Inatt har jag sovit dåligt. Vaknade vid 02 och låg vaken flera timmar. Sen somnade jag igen. Gäsp. Men det är väl de jädrans kortisontabletternas fel. Blir skönt när de drar ner på dem, troligtvis efter strålningens slut.
Tjejerna har skjutsat maken till jobbet och är nu ute med Harry. Jag behöver ju inte ha alla hemma. Skönt för maken att få lite distans också även om det är underbart att ha dem hemma allihop i denna kaotiska situation. Vad hade vi varit utan varandra? Massor av kärlek.
Sonen gör sista dagen på sitt första ordentliga sommarjobb idag. Snacka om en som är både glad och stolt över alla pengar som rullar in. ;) Det ska du vara, för du har varit jätteduktig.
Väntar in tjejerna nu, så att jag inte är helt ensam när jag ska duscha. Yrseln kan ju slå till när som helst. Sen är det bara att vänta på arbetsterapeuten, åka på strålning, se om perukerna kommit och sen en liten promenad i rullstol.
Kranar