memyselfaj.webblogg.se

Trött och lite skakig

Vad fyller man dagarna med när det börjar bli vardag även i en extremsituation? Så jävla svårt att ta tag i livet bara. Benen skakar. Är så himla trött. Försöker ändå "hålla igång", men att komma ut själv på dagarna känns övermäktigt just nu. Får se i helgen om jag har laddat batterierna tillräckligt.

Kram

Tack!

Augusti - var tog du vägen?

Augusti är en enda röra för mig. Klart jag kan uppdatera mig med enstaka tillfällen och så, men när hände vad och hur länge har jag varit inlagd? Nej, jag har ingen koll alls på datum. Normalt sett brukar jag ha FULL kontroll. Då kan man förstå att nåt hänt i huvudet. Otäckt är bara förnamnet.

Idag fick jag besök av arbetsterapeuten i alla fall. Tog sin lilla tid. Maken var hemma och vi försökte skynda på henne tillsammans. Bestämde i alla fall att jag ska beställa en rullstol som är enklare och smidigare för den som skjuter på även om den inte försämrar min sittkomfort. Sen en duschstol och möjlighet att få hjälp med en anpassning av trapphiss sista trappan upp till altanen. Det är där kruxet ligger om jag ska orka ta mig ut eller inte. Måste alltid ha någon med mig. Från garaget och gatan åker vi hiss till fjärde våningen. Där kommer vi ut på en stor fin innergård som alla kan utnyttja som bor här uppe. En del bor i höghuset medan andra bor i en- eller tvåvåningradhus. Vi och vår granne bor på övervåningen till ett tvåvåningsradhus. Ja, ja... Rörigt, men så ser förutsättningarna ut. Trapphiss var det ja - om nu hyresvärden går med på det.

Nu har jag fått trygghetslarm också. Känns sådär. Visst, det är bra och gör inget att det sitter där på armen. Men va fan... Jag är "bara" 52 år ändå. Trygghetslarm låter så gammalt...

Nej, nu är jag trött. Ska se om jag ska slumra lite.

Kram

Påfrestande

Hela tiden är det nåt jag tappar eller glömmer och det är sååååå frustrerande. Som i morse när jag skulle försöka planera för frukosten. Drog rollatorn framför mig fram och tillbaka i köket. När jag trodde jag hade fått fram allt saknades hälften - och då hade jag dessutom redan hunnit sätta mig. Det var bara att resa sig igen och ta det från början... Det besöket i kylen slutade med att två burkar ramlade ut och blev liggande. Inget allvarligt i sig, men så jäkla tålamodsprövande. Men maken skrattade och sa att jag nästa gång kunde se till så att det var nåt gott som Harry gillar. Han har en poäng där. ;)

Vid lunchtid kom de för att hämta larmnyckeln. Ska få larm, så att vi alla känner oss säkra med att jag är ensam hemma. Larmet ska jag ha jämt och överallt. Inte ens i duschen är det tillåtet att ta av det. I morgon förmiddag kommer arbetsterapeuten för att berätta om och visa mer hjälpmedel i hemmet. Har ingen aning om vad jag har för behov, men det får jag hoppas hon vet. Trist bara, för när vi alla har träffat henne vid olika tidpunkter så har det gett oss samma uppfattning om henne - fumlig, tafatt, osäker osv. Får hoppas för hennes skull att hon kan slappna av i morgon.

Tror familjen tagit lite stryk av den här tiden. Tre av fyra har vaknat med halsont. Den fjärde har träningsvärk.

Nu ska jag läsa NA. Sen blir det Aftonbladet på "Paddan".

Kram

Hemma

Nu är jag hemma igen. Hoppas för gott den här gången. Känns så himla skönt. Skrevs ut idag medan maken var på möte i Västerås. Han var hos mig en timme på morgonen innan han åkte. När han kom för att hämta mig kallade vi på läkaren så att han fick ställa nödvändiga frågor innan hemgång. Kändes bra. Tror det ingav honom styrka.

Dottern kom till sjukhuset och vi satt och prata en stund. Känns härligt att barnen ställer upp på sina lediga stunder och bara är med mig i stunden. Kärlek i massor.

Blev lite fika på altan när vi kom hem. Kyligt? Ja det var onödigt kallt. Hade tydligen bara varit 5 grader på morgonen och nånstans hade de fått skrapa rutorna. Kan ju kännas som alldeles för tidigt kan jag tycka.

I alla fall så drog maken iväg till Apoteket. Mer än 50 nummer före honom. Surt. Så han åkte till avdelningen jag låg på (85:an) och hämtade morfin ifall det kör ihop sig innan vi har all medikament hemma. Känns tryggt med tanke på vilken smärta som kan uppstå.

Nu har vi fått i oss lite middag. Färdig fiskgratäng. Smakade riktigt gott. Det sköljde jag ner med 2!!!!! Betapred. 2!!!! Helt sjukt att de minskat från 16 till 2. :))

Snart inget mer sötslisk på kvällarna. :)

Nu tar jag kväll. Over and out.

