memyselfaj.webblogg.se

Vilken helg! :) Midsommarfirandet i Hälsingland är över, men jäklar vad trevligt vi haft.


Firandet började med långbord och alla i samhället kom för att fika, leka och dansa. Och vädrets makter var på vår sida även om det bara någon timme innan kommit några ordentliga regnskurar.


Men det var väl "solstrålen" Milda som höll de regntunga skyarna borta. ;)


För firandet genomfördes i strålande solsken och riktig sommarvärme. Me like.


På midsommardagen blev det en liten båttripp ut till stugan på ön. Vilken idyll. Inte svårt att trivas där inte. ;)


Titta bara, så fint det är.


På ön hittade vi dessutom dessa båda tokar. ;)


Men till sist tog krafterna slut hos vissa. För alla tog helgen slut och det blev dags att vända hemåt igen.

Så nu sitter jag här igen och funderar vart tiden tog vägen egentligen. Det var ju nyss torsdag och vi hade hela helgen framför oss.... Men jag är inte ledsen för det, för jag är sprängfylld av energi från dagarna uppe i Hälsingland och alla trevliga människor.

Men också jag var trött när jag kom hem i söndags. Tröttare än jag ville erkänna. På måndagen ringde nämligen mellandottern och väckte mig - klockan 10.30!!! Jag var helt väck och visste knappt vart jag var. Undrar hur länge jag hade sovit om inte hon ringt?! ;)

Och snabbt är man tillbaka i verkligheten, för i morgon är det dags för ett besök hos kuratorn. Och på fredag är det dags för arbets-EKG och lungfunktionsprov. Snacka om att kastas mellan trivsel och allvar. Men det tar jag när det kommer. Nu är nu. Och vädret är kalas. Bäst att passa på att njuta. Har inte tid att sitta här framför datorn längre. Måste ut i solen... :)

Kramar

Nu går det verkligen snabbt, för redan i går fick jag kallelserna från sjukhuset. Så nästa fredag blir det arbets-EKG och lungtest. Skönt. Blev positivt överraskad faktiskt när jag såg brevet i brevlådan, för trots allt så hade det ju bara gått fyra arbetsdagar sedan jag pratade med läkaren. Det måste man väl kalla snabbt. :)


Ekg, elektrokardiogram, är en metod för att mäta hjärtats elektriska aktivitet. Resultatet från ekg visar om det finns störningar i hjärtats verksamhet. Ekg kan tas i vila eller under arbete.


Lungfunktionsundersökning innebär att patienten andas på några olika sätt i en apparat som mäter lungornas funktion och hur stora lungvolymerna är.

Ja, det låter ju inte alltför allvarligt. Det ska jag nog klara av. ;)

I går var jag och sonen och tränade. Kändes riktigt, riktigt bra. Går på "Gymmet på Väster" (http://www.gymmet.net/), ett helt sjukt bra gym här i stan. Det är litet med en otroligt familjär stämning. Han som driver det har varit friidrottare på landslagsnivå, är utbildad och kan mycket om kroppen. Han vet om min sjukdomshistoria och har varit ett jättebra bollplank både under min sjukdomsperiod, men också innan.

Ja, i dag är det onsdag och snart midsommar. Det är inte klokt vad tiden går fort. Ändå går jag hemma. Vad gör jag på dagarna egentligen?! I alla fall så drar vi upp till Hälsingland redan på torsdag kväll för att hälsa på släkt och vänner. Har inte haft någon riktig midsommartradition på ett antal år sedan vi sålde husvagnen, så det ska bli riktigt kul att fira där uppe.

Nu ska ni alla ha en trevlig midsommar, för nu tänker jag inte blogga igen förrän nästa vecka.



Midsommarkramar :)

Nu har det gått några dagar sedan läkaren ringde och berättade att man planerar göra en operation och jag har så sakteliga börjat vänja mig vid tanken. Svårt att förbereda sig är det ändå eftersom jag inte vet ett dugg om operationen eller hur det blir efteråt, men det ska nog gå bra.

Tankarna snurrar mest kring hur operationen genomförs, vart de går in till exempel?! Går de in via bröstet, ryggen, sidan, ljumsken eller vad? Någon som vet? Det är många frågor jag skulle vilja ha svar på, men som det ser ut nu får jag nog vänta. Fast... Har jag väntat så här länge redan, så kan/orkar jag nog vänta en tid till.

