Några dagar har hunnit passera sedan jag gjorde testerna och det känns fortfarande så himla bra. Känns som en tung sten fallit från mina axlar. Finns inget fysiskt i vägen för en operation. Måtte nu bara thoraxkirurgerna fatta beslut om operation när de ser mina resultat. För nu vill jag verkligen bara fokusera framåt. Känner verkligen att jag är på g. :)
Tänk att det snart (om några månader) gått ett helt år sedan jag sjukskrevs. Helt sjukt!! Vart har det här året tagit vägen. Tänker inte bara på tiden som rusat iväg utan på vad som egentligen hänt kring min sjukdom. Jo, vi talar om väntan och oro - i snart ett år!!! Inte undra på att jag inte orkar tänka klart ibland. Det finns antagligen bara plats för att försöka bearbeta oron och rädslan för min sjukdom och framtiden. Allt annat har jag tvingats lägga åt sidan. Min vardag ser helt annan ut än den gjort tidigare. Visst, jag har några ärr på kroppen, men det är nog det som händer i huvudet som är värst. Men enligt kuratorn är det en vanlig reaktion i en krissituation. Svårt bara att hantera det när man är van att gasa på i 110 och dessutom är en människa som har hundraprocentig koll på allt. Nu har jag ingen koll på något.... Orkar helt enkelt inte....
I lördags var jag och maken ute och åkte en sväng. Promenerade lite och fikade. Blev en riktigt mysig dag. På kvällen tog vi bilen och for i väg för att se cruising. Många fina bilar var det. :) På vägen hem stannade vi så att Harry fick bada. Skönt för honom att svalka av sig när det är så varmt.
I går var det städdag. :( Inget kul, men det blir desto finare efteråt. :) Efter det bjöd vi in oss till svärmor på fika. :)
Och nu är det måndag igen. Ska ta en promenad med Harry tillsammans med mellandottern. Sedan tänkte jag och sonen cykla iväg och träna. Samtidigt tänkte jag köra några maskiner med tvätt. Så den här dagen går nog den med. ;)
Kram