Kramar

Trött

Har gjort absolut ingenting idag. Ändå är jag trött - hela tiden. Väcktes vid halv sex och serverades dagens första värktabletter. Sen togs blodsockervärdet, som visade sig vara bra. Frukost och insulin och en del annan medicin. Maken kom när det blev dags för läkarrond. Skönt med en stöttande hand. Sen roddade han med hjälpmedel där hemma. Tror han hann peta i sig lite lunch också innan han var tillbaka hos mig. Vilket tempo!

Får åka hem i morgon eftermiddag i alla fall. Hur gött känns inte det? :)

Kram

Helt slut av att duscha

Söndag eftermiddag och bara några timmar kvar tills jag ska vara tillbaka på sjukhuset. Blandade känslor. Men jag har haft fina dagar hemma med familjen. Alla har ställt upp på mig. Helt otroligt. Älskar er alla så mycket. Har inte orkat så mycket, men jag har försökt hålla mig vaken så mycket som möjligt. Känner mig svag i ben och korsrygg, så jag har fått be om hjälp att resa mig från toastolen. Men det har gått det också. Tur att man kan vara ödmjuk i sådana situationer. I morgon måste vi få hit arbetsterapeuten för att få förhöjd toasits, kanske en duschstol, bättre rullstol samt ett trygghetslarm, så att jag kan larma om jag ramlar eller nåt.

Ja herre gud, vem hade trott det här för några veckor sen? Helt jävla sjukt är vad det är. Önskar bara att jag kunde gå ut med Harry. Han funderar väl vad det är för fel på "mamma".

Nu får vi väl se vad läkarrronden ger i morgon bitti. Vet att jag har en läkartid kl. 14, men beroende på allt som skett så vet jag inte om de prioriterar bort den för att ev sätta in strålning i ryggen. Sen har vi ju det där med antikropparna Tyverb också. Blämmor och sånt efter omgång ett är i princip borta och då vill de sätta in en lägre dos. Morfin och Insulin funkar bra. Betapreden (kortisonet) fortsätter jag med om än i minskande dos, så fluffigheten av den biverkningen lär jag få leva med.

Sonen drog precis iväg till Markaspåret med Harry. Härligt för de båda. Dottern har sett till att hålla tvättmaskinen gående idag. Maken har sin roll att sköta med att servera den stora buffén med mediciner flera gånger om dagen. ;) Ni är för underbara. När det doftar av köttfärslimpan kommer de två andra också. :) Så underbart jävla skönt att ha er alla så nära. Älskar er massor.

Kramar

Hemma på permis

Kom hem vid16-tiden idag. Permis!!! Gud så skönt. Bara att kunna samla ihop alla bitar i hemmamiljö. För det har varit några sjukt jobbiga veckor. Från att inte veta varför jag inte klarar av att stå på benen till att få sån jädra huvudvärk som så totalt fick mig att tappa fotfästet. Till sist fick jag sån värk i ryggen vilket visade sig vara en spridning av cancern till skelettet. Allvarligt? Ja, självklart. Känns tungt. Hur samlar man ihop bitarna efter såna besked? Dessutom när biverkningarna har fyllt på vartefter och fått mig att må skit.

Vad finns det för framtid? Klart den finns. Nånstans finns den. Men jag måste nog lappa ihop resterna först. Måste bli så. Nu en kväll med familjen i soffan.

Kram

Så här blev det

Peruk på plats

Bra dag trots allt

Idag har det varit nån typ av utbildningsdag här på sjukhuset. Läkarna har inte synts till och några ronder har inte varit aktuella. Har jag behövt få reda på nåt så har jag frågat och personalen har kommit tillbaka med svaret.

I morse kom maken vid 7-tiden. Han ville vara här en stund innan han drog till Stockholm och möte där. Själv hade jag knappt vaknat... ;) Sov jättegott faktiskt. Hur går det till? Vi fick en stund tillsammans. Älskar dig. <3

Tydligen har jag fått diabetes - av nåt. En diabetessköterska kommer i morgon för att visa mig hur jag ska göra för att mäta nivån och skjuta i mig insulin. Har redan provat göra både och med bra resultat, men om jag ska hem på permission i morgon vill jag känna mig säker.

Dottern kom vid 13-tiden. Vi beställde tid för perukklippning och rakning av skallen. Peruken blev skitbra, men rakningen blev sådär. Frisören missade en del testar om man säger så... Efter det satte vi oss för att fika. Åt en lite glass. Smakade gott. Har känts rätt bra med smakerna idag. Ja, rätt bra alltså...

Sen var det dags att slappa på rummet. Dottern cyklade hem och bara en halvtimme senare dyker sonen upp. Blev lite skolprat och annat som kom upp. Viktigt att prata. Fina barn vi har. <3 Vad har vi gjort för att få ha de i vår familj älskling? Ni är alla de finaste i mitt liv - allihop. Utan er alla 4 vore jag ingen.

Nu har vi haft lite tjejsnack på rummet. Lite fniss, lite allvar, lite tid att lyssna in och lite snack med personalen här på sjukhuset. En bra kväll helt enkelt (där jag alltid går ut med segern till den bästa sittplatsen;).

Nu dags för sömnen att göra entré (hoppas jag).

