memyselfaj.webblogg.se

Nu känner jag mig sänkt. Vill inte det här längre. Och jag är bara i början. Herre jävlar. Hur ska det bli med allt? Vill bara skrika, gråta, sätta ord på... Får se när kuratorn är tillbaka i slutet av månaden. Då kanske vi tillsammans kan släppa på knutarna inom mig. Samtidigt vet jag ju att det går väldigt mycket upp och ned. Det här är läget just nu. I morgon, inför sjukhusfri helg, kanske saker och ting känns annorlunda. Vi får se. 

Kramar

Idag har jag inte sovit så mycket. Maken kom en snabbis innan lunch och sen kom sonen och hämtade mig till sjukhuset. Tänk, alla bara finns där för mig, trots att de har det jobbigt själva. Blir så uppfylld av glädje och kärlek. 

Men det är så jäkla varmt.... Och jag känner mig pluffsig av kortisonet. Suck. Att det kan förändras så snabbt. 

Fick samtal från onkologen också. Frågade ju om mitt blodvärde när jag var där och fick tabletterna igår. Det såg bra ut även om de vita blodplättarna låg lite högt. Frågade om det kunde inverka på medicineringen om jag började använda Blutsaft från hälsokosten. Har alltid druckit det, kanske 1-2 gånger om året, för att hålla blodvärdet uppe. Nu hade de kollat med läkaren och det var inga problem att fortsätta använda det. Skönt att veta. 

Nu sitter vi här vid tvn, maken och jag. Finns inte så mycket att se, men det ger oss en stund tillsammans. Och även om vi inte pratar om allt det jobbiga, så är det skönt att veta att vi kan göra det. 

Kram

Inatt har jag i alla fall sovit gott. Har haft fläkten stått och blåst på mina ben, men det känns knappt att det kommer nån luft där. Högerfoten känns som en klumpfot av värmen, men den är inget svullen, så det är nog ingen fara. Alla som tar på mig säger att jag känns varm, en kombination av mediciner och allt antagligen. Men så är det ju varmt ute också. 18 grader i skuggan för en timme sen - och nästan 25 grader i köket!! Vilken medelhavsvärme. Tur för alla som har semester kvar. 

Idag är det strålning 12.30. Väntar mig att sonen dyker upp och hjälper mig. Han har varit med kompisar i några dagar nu, men brukar dyka upp när det är dags för sjukhuset. Får se om han tar syrran sin till hjälp. Glömde fråga henne igår kväll innan hon drog hem och gjorde mat och pluggade. 

Tänk att det kan gå slentrian i sånt här också. För mig alltså. Börjar bli riktigt less på resorna till sjukhuset. Ändå är det bara 4 kvar. Sen skulle jag vilja gå ut med rollatorn, men krafterna räcker inte till. Travar mellan sängen, altanen, tv-soffan och köket i stället. Det är vad jag mäktar med. Allra helst nu när magen reagerar med diarré av antikropparna också. Då gäller det att ha nära till. 

Nu ska jag läsa lite tidning. 

Kram

Ensamheten gör mig inte så mycket. Då får jag möjlighet att trycka ur mig en massa känslor. Svårt att lägga ord på allt när det inte finns några svar. Vet inte om jag vill kalla mig tuff eller vek, för det där med känslor har jag alltid haft svårt att visa. Grunden till det är en stor blygsel som jag bär med mig från barndomen. Tufft. Men jag försöker. 

Sjukhusbesöket gick i alla fall bra. Tog blodprov inför läkarbesöket den 27:e och så fick jag nya antikroppstabletter som ska räcka till dess (60 st). Sen var vi sena ner till strålningen, men de hade sett att vi registrerat oss och väntade in oss. 

När vi kom hem satt maken hemma och åt lunch. Tog lite fika tillsammans innan han drog iväg igen. Mellandottern tog med sig Harry och åkte med honom till jobbet bara för att gå hem med honom igen. Kan tro att de är varma när de är tillbaka. Kärlek. 

Nej, nu ska jag vila - igen. 

Kramar

Natten har varit skaplig. Det enda i kråksången just nu är att det är svårt att sköta magen. Vet inte vad det är som stoppar upp. Känns som jag äter och fyller på, men kan aldrig tömma. Får väl prata med dem på sjukhuset om det. 

Vädret ser ändå rätt fint ut. Har tid på sjukhuset 11.45 idag. Innan dess ska jag hämta tabletter på onkologmottagningen. Får se om barnen kommer hem och plockar upp mig innan dess bara. ;) Jo då. Där kom den första. :) Nu ska jag bara göra mig i ordning också. 

