..... men först måste jag få godkänt både på andnings- och arbetsprov, så att de ser att mina lungor klarar av en minskad kapacitet.
ÄNTLIGEN händer det nåt. Som jag har väntat. Konstig känsla egentligen, för med en sån operation framför sig (då de ska ta bort en bit av ena lungan) så kan man väl inte känna glädje?! Eller?! Jo, det kan man! Det är ju det jag vill. Bort med pricken (tyvärr förlorar jag i och med det även en bit av lungan) så att jag får börja leva igen. För läkarna har lovat att det går att leva ett normalt liv med bara en och en halv lunga. YES!
Överläkaren på onkologen ringde och berättade tidigt i morse. Han sade att thoraxkirurgerna tittat på mina röntgenbilder och beslutat att åtgärda = operation. Han skulle skriva remisser till proven omgående, så han trodde att jag skulle ha kallelserna ganska snart. Fan vad skönt. Nu har jag fått nya krafter. Känner mig stark igen (efter några veckor då det känts som om mina krafter liksom pyst ut). Det här beskedet var vad jag behövde.
Sade ju redan då jag fick cancerbeskedet den 1 april 2009 att målet var att bli frisk. Då trodde jag ju att jag skulle gå i mål redan i slutet av det året, men vad gör det att målet förskjutits "lite"? Nu ÄR jag ju snart där! Ja, jädrar... :)
I går var jag i alla fall till lymfkliniken och fick massage och armen lindad. Mellandottern var med, så att även hon fick se hur hon kan hjälpa mig att massera. Nu har jag tre personer i familjen som vet hur det går till, så när får jag någon hjälp? ;) Precis när jag var klar och vi skulle gå därifrån, så tror jag himlens alla portar öppnade sig. Som det regnade! Inget paraply hade jag heller, men det hade dottern. Dessutom hade jag cykeln med mig. Men vi lyckades trixa oss hem utan att bli jätteblöta. :) Det gäller bara att ha glimten i ögat och inte ta saker så allvarligt. För vad är väl en blöt tröja och ett par vrålblöta skor?! Finns det som är mycket värre. ;)
Kramar
ÄNTLIGEN händer det nåt. Som jag har väntat. Konstig känsla egentligen, för med en sån operation framför sig (då de ska ta bort en bit av ena lungan) så kan man väl inte känna glädje?! Eller?! Jo, det kan man! Det är ju det jag vill. Bort med pricken (tyvärr förlorar jag i och med det även en bit av lungan) så att jag får börja leva igen. För läkarna har lovat att det går att leva ett normalt liv med bara en och en halv lunga. YES!
Överläkaren på onkologen ringde och berättade tidigt i morse. Han sade att thoraxkirurgerna tittat på mina röntgenbilder och beslutat att åtgärda = operation. Han skulle skriva remisser till proven omgående, så han trodde att jag skulle ha kallelserna ganska snart. Fan vad skönt. Nu har jag fått nya krafter. Känner mig stark igen (efter några veckor då det känts som om mina krafter liksom pyst ut). Det här beskedet var vad jag behövde.
Sade ju redan då jag fick cancerbeskedet den 1 april 2009 att målet var att bli frisk. Då trodde jag ju att jag skulle gå i mål redan i slutet av det året, men vad gör det att målet förskjutits "lite"? Nu ÄR jag ju snart där! Ja, jädrar... :)
I går var jag i alla fall till lymfkliniken och fick massage och armen lindad. Mellandottern var med, så att även hon fick se hur hon kan hjälpa mig att massera. Nu har jag tre personer i familjen som vet hur det går till, så när får jag någon hjälp? ;) Precis när jag var klar och vi skulle gå därifrån, så tror jag himlens alla portar öppnade sig. Som det regnade! Inget paraply hade jag heller, men det hade dottern. Dessutom hade jag cykeln med mig. Men vi lyckades trixa oss hem utan att bli jätteblöta. :) Det gäller bara att ha glimten i ögat och inte ta saker så allvarligt. För vad är väl en blöt tröja och ett par vrålblöta skor?! Finns det som är mycket värre. ;)
Kramar
Vad skönt att det händer nåt och att du har fått tillbaka lite energi! Skickar en famn styrkekramar från oss alla.