Natti natti

Kram

Första ronden

Dagens första rond gav inte så mycket. De hade fått beskrivet för sig resultatet från gårdagens röntgen. Jaha... Inga besked på vad som händer i min kropp alltså. Beslutades om en ny rond i mitt rum kl 14 istället. Då skulle läkarna fått sett bildresultatet från gårdagens röntgen och ha en klarare bild att ge mig.

Dottern kom nästan samtidigt som min kurator. Kändes bra att de fick träffas. Blev sittandes och snacka en lång stund. Sen kom sonen och maken. Och läkaren... Och värken... För jäklar vilken värk jag fick bak i ryggen igen. I princip samtidigt som läkaren står på tröskeln på väg in i rummet. Och på samma ställe som i söndags när jag fick ta ambulansen in... Skits, fan, helvete.

Jo, jag har alltså metastaser i ryggen och ja, skitcancern har spridit sig till skelettet. Det såg de redan vid röntgen för två veckor sedan, men av någon anledning nådde den informationen inte oss. Det gjorde den nu. Fan jag är helt slut. Nu ska de försöka få till ny strålning på området i ryggen. Suck. Jag som trodde... Måste bli "kompis" med smärtan i ryggen annars vågar jag inte åka hem.

Nu är jag helt slut. Måste få sova. I morgon e en annan dag. Zzzzzzzzzzz

Kram

Väntar

Fick skicka sms till dottern i morse och fråga om hon kunde följa till frissan idag. Jo, nu är det dags... Håret lossnar i tussar. Brrr. Lika bra att raka det och se till att peruken fixas till. Lite läskigt är det. Jag har ju varit inställd på det, men när det väl händer så sätter det igång nåt. Svårt att få till en bra sömn i natt tack vare det.

Ronden i morse gav inte så mycket. Nu har de i alla fall tagit bort Tyverben. Åtminstone några dagar tIlls utslagen lagt sig. Beroende på resultatet, så sätter de antagligen in en mindre dos om några dagar. Utslagen är blåblämmiga och nu har jag fått dem på benen med. Jävla skit.

Känslor, känslor

Vaknade i morse. Hade sovit gott. Kändes bra. Vaknade nog av att nattsköterskan ställde in vatten och Alvedon. Sen slumrade jag en stund till innan frukost. Innan frukost tog de blodsockerprov. Hade 12,5 typ. Högt. Ja, men så fyller de ju på med Tyverb och kortison hela tiden också. Ingen vet nåt klart om vilken medicin som gör vad. Känner mig torr i mun, men ingen törst direkt. Har nu fått insulin för första gången i mitt liv.

Man kan säga att jag var rödprickig på typ hela bröstet och ansiktet igår. Tyckte till och med det såg bättre ut ett tag, men idag är hela bålen röd. Fan, fan. Smörjer in mig och och tar allergitabletter.

Igår tittade kuratorn in efter sin semester. Hon blev lika chockad som jag över situationen. Svårt med tankar i den här situationen. Vad är rätt och vad är fel? Ska försöka att inte lägga så stor vikt vid det utan bara fortsätta leva här och nu. MIN överlevnadsstrategi.

Blev lite avbruten i mina tankar när maken kom, men nu är jag tillbaka.

Sitter och fyller min kropp med kontrastvätska. Ska röntgas kl 14. Sen strålningen. Får se om vi hittar nere i kulvertarna, maken och jag. I värsta fall går vi väl vilse. ;)

Kanske dags att leta upp en rullstol och ge sig iväg ner i kulverterna. Finns ju inga garantier att vi hittar varken det ena eller det andra, men det är sånt här som gör att jag orkar leva i nuet och kanske få le litegrann. Hoppas kunna uppdatera när jag är tillbaka på rummet. ;)

Kramar

Utslag - av vad?

Ronden var här och jag blir kvar några dagar. Beställt röntgen till idag eller i morgon. Ska antagligen sätta in morfin i tablettform. Men vad som orsakar mina utslag på kroppen är de inte alls säkra på. Ser helt enkelt sjukt ut bara.

Inlagd igen

Vilken smärta!!! Gick och la mig igår eftermiddag. Efter bara någon minut fick jag en värk över bröstryggen som inte var av denna värld. Låg och kved mig i plågor. Ringde sjukhuset och onkologen - igen. Efter konsultation så ringde de upp mig. Ville att jag skulle ta ambulans in för att få snabbast vård, både hemma och på akuten. Ambulanspersonalen satte in morfin, tog prover och körde mig till Usö. Där blev det ytterligare konsultation, EKG, provtagning m m innan de bestämde sig för att lägga in mig på onkologen över natten.

Fick mer morfin innan jag somnade. Sen har det väl varit ett virrvarr av tankar och sömn efter det. Känner mig helt slut. Vad var det för jävla skit som drog igång igår eftermiddag? Den smärtan.... 7-8 (minst) på en 10-gradig skala. Fy fan. Får se vad de gör med mig idag.

Älskar min lilla familj.

Kramar

Jävla mage

Just nu funkar inte magen nåt vidare. Har tagit förstoppande, men när de bromsar upp och jag ändå måste sitta på toa då? Är så jävla trött på alla biverkningar.

