memyselfaj.webblogg.se

 

Så har hemtjänsten varit här och värmt min mat. Idag fick det bli kalops och jag måste säga att med lite extra kryddor så blev det riktigt gott. 

Ja då är man brukare då. Nu borde jag väl sett alla sidor inom det här området. Hade väl inte trott att jag skulle drabbas så jäkla hårt bara. 

Men nu är det som det är. Jag kan inte göra något åt det. Bara ta medicinerna och hoppas på det bästa. 

Kram

Så var jag hemma och sovit i min säng första natten. Inte helt fel. :) Och nu på morgonen har en sköterska plus undersköterska varit här och gjort upp dagsprogrammet för den hjälp jag behöver. Vilka resurser det finns... Blir så imponerad. Däremot höll det på att bli katastrof när jag stod nedanför trappan igår och skulle upp. sjuktransporten hade vi haft förut och visste vi kunde lita på, men bärhjälpen som skickades för att hjälpa till. Ja, herre gud... Men han skulle vara stark och bestämde sig för att han SKULLE orka bära mig upp för trappan. Men varken jag eller sjuktransporten vågade, så han fick se sig besegrad av min son som  fattat tag om bärstolen. Klart han tyckte det var tungt, men efter en massa timmar på gymmet, så var mamma snart uppe. Vad det blev av bärhjälpen? Ja, han nöjer sig nog med att skjutsa runt på sina taxikunder. 

Nu är jag ensam en stund och det känns bra. Ska sova lite. Har varit jobbiga dagar. 

Kramar

Ska åka hem inom några timmar.  Känns rätt ok faktiskt :D Bara allt blir bra och funkar där hemma. Det måste ju funka, men det är ju en bit kvar dit. 

Läkaren håller väl som bäst på att skriva ut en rätt ordentlig medicinlista - hur jag nu ska komma ihåg vilken/vilka mediciner som ska plockas bort respektive dit. Men det problemet får vi väl hjälpas åt med. Har varit ett jättebra samarbete hittills. 

Så om inget annat händer (igen) så befinner jag mig i min bostad i kväll och där tänker jag stanna (utan komplikationer av en massa annan skit). Så det så!!!

Kram

 

 Det var några dagar sen, men det har varit jäkligt jobbigt med saker och ting som sker ovanför mitt huvud. Hemma på permis. Kanon:) Allt flöt bra. Sen blev det måndag även om min hjärna inte var med på det just där och då. 

När jag klev in i mitt rum här på sjukhuset i söndagskväll blev jag sjukt rosslig i bröstet ungefär som en förkylning. Kändes inte alls bra, men det gick bra på natten ändå. Provtagning på morgonen. Sen beställde de tid för röntgen av bröst med mera. Rullades ner 13.30. 

Eftermiddagen tillbringade jag och maken i dagrummet, han ätandes resterna av sin sallad från lunchen. Själv åt jag fiskgryta. Smakade gott. 

Kvällen kom och jag frågade efter syrgas eftersom jag tyckte att andningen blev ansträngd. Hade visserligen varit på toa, men det kunde ju vara bra att kolla provsvaren från eftermiddagen. En sköterska kopplade först in syrgasen sen gick hon och kollade om svaren från röntgen var klara och det var de.

Hon kom tillbaka och höll upp 2 nålar. Det blev tyst och hon tittade på mig. Runt mig satt sonen och äldsta dottern. Tur det för nu blev det tufft. Som sagt, provsvaren fanns där - proppar i höger lunga och jag blir tvungen att ta blodförtunnande i minst ett halvår. Och där sitter jag i ett snart mörkt och tomt rum och ska sova. Skulle få vänta till morgonen därpå för att få svar på alla frågor. 

Natten har väl varit ok. Kanske inte bästa sömnen, men vad gör man?

Idag kom maken och vi fick svar på ronden. Proppen är oftast en följd av tumörsjukdomen, men ska inte ha någon påverkan på övrig behandling, vilket betyder att jag fortsätter min cytostatika imorgon. Sen åker jag hem. Läkaren sa också att man eventuellt sett någon någon mer tumör längst ner på hjärtat. Men det tar jag en annan dag. 

