memyselfaj.webblogg.se

Funderade ett tag på vad vi skulle göra idag. Då kom maken på att det stod om ett ställe i Vintrosa i gårdagens tidning. Stället heter Tant Grön, en underbar grön oas där vi kunde sitta ner tillsammans med svärmor och fika. Efteråt gick vi runt och tittade på alla fina växter. Fanns åtskilligt som jag kunde tänka mig att köpa, men det finns ingen plats för mer växter hemma hos oss. Synd. Som gammal blomsterhandlare trivdes svärmor som fisken i vattnet. :) Tur som tokar hade vi med vädret också. :)

Idag känner jag mig hyffsat utvilad efter en natt i min egen säng. Men jag är fruktansvärt stel i lederna nu ett tag. Det värker och det är med mycket vilja (och värktabletter) jag orkar prestera. Vill bara skrika ut min frustration, men det gör man inte. Eller...? Nej, jag väljer att inte beklaga mig. Det blir trevligare för min omgivning då. 

Gick med Harry hem från svärmor. Då träffade vi på en kvinna med ett litet barn, kanske i 2-årsåldern. Harry viftade glatt på svansen och ville fram till kvinnan. Men barnet stod i vägen... Han är nämligen lite osäker på små barn. Tycker de är lite läskiga. När kvinnan sträckte fram handen för att klappa visste han inte till sig av glädje och glömde bort barnet för en stund. Men när barnet gick mot honom, nej, då fick det vara nog. Då var inte kvinnan heller intressant längre. Ja, han är rolig våran hund. :)

Snart kväll igen. Vart i hela friden tar dagarna vägen??

Kramar

Tant Grön