Kram

Hantverkshjälp någon?

Han har väl inte så stor vana, men gör allt han kan för att hjälpa till på sitt sätt. ;)

Hur ser jag ut?

Nu blommar kortisonet ut ordentligt. Ser inte klok ut. Rödprickig, flammig, pluffsig... Inget att va avundsjuk på direkt. Vill bara stänga in mig. Men nu är det ju som det är. Inget blir bättre av att gräva ner sig. Idag ska jag försöka ta mig en dusch i alla fall. Känns som en lite bättre dag än igår åtminstone. Alltid nåt. Har sovit bra inatt. Somnade visserligen rätt sent, men vaknade efter 6-7 timmars sömn. Gick upp på toa, drack lite, tog värktabletter och la mig igen. Vaknade 3-4 timmar senare.

Harry och maken var iväg och promenerade i Karlslundsspåret på morgonen. Då sken tydligen solen. Det gör den inte nu.

Kram

Lugn dag

Idag har varit en dag för återhämtning för min del. Har varit i kontakt med sjukhuset för att få recept på svampinfektion i munnen. Går ju inte att äta eller dricka nåt och tycka det känns bra eller är gott. Nu ska jag i alla fall använda medicinen och se om jag kan besegra den jävla svampen också. Suck.

Maken är ute och kollar lite kläder. Inte vanligt när det gäller honom, men det är han värd. Kärlek. Han måste ju få lite utrymme han också.

Kramar

Helg

Inatt har jag kunnat sova rätt ok. Jovisst, jag har varit vaken, varit på toa, druckit nyponsoppa och tryckt i mig lite värktabletter. Sen sov jag en stund igen. Har blodsmak i munnen. Kan vara slemhinnorna som tar stryk. Illamående är bara förnamnet. Nu är jag ordentligt påverkad av kortisonet. Vill knappt visa mig för någon. Prickig, pluffsig. Fy fan.

Får se om jag orkar göra nåt med familjen idag. Ska försöka duscha först. Sen får vi se.

Kram

Vad ska jag svara?

När vi skulle åka till strålningen idag mådde jag inget vidare. Natten hade tagit ut sin rätt och jag kände mig både skakig och hängig. Ingen aptitlust hade jag heller. Men så åkte vi iväg och jag fick lite uppstoppande medicin, nertrappning på beta-preden och två nya stråltider nästa vecka. På vägen hem stannade vi till och köpte med oss sallad. Smakade riktigt bra. Sen var jag tvungen att vila.

Förstår att alla oroas och undrar hur jag mår, men det ändras inte så fort (mer än mitt humör förstås). Jag kan inte veta vad jag ska svara på alla frågor. Ibland är det mig övermäktigt, vill bara vara ifred och försvinna bort en stund. Andra gånger känns det bättre. Men det är väl så det är. Det är ingen lätt uppgift jag tagit mig an.

Kram

Sprungit-på-toa-natt

Inatt har biverkningarna av Tyverben gjort ordentlig entré. Magen har kokat och jag har varit uppe ett antal gånger. Diarré och lätt illamående. Fy satan. Försökt sovit där emellan, men hur gör man det när man märker hur magen drar igång igen? Har inte orkat masa mig ur sängen ännu heller och klockan som börjar ticka på. Två timmar kvar till strålning. Sen vill jag inte se sjukhuset på hela helgen. Vill bara vakna upp ur den här mardrömen och gå vidare.

Varför finns cancer? VARFÖR??

Kram

Känns hur jag bryts ner

Nu känner jag mig sänkt. Vill inte det här längre. Och jag är bara i början. Herre jävlar. Hur ska det bli med allt? Vill bara skrika, gråta, sätta ord på... Får se när kuratorn är tillbaka i slutet av månaden. Då kanske vi tillsammans kan släppa på knutarna inom mig. Samtidigt vet jag ju att det går väldigt mycket upp och ned. Det här är läget just nu. I morgon, inför sjukhusfri helg, kanske saker och ting känns annorlunda. Vi får se.

Kramar

Dagarna går

Idag har jag inte sovit så mycket. Maken kom en snabbis innan lunch och sen kom sonen och hämtade mig till sjukhuset. Tänk, alla bara finns där för mig, trots att de har det jobbigt själva. Blir så uppfylld av glädje och kärlek.

Men det är så jäkla varmt.... Och jag känner mig pluffsig av kortisonet. Suck. Att det kan förändras så snabbt.

Fick samtal från onkologen också. Frågade ju om mitt blodvärde när jag var där och fick tabletterna igår. Det såg bra ut även om de vita blodplättarna låg lite högt. Frågade om det kunde inverka på medicineringen om jag började använda Blutsaft från hälsokosten. Har alltid druckit det, kanske 1-2 gånger om året, för att hålla blodvärdet uppe. Nu hade de kollat med läkaren och det var inga problem att fortsätta använda det. Skönt att veta.

Nu sitter vi här vid tvn, maken och jag. Finns inte så mycket att se, men det ger oss en stund tillsammans. Och även om vi inte pratar om allt det jobbiga, så är det skönt att veta att vi kan göra det.