Kram

Hur i hela friden kan man bli trött av att göra nästan ingenting? Var helt slut efter besöket på Usö idag. Barnen ledde in mig i sängen och så åkte de och käkade lunch. Bra uppdelning. :) Jag somnade nog som en gris. 

På eftermiddagen kom Åsa förbi med fina "må-bra-presenter". :) Tyvärr blev det lite skakigt i benen precis när hon skulle gå. Yrseln kommer plötsligt när jag står upp och benen börjar bara skaka. Blev en tur in till sängen innan middagen. 

Nu är de iväg med Harry till veterinären. Dags för nån spruta igen. Men det brukar aldrig vara några problem. Han är mer fokuserad på alla människor han träffar och kan fjäska för. :)

5 dagar kvar med strålningen. Skulle vilja säga att det räcker nu. DET RÄCKER! Allt är tröttsamt, påfrestande och enormt jobbigt. Finns inga svar, varken nu eller för framtiden. Den här jävla osäkerheten att bara ta ett litet steg, en dag i taget.... Hur överlever man det? Livet stannar upp, man mår skit och vet inget om nästa dag. 

Nä, nu tar jag kväll. 

Kramar

Har haft en riktig skitnatt med många vakna timmar och tankar på det. Svårt att samla tankarna eftersom de spretar hit och dit. Svårt att sätta ord på dem. Ser att människor omkring mig är oroliga och ledsna, men jag orkar inte med det. Måste fokusera på mig själv tills jag vet vad som komma skall. Måste hitta min styrka. Just nu känns det bara så. Men samtidigt vet jag att nånstans mitt i det här så fixar vi det. Tillsammans. 

Nu har jag i alla fall fått i mig lite yoghurt och macka med skinka. Detta toppade jag med alla tabletter. Mums. NOT. Kortisonet skulle jag gärna vilja sluta med. Den sötman förstör allt. Får se vad de säger på strålningen idag? Antagligen får jag väl hämta ut nya. 

Ska till lab idag och ta prover också. Ska ju till sköterskan i morgon och hämta nya antikroppar och då tror jag de ville se mina blodkroppar, så att de fortfarande har ett bra samspel där inne. 

Men först väcka sonen. ;)

Kramar

Krafterna räcker inte till. Långt därifrån. Går mellan sängen, soffan och köksbordet. Sover en stund på dagen. Tufft. Men behandlingen tar väl ut sin rätt. I morgon måste jag dessutom kolla om jag ska fortsätta med samma stora dos av kortison under hela strålningen. Måste i så fall hämta ut mer. Gäller bara att få tag på någon läkare på strålningen som vet det. I morgon krockar det ju dessutom med perukutprovningen. Men jag har ju både son och dotter med mig, så jag får väl sätta lite fart på dem. ;)

Eftermiddagen har tillbringats med dottern och sonen. Hon hade med sig jättegott hembakat med sig. :) 

Nu har vi ätit pressad potatis och soyakyckling. Smakade riktigt gott. Tack alla. Kärlek. Nu har ungdomarna dragit på innebandyträning och maken är ute på en solig promenad med Harry. 

Resten av kvällen blir det nog tv. Sen kör vi varvet runt igen. Hoppas jag blir piggare snart. 

Kramar

Idag börjar äldsta dottern på sitt nya jobb i Nora - mitt i allt detta som sker runt omkring oss... Hoppas det går bra för henne. :) 

Sonen och jag har precis varit och strålat mig. Inte mycket som händer, men jäklar vad sömnig jag blir. Nu sitter jag och väntar i bilen medan sonen är inne och handlar. Jag har så konstigt sug med tanke på mina förändrade smaklökar. Salt går bäst och inte allt för söta saker. Annars känner jag ingen dragning till det jag ska äta. 

Snabba bud när sonen ansvarar för inhandlingen. Redan ute igen...;) Här går det undan. :)

Kramar

Håkan och Marie kom en sväng. Alltid lika mysigt. :) De hade plockat med sig kantareller från stugan till oss. Sånt gillas. ;)

Nu har vi sett finalen i handboll. Visst, spänningen fanns där, men vi kom inte upp i något exstas direkt i vårt hejande. Men killarna gjorde en heroisk insats. Synd bara att det inte räckte hela vägen fram. 

Nu blir det snart skaldjurssoppa kokt på resterna från igår. Och till det blir det varma mackor. Låter som en rätt ok middag. :) Har en suverän make som kock. :)

Har lagt mig och vilat en stund. Krafterna räcker liksom inte till. Nu är det ju dags att ladda inför morgondagens strålning också. 