Det känns i alla fall underbart att få era stärkande hälsningar, både här på bloggen och FB. :)

Just nu väntar jag på ett samtal från sjukhuset för att få tala med en sköterska. Skulle fråga läkaren, när han ringde i torsdags, om jag ska fortsätta med Herceptin fram till operationen. Men det glömde jag. Undrar varför?! Då blir det till att börja jaga igen eftersom jag inte vet om han gjorde några anteckningar om det i min journal. Hur ska jag annars få några svar? Ska jag bara vänta och se om det kommer kallelse eller om det inte kommer någon kallelse och i så fall anta att jag inte ska fortsätta med Herceptin? Eller har de i så fall glömt bort att anteckna att jag ska fortsätta med Herceptin? Ja, det är tur att man inte är sjukare ändå, så att man orkar jaga så att allt blir rätt.

I dag har jag beställt två handskar till, en blå och en grå. Känner att jag måste ha den på varje dag för handen svullnar något enormt i värmen. Då är det ju bra att ha några extra, så att jag hinner tvätta dem allt emellanåt. ;)

Annars händer nog inte mycket i veckan - förrän till helgen då det är midsommar som ska firas uppe i Hälsingland. Ska bli sååå roligt. Ser dessutom ut som om vi får med oss alla ungarna dit upp och det tycker jag är jättekul också.

Kramar

Nej, det blev inget besked angående min lunga i dag heller. Läkaren meddelade genom sköterskan att han inte hade så mycket att säga, men att han antagligen skulle ha besked att ge mig på torsdag eller fredag sedan thoraxkirurgerna tagit beslut om åtgärd. Då skulle han ringa mig. Alltid bättre än inget alls....

Har i alla fall fått min Herceptindos i dag. Tog enormt lång tid mot vad det brukar ta. Tydligen var det på Apoteket, där de blandar medicinen, som problemen låg. Men efter två timmar (mot normalt 45 minuter - en timme) kunde jag i alla fall lämna sjukhuset. Äldsta dottern och jag gick sedan på stan, men båda var så trötta, så det blev bara en kort stund. Måste vara något psykiskt med sjukhus för jag blir i regel alltid trött när jag är där.

I går hade jag annars en pissdag. Vet inte varför, men det var en dag när jag grubblade, grubblade och grubblade. En sån dag ska jag egentligen hålla mig hemma, för jag är inget trevligt sällskap för någon. En sån dag ska jag egentligen inte heller cykla, men det gjorde jag i går med följden att jag ramlade. Jo, jag lyckades ramla! :P Visserligen stod jag i princip stilla med cykeln, men en vurpa lyckades jag ändå göra och hamnade på rumpan på backen. Pinsamt. Gjorde mig inte speciellt illa. Var bara så jäkla pinsamt... Nästa gång jag har en sådan dag så stannar jag inomhus. Basta!

I kväll hade jag och mellandottern tänkt ta en öl eller ett glas vin på en uteservering på stan, men vädrets makter verkar vilja något annat för just nu regnar det ordentligt. Men sommaren är lång och restaurangerna är kvar, så snart så... Snart får vi ta det där glaset tillsammans, du och jag. :)

Hade också planer på att följa med maken på speedway ikväll, men bara om vädret var extremt fint. Nu verkar det ju inte bli det heller... Men nån gång i sommar ska vi gå på speedway du och jag. ;)

Nej, nu ska jag lägga mig och vila. Sonen ska iväg och nattlana med kompisar i kväll, så maken och jag blir ensamma. Får se om det finns någon ork att göra något.

Kram

Man kan tro att min hjärna vilar när jag går hemma hela dagarna. Men det gör den INTE. Jag glömmer saker hela tiden och när jag ska berätta något så finns inte orden. Visst, jag hittar orden efter en stund, men just där och då är det jäkligt frustrerande - ja, helt enkelt skitjobbigt. Blir det någonsin normalt igen efter de här åren?!

Enligt kuratorn på onkologen så är det normalt för patienter i min situation. Men när man inte är van, så är det väldigt otäckt. Tror ibland att det är något fel på hjärnan. Kan exempelvis tänka på något eller prata med någon om något för att sekunden senare helt ha glömt vad det handlade om. Låt gå om det hände nån gång, men när det blir så hela tiden... Det är helt sjukt och gör mig både rädd och nedstämd.

I helgen har vi i alla fall firat födelsedagsbarn eftersom äldsta dottern och svärmor är födda på samma dag. Först blev det lunch på Naturens Hus i lördags och sedan fika med makens hemgjorda jordgubbstårta här hemma hos oss. Senare på kvällen blev det grillat här hemma (för den som orkade ;).

