I morse kändes det som att dagen i dag skulle bli en tung dag. Men så skickade äldsta dottern ett sms med en fråga om vi skulle åka till köpcentrat utanför stan. Senare tog vi bussen dit och tillbringade eftermiddagen där. Gjorde inget speciellt, men morgonens tunga tankar var som bortblåsta. Dottern köpte en jacka och jag en leksak till Harry.
När vi gick där och strosade ringde mellandottern och berättade att hon fått jobb i sommar - i 10 veckor. Hon riktigt sprudlade av glädje över att sommarjobbet var fixat.
Vilka underbara och duktiga ungar jag har. :)) Love you.
Men jag börjar bli frustrerad. Gud vad jag hatar sjukdomar och skit nu. Jag vill vara frisk och kunna gå till jobbet och träffa mina jobbarkompisar. Jag vill det SÅ MYCKET. Men jag måste få hjälp med armen och handen först. Och få ett svar om det blir operation av lungan. För jag orkar inte (och kan inte heller för den delen) koncentrera mig på något annat. Det går bara inte. Tankarna är inte med mig utan tar sina egna vägar. Tror inte någon fattar hur det verkligen är. Cancern finns inte bara som en prick i min lunga utan finns också som en stor svulst i min hjärna som trycker bort alla andra tankar. Hoppas innerligt att saker och ting rättar till sig snart. Ingen människa ska behöva genomlida detta.
Kram