Kram

Sovit gott

Inatt har jag i alla fall sovit gott. Har haft fläkten stått och blåst på mina ben, men det känns knappt att det kommer nån luft där. Högerfoten känns som en klumpfot av värmen, men den är inget svullen, så det är nog ingen fara. Alla som tar på mig säger att jag känns varm, en kombination av mediciner och allt antagligen. Men så är det ju varmt ute också. 18 grader i skuggan för en timme sen - och nästan 25 grader i köket!! Vilken medelhavsvärme. Tur för alla som har semester kvar.

Idag är det strålning 12.30. Väntar mig att sonen dyker upp och hjälper mig. Han har varit med kompisar i några dagar nu, men brukar dyka upp när det är dags för sjukhuset. Får se om han tar syrran sin till hjälp. Glömde fråga henne igår kväll innan hon drog hem och gjorde mat och pluggade.

Tänk att det kan gå slentrian i sånt här också. För mig alltså. Börjar bli riktigt less på resorna till sjukhuset. Ändå är det bara 4 kvar. Sen skulle jag vilja gå ut med rollatorn, men krafterna räcker inte till. Travar mellan sängen, altanen, tv-soffan och köket i stället. Det är vad jag mäktar med. Allra helst nu när magen reagerar med diarré av antikropparna också. Då gäller det att ha nära till.

Nu ska jag läsa lite tidning.

Kram

Ensam

Ensamheten gör mig inte så mycket. Då får jag möjlighet att trycka ur mig en massa känslor. Svårt att lägga ord på allt när det inte finns några svar. Vet inte om jag vill kalla mig tuff eller vek, för det där med känslor har jag alltid haft svårt att visa. Grunden till det är en stor blygsel som jag bär med mig från barndomen. Tufft. Men jag försöker.

Sjukhusbesöket gick i alla fall bra. Tog blodprov inför läkarbesöket den 27:e och så fick jag nya antikroppstabletter som ska räcka till dess (60 st). Sen var vi sena ner till strålningen, men de hade sett att vi registrerat oss och väntade in oss.

När vi kom hem satt maken hemma och åt lunch. Tog lite fika tillsammans innan han drog iväg igen. Mellandottern tog med sig Harry och åkte med honom till jobbet bara för att gå hem med honom igen. Kan tro att de är varma när de är tillbaka. Kärlek.

Nej, nu ska jag vila - igen.

Kramar

Så söt

Kan inte låta bli... Kärlek.

Soligt och varmt

Natten har varit skaplig. Det enda i kråksången just nu är att det är svårt att sköta magen. Vet inte vad det är som stoppar upp. Känns som jag äter och fyller på, men kan aldrig tömma. Får väl prata med dem på sjukhuset om det.

Vädret ser ändå rätt fint ut. Har tid på sjukhuset 11.45 idag. Innan dess ska jag hämta tabletter på onkologmottagningen. Får se om barnen kommer hem och plockar upp mig innan dess bara. ;) Jo då. Där kom den första. :) Nu ska jag bara göra mig i ordning också.

Kram

Trött

Hur i hela friden kan man bli trött av att göra nästan ingenting? Var helt slut efter besöket på Usö idag. Barnen ledde in mig i sängen och så åkte de och käkade lunch. Bra uppdelning. :) Jag somnade nog som en gris.

På eftermiddagen kom Åsa förbi med fina "må-bra-presenter". :) Tyvärr blev det lite skakigt i benen precis när hon skulle gå. Yrseln kommer plötsligt när jag står upp och benen börjar bara skaka. Blev en tur in till sängen innan middagen.

Nu är de iväg med Harry till veterinären. Dags för nån spruta igen. Men det brukar aldrig vara några problem. Han är mer fokuserad på alla människor han träffar och kan fjäska för. :)

5 dagar kvar med strålningen. Skulle vilja säga att det räcker nu. DET RÄCKER! Allt är tröttsamt, påfrestande och enormt jobbigt. Finns inga svar, varken nu eller för framtiden. Den här jävla osäkerheten att bara ta ett litet steg, en dag i taget.... Hur överlever man det? Livet stannar upp, man mår skit och vet inget om nästa dag.

Nä, nu tar jag kväll.

Kramar

Vilken skitnatt

Har haft en riktig skitnatt med många vakna timmar och tankar på det. Svårt att samla tankarna eftersom de spretar hit och dit. Svårt att sätta ord på dem. Ser att människor omkring mig är oroliga och ledsna, men jag orkar inte med det. Måste fokusera på mig själv tills jag vet vad som komma skall. Måste hitta min styrka. Just nu känns det bara så. Men samtidigt vet jag att nånstans mitt i det här så fixar vi det. Tillsammans.

Nu har jag i alla fall fått i mig lite yoghurt och macka med skinka. Detta toppade jag med alla tabletter. Mums. NOT. Kortisonet skulle jag gärna vilja sluta med. Den sötman förstör allt. Får se vad de säger på strålningen idag? Antagligen får jag väl hämta ut nya.

Ska till lab idag och ta prover också. Ska ju till sköterskan i morgon och hämta nya antikroppar och då tror jag de ville se mina blodkroppar, så att de fortfarande har ett bra samspel där inne.

