Idag har jag inte sovit så mycket. Maken kom en snabbis innan lunch och sen kom sonen och hämtade mig till sjukhuset. Tänk, alla bara finns där för mig, trots att de har det jobbigt själva. Blir så uppfylld av glädje och kärlek.
Men det är så jäkla varmt.... Och jag känner mig pluffsig av kortisonet. Suck. Att det kan förändras så snabbt.
Fick samtal från onkologen också. Frågade ju om mitt blodvärde när jag var där och fick tabletterna igår. Det såg bra ut även om de vita blodplättarna låg lite högt. Frågade om det kunde inverka på medicineringen om jag började använda Blutsaft från hälsokosten. Har alltid druckit det, kanske 1-2 gånger om året, för att hålla blodvärdet uppe. Nu hade de kollat med läkaren och det var inga problem att fortsätta använda det. Skönt att veta.
Nu sitter vi här vid tvn, maken och jag. Finns inte så mycket att se, men det ger oss en stund tillsammans. Och även om vi inte pratar om allt det jobbiga, så är det skönt att veta att vi kan göra det.
Kram