Jäklar vilket bra samtal vi hade idag på förmiddagen. En kvinna från kommunen kom och pratade med mig och maken. Det är fan i mig inte lätt att veta vad man kan kräva den dag sjukdomar av den här digniteten dyker upp vid ens sida, för egentligen vill jag inte ju inte hålla den i handen. Skönt i alla fall att hemgången idag stoppades. Hade inte känts tryggt på något sätt.
Jo, tanken var ju att jag skulle hem på permis, men gårdagens behandlingar gjorde att jag tillbringade flera timmar på toa i natt. Dessutom fick jag lite panik över syresättningen av lungorna. Och sen ville läkaren att jag skulle hem... Skit alltså.
Så jag blir kvar här. Åtminstone till i morgon. Vi får se.
Kram
Bra att du fått veta vad du har rätt att kräva. Som du säger, det är banne mig inte lätt! Hoppas du får stanna kvar på sjukhuset tills det känns tryggt för dig att åka hem. Jäkla skit att du ska behöva ha det så jobbigt! Tänker på dig ofta och hoppas du snart får känna dig lite piggare. Massor av styrkekramar som vanligt!