När vi skulle åka till strålningen idag mådde jag inget vidare. Natten hade tagit ut sin rätt och jag kände mig både skakig och hängig. Ingen aptitlust hade jag heller. Men så åkte vi iväg och jag fick lite uppstoppande medicin, nertrappning på beta-preden och två nya stråltider nästa vecka. På vägen hem stannade vi till och köpte med oss sallad. Smakade riktigt bra. Sen var jag tvungen att vila.
Förstår att alla oroas och undrar hur jag mår, men det ändras inte så fort (mer än mitt humör förstås). Jag kan inte veta vad jag ska svara på alla frågor. Ibland är det mig övermäktigt, vill bara vara ifred och försvinna bort en stund. Andra gånger känns det bättre. Men det är väl så det är. Det är ingen lätt uppgift jag tagit mig an.
Kram
Hoppas magen lugnat ner sig så du kan sova bättre i natt! Vad skönt att du har fått börja trappa ner på kortisonet också! Använd dina krafter till att fokusera på dig själv så du kan må så bra som möjligt under den fruktansvärt jobbiga behandling du genomgår! Tankar och styrkekram till dig!