Det är inte ok
Vad vill människor ha för svar när de ställer frågan: "Hur mår du?". Låt säga att jag stöter på någon på stan (som jag inte träffat på länge, men som vet att jag har cancer) och som frågar hur jag mår. Ska jag då dra hela historien? Kanske berätta vad jag har framför mig? Berätta hur orolig jag är för att de ska in och skära i mig och ta bort en del av min lunga? Säga hur förbannad jag är att jag inte får hjälp med min arm? Eller kanske förklara hur ont jag har i lederna och att jag oftast är så stel att jag knappt kommer ner för att knäppa upp kängorna? Oftast blir mitt svar: "Det är ok". Men det är det ju inte. Det är inte ok. Bara för att jag ser glad ut behöver det inte vara bra. I stället väljer jag att ljuga och säga att det är ok. Varför? Får jag dessutom frågan via sms eller facebook är det ännu värre, naturligtvis mycket beroende på vem som frågar, men att då beskriva min situation i ord skulle innebära en hel uppsats. Därför väljer jag att låta bli och kanske svarar att det är rätt ok. Men det är ju inte ok! Jag mår inte bra! Det finns ju en anledning till att läkaren sjukskrivit mig. Ja, för jag mår inte bra. Så är det. Har i alla fall fått tips om lymfkliniken här i stan. Underbart att det finns människor som hjälper mig med sådana tips när jag själv inte hittar vägen fram dit. Jag ringde i alla fall dit och fick prata med en lymfterapeut. Hon berättade att jag måste ha en remiss, antingen från läkaren eller lymfterapeuten på sjukhuset för att få komma dit. Och när de väl har remissen får jag komma dit för en första träff. Tyvärr var de fullbokade med intensivbehandlingar (lymfdränage) fram till maj, men som hon sade, det kan ju komma återbud... Känner så jäkla mycket nu att jag måste få hjälp med armen, för de senaste dagarna har jag haft domningskänsla i lill-, ring- och långfinger - och det är ju inte bra. Det betyder antagligen att nerver och sånt kommer i kläm i handleden som känns supersvullen. Tycker faktiskt att svullnaden tilltagit i helgen. Varför kan man undra? Har jag gjort något speciellt? Inte vad jag vet. Fast, jo kanske... Skalade några räkor i fredags kväll. Maken hjälpte mig att skala de flesta fast sen tyckte jag synd om honom så jag skalade de sista själv. Men, nej... Svullnaden kan väl inte bero på det?! Nej, nu måste jag ta mig i kragen igen och inte tappa gnistan. Behöver bara titta på Harry som ligger på golvet nedanför mig. :) Han behöver säkert lite kli på magen nu. ;) Kramar