Men först väcka sonen. ;)

Kramar

Livet rullar på

Krafterna räcker inte till. Långt därifrån. Går mellan sängen, soffan och köksbordet. Sover en stund på dagen. Tufft. Men behandlingen tar väl ut sin rätt. I morgon måste jag dessutom kolla om jag ska fortsätta med samma stora dos av kortison under hela strålningen. Måste i så fall hämta ut mer. Gäller bara att få tag på någon läkare på strålningen som vet det. I morgon krockar det ju dessutom med perukutprovningen. Men jag har ju både son och dotter med mig, så jag får väl sätta lite fart på dem. ;)

Eftermiddagen har tillbringats med dottern och sonen. Hon hade med sig jättegott hembakat med sig. :)

Nu har vi ätit pressad potatis och soyakyckling. Smakade riktigt gott. Tack alla. Kärlek. Nu har ungdomarna dragit på innebandyträning och maken är ute på en solig promenad med Harry.

Resten av kvällen blir det nog tv. Sen kör vi varvet runt igen. Hoppas jag blir piggare snart.

Kramar

Ny vecka

Idag börjar äldsta dottern på sitt nya jobb i Nora - mitt i allt detta som sker runt omkring oss... Hoppas det går bra för henne. :)

Sonen och jag har precis varit och strålat mig. Inte mycket som händer, men jäklar vad sömnig jag blir. Nu sitter jag och väntar i bilen medan sonen är inne och handlar. Jag har så konstigt sug med tanke på mina förändrade smaklökar. Salt går bäst och inte allt för söta saker. Annars känner jag ingen dragning till det jag ska äta.

Snabba bud när sonen ansvarar för inhandlingen. Redan ute igen...;) Här går det undan. :)

Kramar

Besök

Håkan och Marie kom en sväng. Alltid lika mysigt. :) De hade plockat med sig kantareller från stugan till oss. Sånt gillas. ;)

Nu har vi sett finalen i handboll. Visst, spänningen fanns där, men vi kom inte upp i något exstas direkt i vårt hejande. Men killarna gjorde en heroisk insats. Synd bara att det inte räckte hela vägen fram.

Nu blir det snart skaldjurssoppa kokt på resterna från igår. Och till det blir det varma mackor. Låter som en rätt ok middag. :) Har en suverän make som kock. :)

Har lagt mig och vilat en stund. Krafterna räcker liksom inte till. Nu är det ju dags att ladda inför morgondagens strålning också.

Kram

Perukutprovning

Den här blir det nog...

Tog på krafterna

Behandling och utflykt tog på mig igår. Blev jättetrött, men det är ju inget man vet innan. Gick bra att ta sig fram till en grillplats. Mums med både korv och fika. Hade några jättetrevliga timmar med alla nära och kära. Vad har jag gjort för att få dem omkring mig? Stolt mamma och fru är jag. Harry fick möjlighet att bada och som han gjorde. :)

Nu har jag sovit mig genom en ny natt. Har fungerat bra, lite onödigt pigg bara. Har blivit några timmar utan sömn, men det blir väl bättre när kortisonet slussas ut.

Men måste säga att det var gott med kräftorna igår. Salt och gott. Blev inte så många. Sen blev det stafett till tv-soffan för att inte missa stafetten. Vilket lopp! Spännande! I eftermiddag avslutas OS för min del med finalen i herrarnas handboll. En riktig nagelbitare.

Kramar

Myys

.... Men nu är jag ordentligt trött.

Laddar för utflykt

Natten har varit lugn och jag har sovit ok. Bara ett litet toabesök som behövdes tidigt i morse. Men jag har lite känning av huvudvärk nu, inte som då när jag åkte in utan mer molande vid tinningarna. Har kanske med strålningen att göra?

Kan inte fatta att det gått en vecka sen jag åkte in, en vecka som jag och familjen levt i en otäck och konstig bubbla. Hur ska det bli med allt? Men det är väl bara att ta en dag eller sak i taget, för hur ska man annars orka se framåt?

Nu håller vi på att förbereda för utflykt till Ånnaboda med fika och korv. Alla ska med, även svärmor. Kul.

Kram

Mat i magen

Efter ett par timmars slummer och några telefonsamtal blev lägenheten full av folk igen. :) Det blev nya planteringar på altanen. Sedan tog sonen tag i matlagningen. Blev potatisgratäng, fläskfilégryta och sparris. Smakade riktigt gott. När dottern planterat klart var det mer tvätt som skulle köras. Underbara alla ungar. Kärlek.

Som förrätt fick jag en underbart tuff handbollsmatch. Heja Sverige! Räknar med att jag sitter framför tvn när det nalkas final. :)

I morgon blir det en tur till Ånnaboda med hela familjen. Om det blir fint väder förstås. Tänkte vi skulle gå runt sjön och grilla lite korv. Precis som vi gjorde förr när barnen var små.

Har börjat få en del konstigheter när det gäller smaker också. Söta smaker är inget vidare. Däremot gick det som sagt bra med maten nu ikväll. Får se hur det går i morgon när vi ska surpla på lite kräftor

Snart dags att ta mina bomber till tabletter. Så jag lär nog känna mig mätt sen när jag ska sova.