Kram

Behandling och utflykt tog på mig igår. Blev jättetrött, men det är ju inget man vet innan. Gick bra att ta sig fram till en grillplats. Mums med både korv och fika. Hade några jättetrevliga timmar med alla nära och kära. Vad har jag gjort för att få dem omkring mig? Stolt mamma och fru är jag. Harry fick möjlighet att bada och som han gjorde. :)

Nu har jag sovit mig genom en ny natt. Har fungerat bra, lite onödigt pigg bara. Har blivit några timmar utan sömn, men det blir väl bättre när kortisonet slussas ut. 

Men måste säga att det var gott med kräftorna igår. Salt och gott. Blev inte så många. Sen blev det stafett till tv-soffan för att inte missa stafetten. Vilket lopp! Spännande! I eftermiddag avslutas OS för min del med finalen i herrarnas handboll. En riktig nagelbitare. 

Kramar

Natten har varit lugn och jag har sovit ok. Bara ett litet toabesök som behövdes tidigt i morse. Men jag har lite känning av huvudvärk nu, inte som då när jag åkte in utan mer molande vid tinningarna. Har kanske med strålningen att göra?

Kan inte fatta att det gått en vecka sen jag åkte in, en vecka som jag och familjen levt i en otäck och konstig bubbla. Hur ska det bli med allt? Men det är väl bara att ta en dag eller sak i taget, för hur ska man annars orka se framåt? 

Nu håller vi på att förbereda för utflykt till Ånnaboda med fika och korv. Alla ska med, även svärmor. Kul.

Kram

Efter ett par timmars slummer och några telefonsamtal blev lägenheten full av folk igen. :) Det blev nya planteringar på altanen. Sedan tog sonen tag i matlagningen. Blev potatisgratäng, fläskfilégryta och sparris. Smakade riktigt gott. När dottern planterat klart var det mer tvätt som skulle köras. Underbara alla ungar. Kärlek. 

Som förrätt fick jag en underbart tuff handbollsmatch. Heja Sverige! Räknar med att jag sitter framför tvn när det nalkas final. :)

I morgon blir det en tur till Ånnaboda med hela familjen. Om det blir fint väder förstås. Tänkte vi skulle gå runt sjön och grilla lite korv. Precis som vi gjorde förr när barnen var små. 

Har börjat få en del konstigheter när det gäller smaker också. Söta smaker är inget vidare. Däremot gick det som sagt bra med maten nu ikväll. Får se hur det går i morgon när vi ska surpla på lite kräftor

Snart dags att ta mina bomber till tabletter. Så jag lär nog känna mig mätt sen när jag ska sova. 

Kram

Arbetsterapeut, strålning och perukprovning. Båda tjejerna var med. Sen åkte vi till Kumla och gick en sväng, premiärturen i rullstolen faktiskt. Harry blev lite stressad av rullstolen, ville liksom springa framför, men det är väl en träningssak. Sen tog vi lite fika/lunch på Sveas. 

Därefter ville jag bara hem, för jag kände mig jättesömnig. Mycket intryck att ta in. Så nu ligger jag här och bloggar med min fina "padda". ;) Den gör så att iphonen känns onödigt liten. ;) 

Nej nu ska jag försöka sova en stund. 

Kramar

Inatt har jag sovit dåligt. Vaknade vid 02 och låg vaken flera timmar. Sen somnade jag igen. Gäsp. Men det är väl de jädrans kortisontabletternas fel. Blir skönt när de drar ner på dem, troligtvis efter strålningens slut. 

Tjejerna har skjutsat maken till jobbet och är nu ute med Harry. Jag behöver ju inte ha alla hemma. Skönt för maken att få lite distans också även om det är underbart att ha dem hemma allihop i denna kaotiska situation.  Vad hade vi varit utan varandra? Massor av kärlek. 

Sonen gör sista dagen på sitt första ordentliga sommarjobb idag. Snacka om en som är både glad och stolt över alla pengar som rullar in. ;) Det ska du vara, för du har varit jätteduktig. 

Väntar in tjejerna nu, så att jag inte är helt ensam när jag ska duscha. Yrseln kan ju slå till när som helst. Sen är det bara att vänta på arbetsterapeuten, åka på strålning, se om perukerna kommit och sen en liten promenad i rullstol. 

Kranar

Nu har jag svalt mina 5 STORA tabletter tillsammans med ett glas vatten och jädrans vad jag känner mig mätt. Sjukt alltså. Blir också jättevarm av alla kortisontabletter. Känns som om det brinner i fötterna. Samtidigt vill jag försöka hänga med i OS. Men det går det också. Allt går. Måste bara kämpa. Kämpa med allt jag har och jag har många av era styrkekramar och hälsningar som jag plpckar fram. 