I går var jag på en långpromenad med Harry. Han hann med både att bada i en fontän och springa lös på en fotbollsplan. Var väl ute i nästan två timmar i alla fall. Efter en sån promenad får jag skylla mig själv och ta smällen att jag blir enormt stel och får ont i alla leder i kroppen. Thats life. Under tiden var maken med äldsta dottern på Ikea.

I dag är det måndag och klockan har hunnit bli ett. Kanske dags att få något gjort?!

I morgon är det dags för Herceptin igen. Hoppas också att läkaren kommer in till mig under tiden och berättar vad som ska ske med pricken i min lunga för nu har jag väntat på besked i TRE veckor. Han sa ju att det skulle gå fort, men vad är fort för honom?! Var in på avdelningen förra veckan när jag var hos kuratorn, men då var läkaren på lunch och sköterskan kunde inte se något i min journal. Hon skulle lägga en lapp till honom och säga att jag ville ha besked i morgon. Hoppas, hoppas....

På onsdag är det dags för lymfkliniken och få handen/armen lindad igen. På torsdag åker maken till Gränna för att fortsätta till Göteborg på kvällen och där blir han kvar till på lördag. Äldsta dottern ska till en kompis i Norrköping och mellandottern ska till Stockholm och se friidrott i helgen. Bara jag och sonen hemma. Och Harry förstås. Får se vad vi hittar på.

Kramar

Nu är lilla Milda döpt.

Vi var alltså till Hälsingland i helgen för att vara med när lilla Milda döptes. Vilken underbar liten tjej. Inte ett ljud kom det från henne i kyrkan trots att det var både varmt och tog lite tid. I stället skrattade hon och försökte ta prästens mikrofonmygga (heter det så??). :))

På kvällen var det grillfest hos Mildas mormor. Det var både gott och trevligt. Kändes jätteroligt att träffa alla igen. Dumt bara att det går så lång tid mellan gångerna. Nu bestämde vi att vi ska ses redan i midsommar igen. Det ser vi verkligen fram mot. :))

Men även allt roligt har ett slut, så också helgen i Hälsingland. På söndagen lassade vi in oss i bilen och for hemåt igen.

På måndagen var jag tvungen att ta det lugnt för jag kände mig trött efter helgen. Märks verkligen att huvud och kropp inte är som de ska vara. Men utan helgen skulle jag inte vilja vara för jag fick så mycket positiv energi som jag kan leva länge på.

När tisdagen kom åkte maken iväg till jobbet (någon som trodde något annat?!). Han känner sig pigg och får i sig mat och allt har gått bra efter operationen. Så varför vara hemma?! Han åker till jobbet och tömmer sig på all energi. Ni kan bara tänka er hur trött han är när han kommer hem på kvällen. ;)

I dag var det dags för ett besök hos kuratorn för mig. Blev en del prat om all denna väntan på besked kring planerna på vad som ska ske med min lunga och hur den tär på mig. Alltså, jag fungerar inte som vanligt längre och det är så jädra frustrerande. Kommer det alltid att vara så? Jag menar... cancern (usch, ordet ger mig rysningar) kan ju komma tillbaka. Kanske inte i morgon eller ens om 5 år, men vem vet och framför allt - kan man bortse från det och börja "leva" igen? Jag har lärt mig att leva i nuet och vara här och nu, men hur stark är jag?

Kram

I dag bär det iväg för att träffa släkten i Hälsingland och Mildas dop i morgon. Ser fram mot det jättemycket. Och vädret ser ju minst sagt lovande ut.

Annars har veckan rullat på. Hämtade maken på sjukhuset i onsdags morse. Han var precis som vanligt. Lite trött kanske, men inget ont eller så. Helt otroligt egentligen. Han har kämpat på med sina små portioner med soppa i både tid och otid. Något sällskap vid middagsbordet har han därför inte varit. Men det blir nog bättre sedan när han får börja äta vanlig mat om än i väldigt små mängder. Skönt i alla fall att allt gått så himla bra.

I onsdags var vi på en examen på universitetet för första gången. Det var mellandotterns sambo som gick ut som datatekniker. Jobb hade han redan fixat och första arbetsdagen var - i onsdags... Han fick sluta lite tidigare på sin första arbetsdag för att hinna med examen. ;) Från universitetet åkte vi till hans föräldrar där det bjöds på grillat, ost och tårtor. Smakade riktigt, riktigt gott. :)

I dag har jag varit och tränat igen. Det var andra gången efter rosfebern. Känns skönt att få tänja lite och arbeta upp konditionen.

Nej, nu ska jag börja packa lite och kolla över om något behöver strykas. Fast strykningen måste jag ju be om hjälp med eftersom min hand inte klarar av det.

Ha en jättefin helg allihop och njut i det fina vädret.

Kramar