memyselfaj.webblogg.se

Sakta börjar jag förstå att de senaste månadernas grubblerier tagit psykiskt på mig. Jag är inte jag liksom. Känner inte igen mig själv i olika situationer. Har blivit mer tillbakadragen på något vis. Orkar inte ta kontakt med folk. Kanske för att jag inte orkat förklara min situation för att jag inte haft något att säga? Allt har liksom känts hopplöst. Hoppas att det vänder nu när jag fått besked. Men hur reagerar man när man får beskedet att man har cancer i lungan? En positiv reaktion känns konstig, men samtidigt bra. Ni fattar va? Ingen människa kan väl bli glad över konstaterandet att man har cancer i lungan? Eller?! Jo, men det är så. Kanske inte glad, men... Det är ändå positivt för jag har ju inte cancer någon annanstans. Och det måste jag säga är positivt, för då kan jag gå vidare med allt vad det innebär. Ja, som ni märker så är det snurrigt värre. Till råga på allt så missade jag dagens tid hos sjukgymnasten... Men det var inte mitt fel. Jag hade nämligen varit ute med Harry och tog med mig posten upp när vi kom hem. Där fanns en kallelse till sjukgymnasten i dag klockan 15. När jag sprättade kuvertet var klockan typ 14.50... Ni fattar va? Det blev inget besök hos sjukgymnasten. Men jag ringde dit och sa som det var, att det tagit en vecka för kallelsen att komma till mig med B-post. Heja posten! :( Fick en ny tid den 2 december. Fan alltså. Jag som väntat så på att få komma till sjukgymnasten för att få hjälp med min svullna hand. Det gör mig så besviken. På fredag ska jag till vårdcentralen och kolla mitt blodtryck som varit förhöjt båda gångerna jag varit på sjukhuset och fått Herceptin. Sköterskorna tyckte därför att jag skulle kontakta vårdcentralen för att kolla det. Fan också. Ska det aldrig ta slut? I går var jag och maken till vårdcentralen och vaccinerade oss mot årets influensa. Han tog ledigt från lunch, så vi var och käkade lunch tillsammans. Mysigt värre. Efter det var vi alltså på vårdcentralen och sedan blev det en promenad med Harry. En riktigt, riktigt mysig eftermiddag blev det. Underbart att få lite tid tillsammans så där. Inget planerat utan bara ta dagen som den kommer. I helgen var jag och döttrarna och tittade på Ladies Night. Det var riktigt kul att komma ut lite, umgås med döttrarna, lyssna på bra musik - och titta på "ögongodiset" Martin Stenmarck. ;) Måste passa på att säga att era kommentarer gör mig glad. De känns viktiga för mig, allra helst med tanke på hur jag känner mig efter den här tiden. Kommentarerna är en bekräftelse att ni finns kvar där ute och att ni bryr. Love you all. Kramar