Men visst är det skönt att vara hemma och försöka få en sån normal vardag som det går. Och med hjälpmedel här hemma ska vi nog få ihop det också.

Vart fan får jag min styrka ifrån egentligen? Det är en gåva jag har, som jag kan plocka fram när jag behöver. 

Nu är det dags för 200-metersfinal. Over and out. ;)

Kramar

Maken hämtade upp oss i förmiddags. Först till strålningen och där fick de vara med och se hur det går till när jag knäpps fast på bänken med ansiktsmasken. Måste ju ligga alldeles stilla. Sen tar det ungefär en minut att stråla, ca 20 sekunder på varje sida av huvudet. Strålningsmaskinen är nästan helt ny och kostade ca 25 miljoner!!!

Därifrån åkte vi upp till onkologen för att få läkarintyg, men det visade sig att de skickat hem det. Passade på att låna en rullstol där, så att det skulle bli enklare att frakta runt på mig. 

Gick in till frissan och provade ut flera peruker. Ska tillbaka dit i morgon för att se om de fått in rätt färg. 

Sen var vi bort till fysiologiska kliniken och ultraljudade hjärtat. Där blev jag ordentligt snurrig när jag skulle förflytta mig från rullstolen till britsen. Otäckt. Sen var vi tillbaka med rullstolen samtidigt som maken var till apoteket åt mig. 

Så det blev en heldag på sjukhuset. Känner mig sömnig nu. 

I morgon kommer de hem med en rullstol så att jag kan vara med ute. Jäkligt annorlunda liv, men det är väl bara att tugga i sig. Den här skiten önskar jag ingen annan. 

Kram

Var ordentligt sömnig i går kväll, men kom inte i säng förrän sent i alla fall. Var så skönt att bara supa in atmosfären att vara hemma igen. :) Natten har varit lugn och jag har sovit gott. Blir inga sovmorgnar direkt med tanke på alla kortisontabletter jag stoppar i mig, men huvudsaken är att jag får min sömn. 

Nu är maken på jobbet igen. Han skulle ju ha börjar redan i måndags, men har tillbringat dagarna med mig på sjukhuset i stället. Äldsta dotten finns här hemma. Hon ser till att allt är bra med mig och att jag får i mig alla mediciner. Hon håller koll helt enkelt och ser till så att vardagen fortsätter fungera. 

Måste verkligen höja hela familjen till skyarna som finns här för mig eftersom de påverkas av allt det här minst lika mycket som jag. Älskar er. 

Kramar

Nu jäklar är jag hemma igen och jädrar vad skönt det känns. Lite pyssel att köra runt med rollatorn inomhus bara. Alltid är det nån av Harrys leksaker eller tuggben jag kör på. ;) Men gud vad jag saknat den lilla glädjespridaren. 

Fick min första strålning innan vi åkte hem. Nu är det bara 9 kvar...

Imorgon ska jag göra ultraljud på hjärtat efter strålningen också. Det är ju en remiss sedan jag fått sån rossel i luftrören/lungan. Vet också att tabletterna jag äter nu kan påverka hjärtat. Vet inte hur många ultraljud av hjärtat jag gjort, men nog är det väl en tre-fyra stycken vid det här laget. Skönt att känna att de håller koll på mig och att jag får den bästa vården. 

I morgon måste jag boka tid för utprovning av peruken också. Håret kan vara borta redan nästa vecka när strålningen är avslutad. 

Hur som helst så är det underbart att få vara hemma. Alla ställer upp till 100 procent och finns hos mig. Älskar er alla i min lilla familj. 

Kram

Först kom sjukgymnasten med en rollator. Fick gå ut en sväng i korridoren med den. Där ute stötte jag på maken och äldsta dottern. Det visade sig att de tajmade läkarronden perfekt. Fick mycket information. Sen kom en kurator och informerade. Inte den kuratorn jag gått hos eftersom hon har semester. Blir väl kontakt med henne när hon är tillbaka. Sen kom läkaren med tabletter som ska räcka i en vecka plus läkartid och ny tid för uthämtning av nya tabletter. Snart kommer en sköterska för att ta bort infarten i porten. Sen blir det samtal och strålning. Sen upp hit igen och få läkarintyg för sjukskrivning. Då ska det mesta vara klart för att skrivas ut hoppas jag. Blir "jämt skägg" att hålla ordning på allt

Kram