Igår kväll kunde jag inte tacka nej till en promenad med dottern och Harry. Det kändes så rätt, men ändå osäkert. Han hade ju trots allt aldrig varit ute och gått vid sidan av rullstolen förut. Och det började ju bra... för precis utanför porten blev vi påhoppade av ett gäng (från universitetet antar vi) som ville plåta sig tillsammans med en hund. Det fick de väl. På egen risk.;)
Det var lite trixigt med Harry. Hundskrälle. :) När vi ville att han skulle dra mig i rullstolen, då tyckte han det var dags att stanna och lukta. Och lukta mycket.
När vi gick längs ån såg vi en svart råtta. Blä. Har aldrig gillat råttor och kommer nog aldrig göra det heller. Det ska vara de där som fladdrar runt golven i så fall. ;)
Idag har det varit lite skakigt i kroppen. Känner mig lite stapplig på benen. Tappar ord och koncentration när jag pratar. Men det har man väl rätt till när livet så abrupt rycks upp i alla tåtar som finns. Fick trevligt fikabesök på eftermiddagen. Tack Karin.
Kram
Håller med dig! Dammråttor kan vara ok....Hoppas ni fick en skön promenad trots allt :) Stor styrkekram!