Nu är det snart lunch och jag känner mig sjukt trött. 

Kramar

Det blir liggande hemtransport om ca tre timmar. Känns skönt att inte ha tagit ut sig fullständigt när jag kliver innanför dörren. Nice. :) Så nu har sköterskan plockat ner en "godispåse" med mediciner som räcker till på söndag när jag är tillbaka igen. Sen lämnar jag förhoppningsvis det här stället "för gott" på tisdag. Då med mycket stöd av hemtjänsten. Bland annat får jag mat levererat tre dagar i veckan som de kommer hem, värmer och serverar varje lunch. Utöver det blir det ytterligare två besök (morgon med medicin- och frukostservering). 

Säkert är det nåt mer, men minnet, det jädra minnet sviker mig. Men det hinner jag nog uppdatera er om, för mitt liv har tagit sig helt andra vägar. 

Tack alla ni som fortsätter stötta mig, ingen nämd ingen glömd. Om ni bara visste vad era stöttande ord betytt för mig de här veckorna (nej jag tror att det snarare börjar handla om månader). Hur som helst så är ni guld värda. :)

Kram

Hoppas på lösning med trapphissen. Finns tydligen någon befintlig som ska kunna funka i våran trappa. Hurra!

Annars är det ju rätt förvirrande med alla möten. Strax kommer någon hit till rummet som ska prata vårdplanering, vad det nu kan innebära i slutänden. Tur att maken (åter igen) kan boka om sina möten på jobbet... Samma sak hände ju igår och tyvärr var det natuturligtvis samma kund som drabbades. 

För ca tio minuter sedan blåste några vita rockar förbi på rummet också. Det var ronden. Vet inte, men han verkar inte vara så glad över vårt hattande och strul. Ena dagen ska jag hem på permis, nästa inte för att tredje dagen vara så slut efter en natt på toa, när kroppen svarat på antikroppar och cellgifter. Fy fan. Han frågade också om jag inte orkar så mycket. Jag har ju fått min första dos cellgifter. Vet av tidigare erfarenhet att man inte är jättestark efter en sån dos. 

Och ute skiner solen. Hoppas, hoppas jag får lite av den varan på näsan i helgen. ;)

 Kramar

Jäklar vilket bra samtal vi hade idag på förmiddagen. En kvinna från kommunen kom och pratade med mig och maken. Det är fan i mig inte lätt att veta vad man kan kräva den dag sjukdomar av den här digniteten dyker upp vid ens sida, för egentligen vill jag inte ju inte hålla den i handen. Skönt i alla fall att hemgången idag stoppades. Hade inte känts tryggt på något sätt. 

Jo, tanken var ju att jag skulle hem på permis, men gårdagens behandlingar gjorde att jag tillbringade flera timmar på toa i natt. Dessutom fick jag lite panik över syresättningen av lungorna. Och sen ville läkaren att jag skulle hem... Skit alltså. 

Så jag blir kvar här. Åtminstone till i morgon. Vi får se. 

Kram

Så ligger jag här och får kroppen fullpumpad av sånt som bryter ner min kropp. Inget vidare alls. Nästa gång blir i slutet av nästa vecka, allt startande med en inledande provkoll för att se hur mycket min hälsa påverkats av dagens behandling. Samtidigt känns det bra att det äntligen sker. Tar några timmar att få i sig idag, inte så länge nästa vecka. Navelbin 10-15 min nästa gång plus Herzeptin. Tar nog inte mer än en timme. 

Här ligger vi två kvinnor på samma sal. Hon med sina krämpor och jag med mina. Tyvärr måste hon nog ner på rönten och ev göra om en operation under lokalbedövning. Not nice. Men måste säga att både sköterskor och läkare här på avd gör ett kanonjobb. 

