Ensamheten gör mig inte så mycket. Då får jag möjlighet att trycka ur mig en massa känslor. Svårt att lägga ord på allt när det inte finns några svar. Vet inte om jag vill kalla mig tuff eller vek, för det där med känslor har jag alltid haft svårt att visa. Grunden till det är en stor blygsel som jag bär med mig från barndomen. Tufft. Men jag försöker.
Sjukhusbesöket gick i alla fall bra. Tog blodprov inför läkarbesöket den 27:e och så fick jag nya antikroppstabletter som ska räcka till dess (60 st). Sen var vi sena ner till strålningen, men de hade sett att vi registrerat oss och väntade in oss.
När vi kom hem satt maken hemma och åt lunch. Tog lite fika tillsammans innan han drog iväg igen. Mellandottern tog med sig Harry och åkte med honom till jobbet bara för att gå hem med honom igen. Kan tro att de är varma när de är tillbaka. Kärlek.
Nej, nu ska jag vila - igen.
Kramar
Kanske måste man få vara både lite "tuff och vek" med sina känslor, inget är rätt eller fel..... Hoppas så att du haft en bra natt! Fortsätt nedräkningen med strålningen, snart bara tre kvar väl? Varma tankar och en stor styrkekram till dig!