Glömt att berätta... ;)
Jag har ju för 17 glömt berätta om mitt dygn i Stockholm. Vädret var inte det bästa tänkbara för en bilresa, men tåget hade väl varit en ännu sämre satsning med tanke på hur stor sannolikheten är att man kommer fram i tid eller att det över huvud taget avgår. ;) Hur som helst så tog vi det lugnt på vägen, men på de 20 milen så såg vi säkert 10-15 bilar som kört fast i snön - på motorvägen. Det var verkligen snorhalt och till och med glansis på sina håll. Även om resan tog lite längre tid så tog vi oss till huvudstaden och kunde checka in på hotellet på Södermalm. Men om det var kaos på vägen dit så var det ingenting mot kaoset i stan. Snön låg i drivor och ingenstans var det plogat. Bussarna var inställda för det gick inte att ta sig fram! Helt sjukt alltså. Och detta var alltså i kungliga huvudstaden! Och precis som i min hemstad fanns det dårar där som ska cykla till vilket pris som helst, oavsett väder.. Ja, herre Gud... Svinkallt var det dessutom. Mitt i allt detta traskade vi runt på söder en stund innan det var dags att gå tillbaka till hotellet och byta om. För säkerhets skull tog vi bilen till tv-huset... ;) Hade man varit "kändiskåt" hade man fått sitt på plats i tv-huset kan jag lova. Förutom dansparen och juryn fanns en hel del kändisar i publiken... Tyvärr är jag rätt ointresserad av sånt. Tycker att de är som människor är mest. Men det var jättekul att uppleva programmet live. Och i pausen fick vi se självaste Tony Irving stå och jucka i en cha-cha i ett försök att få publiken att förstå hur enkelt det är (eftersom själva juckandet var något som han antog att alla gjort någon gång i sitt liv). Ja, herre gud... Det var riktigt kul faktiskt. Själv tyckte jag dock det var fel att Andreas Weise åkte ut. Dagen därpå sov vi länge och njöt sedan av en läcker frukost på hotellet. Men redan klockan 11 hade vi bestämt att vi skulle hämta mamma och ta med henne till syrran. Mamma var jätteglad, men hennes dåliga hörsel och att hon är så mycket ensam gör henne ledsen. Men det var underbart att få tillbringa några timmar tillsammans med henne, syrran och brorsan, som också kom dit. Efter några timmar var maken och jag tvungna att vända kosan hemåt. Det hade varit ett intensivt dygn, men ett jäkligt roligt och skönt dygn - ett helt dygn utan tanke på sjukdom och elände. Kramar