Söndag eftermiddag och bara några timmar kvar tills jag ska vara tillbaka på sjukhuset. Blandade känslor. Men jag har haft fina dagar hemma med familjen. Alla har ställt upp på mig. Helt otroligt. Älskar er alla så mycket. Har inte orkat så mycket, men jag har försökt hålla mig vaken så mycket som möjligt. Känner mig svag i ben och korsrygg, så jag har fått be om hjälp att resa mig från toastolen. Men det har gått det också. Tur att man kan vara ödmjuk i sådana situationer. I morgon måste vi få hit arbetsterapeuten för att få förhöjd toasits, kanske en duschstol, bättre rullstol samt ett trygghetslarm, så att jag kan larma om jag ramlar eller nåt.
Ja herre gud, vem hade trott det här för några veckor sen? Helt jävla sjukt är vad det är. Önskar bara att jag kunde gå ut med Harry. Han funderar väl vad det är för fel på "mamma".
Nu får vi väl se vad läkarrronden ger i morgon bitti. Vet att jag har en läkartid kl. 14, men beroende på allt som skett så vet jag inte om de prioriterar bort den för att ev sätta in strålning i ryggen. Sen har vi ju det där med antikropparna Tyverb också. Blämmor och sånt efter omgång ett är i princip borta och då vill de sätta in en lägre dos. Morfin och Insulin funkar bra. Betapreden (kortisonet) fortsätter jag med om än i minskande dos, så fluffigheten av den biverkningen lär jag få leva med.
Sonen drog precis iväg till Markaspåret med Harry. Härligt för de båda. Dottern har sett till att hålla tvättmaskinen gående idag. Maken har sin roll att sköta med att servera den stora buffén med mediciner flera gånger om dagen. ;) Ni är för underbara. När det doftar av köttfärslimpan kommer de två andra också. :) Så underbart jävla skönt att ha er alla så nära. Älskar er massor.
Kramar
Låter som en toppenhelg! Ni är grymma familjen G.
Kramar och tankar från oss alla