Det blir inte uppdateringar så ofta längre. Kan vara att jag inte har så mycket att tillägga när det gäller min bröstcancer längre. Bra är väl det. Kanske kan det vara att det varit så mycket med flytten också. I veckan fick jag nästan panik. Skiten tog aldrig slut i lägenheten och kvällarna blev nätter innan vi kom i säng. Har känt mig helt sänkt. Sov faktiskt till halv tolv i går! Jag snarkade så att dottern hörde det utanför! Då är man trött.
Nu är vi klara med flytten. Eller... Vi har åtminstone fått över allt till nya lägenheten och städarna har fått grabba tag i den gamla. Skönt att vi slipper det i alla fall.
Nu i helgen har jag mest tagit det lugnt. Var med båda döttrarna på köpcentrat utanför stan i går. Shoppade lite, men gick mest i affärer och tittade. Gick rätt bra även om jag har jäkligt ont i kroppen och blir stel efter ett tag.
Maken har varit i Stockholm lördag-söndag. Men jag hade sällskap av alla barnen i går. Vi gjorde jättegod middag och mellandottern hade gjort efterrätt som hon tagit med sig hit. Mums. Sedan avslutade vi kvällen med att spela spel i stearinljusets sken.
I dag har vi varit ute med Harry, men jag tror vi fick en annan hund med oss hem. För den fyrbenting som klev in i våran lägenhet efteråt var både blöt och skitig. :) Inget bra väder för att ha hund just nu. Men med visst tvång så fick han snällt kliva in i duschen, så nu är han vår fina vovve igen.
Kramar
17:e och sista gången
I dag har jag alltså varit till sjukhuset och fått Herceptin för 17:e och sista gången! Fan vad häftigt. Ett helt jäkla år! Det firade jag med en fika tillsammans med mellandottern. :) Nu är det bara att vänta på läkarbesöket som är inplanerat i slutet av maj någon gång, men innan dess blir det en röntgen av bröstkorgen och ultraljud av hjärtat. Och en synundersökning. Så det är en del kvar ändå - men inga behandlingar!!!!
Kroppen värker som attan. Och det blir ju inte bättre av att flytten drar ut på tiden. Men i morgon kommer de från Myrorna och hämtar en massa grejer som vi inte vill ha.
Dessutom har min hand svullnat så att knogarna inte syns. Det handlar nog om överansträngning i den opererade armen. Känns inget vidare. Men vad gör man? Överansträngning eller inte, flytten måste bli klar någon gång! Det är bara att bita ihop och köra på.
I dag fick dessutom maken brev från sjukhuset där han kallas till förberedande undersökning inför operation av höftled nummer 2. Det är toppen, för nu har han skitont och har jättesvårt att gå.
Men ute är våren på väg. Det är toppen!
Kramar
Kroppen värker som attan. Och det blir ju inte bättre av att flytten drar ut på tiden. Men i morgon kommer de från Myrorna och hämtar en massa grejer som vi inte vill ha.
Dessutom har min hand svullnat så att knogarna inte syns. Det handlar nog om överansträngning i den opererade armen. Känns inget vidare. Men vad gör man? Överansträngning eller inte, flytten måste bli klar någon gång! Det är bara att bita ihop och köra på.
I dag fick dessutom maken brev från sjukhuset där han kallas till förberedande undersökning inför operation av höftled nummer 2. Det är toppen, för nu har han skitont och har jättesvårt att gå.
Men ute är våren på väg. Det är toppen!
Kramar
Taggar:
Herceptin;
Slitgöra
En kort uppdatering bara. För jag är sliten. Trött, ont och sliten. Skiten i gamla lägenheten tar ju aldrig slut. Var där i dag och plockade och plockade. Tyckte mest jag bar runt på grejerna. Högen som ska till tippen blir bara större och större. För att inte tala om högen till Myrorna... Nu är det verkligen utsortering som gäller.
Men vi har börjat få fint i den nya lägenheten också - även om det är långtifrån klart.
På måndag är det dags för min sista Herceptinbehandling. Det är NICE. Sista gången. Och snart är det ett år sedan jag fick skitbeskedet att jag har cancer. Det är knappt så att jag tror att det är sant. ETT ÅR. Vart har det tagit vägen?
Nu ska jag passa på att sova lite. Blir säkert en lång dag i morgon med många turer till tippen. Pust.
Kramar
Men vi har börjat få fint i den nya lägenheten också - även om det är långtifrån klart.