Kram

Sopslut

Arbetsterapeut, strålning och perukprovning. Båda tjejerna var med. Sen åkte vi till Kumla och gick en sväng, premiärturen i rullstolen faktiskt. Harry blev lite stressad av rullstolen, ville liksom springa framför, men det är väl en träningssak. Sen tog vi lite fika/lunch på Sveas.

Därefter ville jag bara hem, för jag kände mig jättesömnig. Mycket intryck att ta in. Så nu ligger jag här och bloggar med min fina "padda". ;) Den gör så att iphonen känns onödigt liten. ;)

Nej nu ska jag försöka sova en stund.

Kramar

Världens finaste

Harrys bästa gosedjur

Sovit dåligt

Inatt har jag sovit dåligt. Vaknade vid 02 och låg vaken flera timmar. Sen somnade jag igen. Gäsp. Men det är väl de jädrans kortisontabletternas fel. Blir skönt när de drar ner på dem, troligtvis efter strålningens slut.

Tjejerna har skjutsat maken till jobbet och är nu ute med Harry. Jag behöver ju inte ha alla hemma. Skönt för maken att få lite distans också även om det är underbart att ha dem hemma allihop i denna kaotiska situation. Vad hade vi varit utan varandra? Massor av kärlek.

Sonen gör sista dagen på sitt första ordentliga sommarjobb idag. Snacka om en som är både glad och stolt över alla pengar som rullar in. ;) Det ska du vara, för du har varit jätteduktig.

Väntar in tjejerna nu, så att jag inte är helt ensam när jag ska duscha. Yrseln kan ju slå till när som helst. Sen är det bara att vänta på arbetsterapeuten, åka på strålning, se om perukerna kommit och sen en liten promenad i rullstol.

Kranar

Kväll igen

Nu har jag svalt mina 5 STORA tabletter tillsammans med ett glas vatten och jädrans vad jag känner mig mätt. Sjukt alltså. Blir också jättevarm av alla kortisontabletter. Känns som om det brinner i fötterna. Samtidigt vill jag försöka hänga med i OS. Men det går det också. Allt går. Måste bara kämpa. Kämpa med allt jag har och jag har många av era styrkekramar och hälsningar som jag plpckar fram.

Men visst är det skönt att vara hemma och försöka få en sån normal vardag som det går. Och med hjälpmedel här hemma ska vi nog få ihop det också.

Vart fan får jag min styrka ifrån egentligen? Det är en gåva jag har, som jag kan plocka fram när jag behöver.

Nu är det dags för 200-metersfinal. Over and out. ;)

Kramar

Sjukhusbesök i flera timmar

Maken hämtade upp oss i förmiddags. Först till strålningen och där fick de vara med och se hur det går till när jag knäpps fast på bänken med ansiktsmasken. Måste ju ligga alldeles stilla. Sen tar det ungefär en minut att stråla, ca 20 sekunder på varje sida av huvudet. Strålningsmaskinen är nästan helt ny och kostade ca 25 miljoner!!!

Därifrån åkte vi upp till onkologen för att få läkarintyg, men det visade sig att de skickat hem det. Passade på att låna en rullstol där, så att det skulle bli enklare att frakta runt på mig.

Gick in till frissan och provade ut flera peruker. Ska tillbaka dit i morgon för att se om de fått in rätt färg.

Sen var vi bort till fysiologiska kliniken och ultraljudade hjärtat. Där blev jag ordentligt snurrig när jag skulle förflytta mig från rullstolen till britsen. Otäckt. Sen var vi tillbaka med rullstolen samtidigt som maken var till apoteket åt mig.

Så det blev en heldag på sjukhuset. Känner mig sömnig nu.

I morgon kommer de hem med en rullstol så att jag kan vara med ute. Jäkligt annorlunda liv, men det är väl bara att tugga i sig. Den här skiten önskar jag ingen annan.

Kram

Sovit i min egen säng

Var ordentligt sömnig i går kväll, men kom inte i säng förrän sent i alla fall. Var så skönt att bara supa in atmosfären att vara hemma igen. :) Natten har varit lugn och jag har sovit gott. Blir inga sovmorgnar direkt med tanke på alla kortisontabletter jag stoppar i mig, men huvudsaken är att jag får min sömn.

Nu är maken på jobbet igen. Han skulle ju ha börjar redan i måndags, men har tillbringat dagarna med mig på sjukhuset i stället. Äldsta dotten finns här hemma. Hon ser till att allt är bra med mig och att jag får i mig alla mediciner. Hon håller koll helt enkelt och ser till så att vardagen fortsätter fungera.

Måste verkligen höja hela familjen till skyarna som finns här för mig eftersom de påverkas av allt det här minst lika mycket som jag. Älskar er.

Kramar

Hemma igen

Nu jäklar är jag hemma igen och jädrar vad skönt det känns. Lite pyssel att köra runt med rollatorn inomhus bara. Alltid är det nån av Harrys leksaker eller tuggben jag kör på. ;) Men gud vad jag saknat den lilla glädjespridaren.

Fick min första strålning innan vi åkte hem. Nu är det bara 9 kvar...

