Hann också med ett träningspass i går förmiddag. Det låter så pretentiöst - träna ;) - för jag använder inte särskilt mycket vikter. Men jag måste ju nånstans börja eftersom kroppen har tagit rejält stryk och eftersom jag inte kan använda min högra arm fullt ut.
I dag har jag och mellandottern varit på en rejäl promenad med Harry. Hade dessutom fika med oss, så det blev flera timmar ute i friska luften. Fick tugga i mig rejält med värktabletter innan för att orka med, men det var det värt. Fick några riktigt fina timmar tillsammans. :)
Börjar undra om jag alltid kommer att ha värk i kroppen?! För det tar ju aldrig slut. Och det verkar ju inte bli bättre när jag vare sig tränar eller får massage. Det gör mig oerhört frustrerad. Men jag tänker inte ge upp än för jag är en kämpe. Och träning för mig är att unna mig lite egentid.
I dag har maken börjat "banta". Han ska göra en magsäcksoperation, gastric bypass, i slutet av maj och måste gå ner minst tio kilo innan dess. Därför får han bara dricka från nu och fram till operationen. Blir en tuff tid för honom, men han fixar det nog om vi hjälps åt. Känner bara att jag inte är ett tillräckligt stort stöd för honom. Han kommer att behöva mycket pepp, men mäktar jag med det? Jag har ju ett läkarbesök i maj någon gång där jag (förhoppningsvis) får reda på om jag är frisk, sjuk eller om det blir operation. Har ju varit på flera röntgen och ultraljud, så något besked lär jag ju få. Tankarna kring det snurrar ständigt. Visst, jag ser frisk och pigg ut, men ingen vet hur jag känner mig på insidan.
Nej, nu ska jag faktiskt lägga mig och vila. Känner mig trött.
Kram
2