På måndag är det dags för min sista Herceptinbehandling. Det är NICE. Sista gången. Och snart är det ett år sedan jag fick skitbeskedet att jag har cancer. Det är knappt så att jag tror att det är sant. ETT ÅR. Vart har det tagit vägen?
Nu ska jag passa på att sova lite. Blir säkert en lång dag i morgon med många turer till tippen. Pust.
Kramar
Packar, bär och flyttar
Hur kan man samla på sig så mycket skit? Hela helgen har vi hållit på att bära ner från vinden, köra till återvinning och flytta över lite till nya lägenheten. Men det tar ju aldrig slut. Det var ju bara två år sedan vi flyttade senast, men inte känns det som om vi rensade ut något då inte... Det finns ju massor kvar.
Vi har inte flyttat ännu, det vill säga vi bor inte i nya lägenheten ännu. Just nu känns det faktiskt som om vi bor någonstans mitt emellan. Men till helgen hoppas vi på mycket bärhjälp så att vi får över alla tunga grejer så att vi kan börja bo där. Det vore så himla skönt.
Det är väl ungefär det som tar upp mitt liv just nu. Flytt, flytt och - flytt. Och så lite jobb. Börjar förresten jobba hela min tjänst den här veckan, vilket betyder drygt 53 procent. Det blir tre dagars jobb ena veckan och två dagar nästa. Kan nog bli rätt bra.
Och i dag har Telia kopplat ur vårt Internet och telefon. Så jag vet inte när jag kan uppdatera min blogg nästa gång. Inte vet jag när vi är på plats och kan börja använda vårt hemtelefonnummer heller. Men vill ni oss något så är det bara att ringa på mobilerna.
I morgon eftermiddag ska jag till "min" frisör för första gången sen jag blev sjuk. Visst, jag klippte mig i januari, men det var bara för att få någon slags frisyr innan vi åkte på semester. Men nu vill jag fixa till det ordentligt och det har faktiskt blivit riktigt långt. Och lockigt. Och väldigt grått...
Nej, nu ska jag fortsätta packa. Har varit ner till grannen som flyttade in förra veckan och tiggt deras flyttkartonger. Så nu finns det att packa i minsann. Bara att hugga in. Men var är alla andra? Är det bara jag som ska packa? Inga barn så långt ögat når - och var är maken? Nej, jag skojar bara. Men det känns lite jobbigt eftersom jag inte orkar så himla mycket som jag vill. Kroppen tål inga tunga lyft. Och just nu har jag ont lite överallt och lederna värker. Men det är inget att be för - i helgen SKA vi flytta.
Kramar
Vi har inte flyttat ännu, det vill säga vi bor inte i nya lägenheten ännu. Just nu känns det faktiskt som om vi bor någonstans mitt emellan. Men till helgen hoppas vi på mycket bärhjälp så att vi får över alla tunga grejer så att vi kan börja bo där. Det vore så himla skönt.
Det är väl ungefär det som tar upp mitt liv just nu. Flytt, flytt och - flytt. Och så lite jobb. Börjar förresten jobba hela min tjänst den här veckan, vilket betyder drygt 53 procent. Det blir tre dagars jobb ena veckan och två dagar nästa. Kan nog bli rätt bra.
Och i dag har Telia kopplat ur vårt Internet och telefon. Så jag vet inte när jag kan uppdatera min blogg nästa gång. Inte vet jag när vi är på plats och kan börja använda vårt hemtelefonnummer heller. Men vill ni oss något så är det bara att ringa på mobilerna.
I morgon eftermiddag ska jag till "min" frisör för första gången sen jag blev sjuk. Visst, jag klippte mig i januari, men det var bara för att få någon slags frisyr innan vi åkte på semester. Men nu vill jag fixa till det ordentligt och det har faktiskt blivit riktigt långt. Och lockigt. Och väldigt grått...
Nej, nu ska jag fortsätta packa. Har varit ner till grannen som flyttade in förra veckan och tiggt deras flyttkartonger. Så nu finns det att packa i minsann. Bara att hugga in. Men var är alla andra? Är det bara jag som ska packa? Inga barn så långt ögat når - och var är maken? Nej, jag skojar bara. Men det känns lite jobbigt eftersom jag inte orkar så himla mycket som jag vill. Kroppen tål inga tunga lyft. Och just nu har jag ont lite överallt och lederna värker. Men det är inget att be för - i helgen SKA vi flytta.
Kramar