Nu känner jag mig sänkt. Vill inte det här längre. Och jag är bara i början. Herre jävlar. Hur ska det bli med allt? Vill bara skrika, gråta, sätta ord på... Får se när kuratorn är tillbaka i slutet av månaden. Då kanske vi tillsammans kan släppa på knutarna inom mig. Samtidigt vet jag ju att det går väldigt mycket upp och ned. Det här är läget just nu. I morgon, inför sjukhusfri helg, kanske saker och ting känns annorlunda. Vi får se.
Kramar
Kan tyvärr inte säga något som lättar..... Men, det är nog nödvändigt att känna som du gör just nu, emellanåt. Jag hoppas dock att du får sova bra även i natt och att du känner dig mer okey i morgon! Hoppas det vackra vädret håller i sig även under helgen :) Varma tankar och styrkekramar till dig!