Verkar bli cellgifter och/eller Herceptin i morgon. Tungt. Nu är det alltså dags för operation nedbrytning av kroppen. Kan bara följa med på resan. Det som fattas hemma är en del bostadsanpassning. Måste ha något som gör att jag kommer upp trots att benen inte orkar. Som att resa sig från köksstolen eller hörnsoffan till exempel.  Kände mig nöjd när jag och familjen avslutade helgen i mitt sjukrum med lite sallad och tittade på X-Factor. Alla kände sig lite trötta och fick ta fram skämskudden när vi fick höra/se vad som presenterades från scenen. Inte allt var bra kan man lugnt säga. 

Nu ska jag försöka fokusera och skriva ner ord och tankar på randiga papper;) Jo, säkert. Hur ofta händer sånt? Men jag behöver verkligen det. Inte för att jag vill skippa bloggen. Skulle bara kännas så skönt att skriva för mig själv bara. Äsch, känns flummigt kanske, men tror nog det får bli så. 

Kramar

Dricker Loka bubbelvatten hela tiden, minst 3-4 33 cl varje dag, men lik förbaskat vaknar jag nästa morgon och är SÅ törstig. Gott. Coca Cola och sånt känns som om det får vara för mig ett tag. 

Idag får vi se vad vi ska göra. Ska ju tillbaka till sjukhuset vid 20-tiden. Tänkte försöka hitta nånstans och äta lite mat också. Kan nog bli en mysig avrundning på helgen. Har haft fina dagar. Gårdagen bjöds på goda biffar, potatisgrating och förrätt av son och dotter. Härligt. ;) Vad mellandottern och hennes sällskap skulle göra på kvällen kan jag bara gissa. ;) De skulle flyttpacka på dagen och sen skulle det bli ölkväll. Hoppas de mår bra idag. :)

Nu ska jag ta det lugnt, sjunka ner i soffan och börja ladda inför veckorna som kommer med Herceptin och cellgifter. Känns skit, men fan vad bra allt blir när det är klart. 

Kram

Trappan upp till bostaden tog jag i två steg igår. ;) Nej, självklart inte. Vad kan det ha tagit? Tio minuter kanske? Väl inomhus fanns det en liten kille som gick runt och "pratade" och sökte närkontakt. :) Snacka om att känna sig välkommen. :)

På kvällen blev det dragonkyckling, råstekt potatis och sallad med gourmettomater. Sjukt gott. :) Och alla var här... ;)

Vilade en stund innan det var dags för tv och sänggående. Vilken lyx att sova i sin säng. :)

Idag har solen skinit, men det har blåst ordentligt också. Dörren har stått öppen och släppt in massor av frisk luft. :) Har inte vilat något, förrän nu. Kroppen får nog kämpa och jag vill kanske lite för mycket också. Ok, jag är envis...

Insulinet har skött sig bra. Har hållit sig inom ramarna, men så försöker jag att tänka mig lite extra för också. 

Näpp, nu laddar jag vidare. Kan tänka mig att det snart nalkas god middag. 

Kramar

Nu jädrar ska jag hem på permis över helgen. :) Även om det inte blir så mycket att vara ute så tänker då jag passa på att bara njuta. Tänk att få sitta i soffan och bara vara. :=)

Lite har jag ju förberett genom att gå i trappor igår. Jo jag gick i nödutgångstrappan med arbetsterapeuten bakom mig.  Vad som just då såg ut som ett ouppnåeligt mål (tio trappsteg och en stol) klarades med hög puls och svett som resultat. 

Ska vara tillbaka på söndag kväll. Helt utan antibiotika. Bara lite betapred och annat som ska "laga" magen även i framtiden. 

Sen är det ju det där med insulin. Har aldrig hållit på med det förut, men jag ska nog fixa det också. Inga mums-mums eller annat sötslisk till kaffet längre. ;) Nej, självklart ska jag inte sluta leva, men jag behöver ju inte överdriva. 

Får se om jag hinner blogga i helgen, annars får ni ha förståelse för att jag bara myser...

Kram