade ihop oss. Vi hade ungefär samma historia bara det att det här var hennes andra bröstcancerdiagnos. Den första fick hon för tolv år sedan. Att höra sånt gör både ont och gott. Det bevisar att det går att leva vidare efter bröstcancer. Även om det är jäkligt tufft ibland.  Men nu har jag bestämt mig för att fokusera mer framåt. Åtminstone till nästa måndag då det är dags för ett nytt läkarbesök på onkologmottagningen. Kanske får jag äntligen besked vad de ska/inte ska göra med pricken i lungan.

På fredag ska jag äntligen till lymfkliniken. Men redan idag, på gymmet, tränade jag armen lite. Det har blivit så mycket ärrvävnad i bröstet och armhålan, så det stretade och drog ordentligt. Kvinnan jag träffade har också tränat så och nu visade hon att hon får upp armen på ryggen ända till bh-bandet. Dit vill jag också komma. Det blir mitt nya mål. :)

Kul att du Mia tittat in på bloggen och jag lovar dig att en dag, kanske snarare än du anar, så stöter vi nog på varandra där ute i "verkligheten". ;)

Kramar