Imorgon ska jag göra ultraljud på hjärtat efter strålningen också. Det är ju en remiss sedan jag fått sån rossel i luftrören/lungan. Vet också att tabletterna jag äter nu kan påverka hjärtat. Vet inte hur många ultraljud av hjärtat jag gjort, men nog är det väl en tre-fyra stycken vid det här laget. Skönt att känna att de håller koll på mig och att jag får den bästa vården.

I morgon måste jag boka tid för utprovning av peruken också. Håret kan vara borta redan nästa vecka när strålningen är avslutad.

Hur som helst så är det underbart att få vara hemma. Alla ställer upp till 100 procent och finns hos mig. Älskar er alla i min lilla familj.

Kram

Alla kom samtidigt

Först kom sjukgymnasten med en rollator. Fick gå ut en sväng i korridoren med den. Där ute stötte jag på maken och äldsta dottern. Det visade sig att de tajmade läkarronden perfekt. Fick mycket information. Sen kom en kurator och informerade. Inte den kuratorn jag gått hos eftersom hon har semester. Blir väl kontakt med henne när hon är tillbaka. Sen kom läkaren med tabletter som ska räcka i en vecka plus läkartid och ny tid för uthämtning av nya tabletter. Snart kommer en sköterska för att ta bort infarten i porten. Sen blir det samtal och strålning. Sen upp hit igen och få läkarintyg för sjukskrivning. Då ska det mesta vara klart för att skrivas ut hoppas jag. Blir "jämt skägg" att hålla ordning på allt

Kram

Välbehövlig dusch

Har sovit bra i natt. Fan, jag ska fixa det här! Har börjat dagen med en välbehövlig dusch. Skönt. Och lite rena sjukhuskläder. Inte senaste snitt eller mode, men vad gör det?

Vet inte så mycket om dagen ännu mer än att jag ska på strålning kl 2. Hoppas också att sjukgymnasten hinner hit på förmiddagen, så att jag får åka hem sen.

Sen får jag väl se hu ofta jag måste tillbaka hit för strålning. Och så måste jag till frissan och prova ut ny peruk. Troligtvis gör strålningen att jag tappar håret. Sen får vi väl se vad jag får för cellgifter. Det var ju de som fick mitt hår att falla av förra gången, för tre år sen.

Kramar

Sov gott världen

Nu ska i alla fall jag sova och i morgon ska jag lämna det här stället. Vill sova i min säng!!

Kramar

Må-bra-ros

Igår var svärmor och hälsade på och då hade hon den här fina rosen med sig. :)

Glömde bilden på tabletterna...

Stora tabletter

5 såna här ska jag ta i 21 dagar. Riktigt stora är de, men det ska nog gå det med. Klockan ett var jag nere till strålningen för att göra en mask som jag måste ha när jag strålar hjärnan. Startar den i morgon. Blir kvar på sjukhuset till dess. Svårt för sjukgymnasterna att komma ifrån också. Men nu hoppas jag att någon kan komma i morgon förmiddag så att jag får gå hem efter strålningen. Nu är jag ensam. Blir väl tankar och tv ikväll. Kram

Inga bra besked

Cancern har spridit sig till hjärnan, lungorna och kanske levern. Känns piss. Ska börja stråla hjärnan redan i morgon.Samtidigt ska jag få Herceptin (antikroppar) i tablettform. Efter strålningen blir det cellgifter. Men nu tar vi en sak i taget. Hela familjen har varit med på förmiddagen och fått beskedet vid ronden. Tufft besked för oss alla. Får kanske lämna sjukhuset idag, men ska träffa en sjukgymnast först och se om jag behöver hjälpmedel hemma. Är fortfarande lite ostadig och snurrig.

Känns underbart med alla era kommentarer och hälsningar. Förlåt om jag inte hinner svara på alla, men jag lovar att jag läser alla. Blir så stark och glad av dem.

Kan också berätta att jag avancerat till en i-pad. Present från maken, sonen och äldsta dottern. Får se om det blir enklare att blogga nu. :)

Harry sitter i bilen utanför. Hade tänkt gå en promenad, men det spöregnar, så det får vänta. Lilla älsklinsvovven. Känns lite crazy att behöva bli körd runt i rullstol.

Kram

"I love you. I love you"

Fick en fin present av mellandottern med sambo. Nallen har de gjort i en "nallefabrik" i Köpenhamn. Tryck på hans högra hand och han (ja, han är döpt till Björne;) säger "I love you. I love you". Det är kärlek det. :)

Frukost på sängen

Dags att vakna. Klockan är halv 8. Ingen sovmorgon här inte. Men det kunde ju börja sämre. ;) Kramar

Magnet- och skiktröntgen

Vilken dag.. Har haft nära och kära här i omgångar hela dagen. Kärlek. Dessutom har jag varit ner till röntgen två gånger, först skiktröntgen och sen magnetröntgen. Den sista var lite läbbig när jag fick åka in i ett smalt rör och ligga där och lyssna på "slagborr"ljud. Ljuden från maskinen var så höga att man först fick mjuka öronproppar och sedan stora hörlurar med musik. Och i detta trånga, högljudda rör ska man ligga i ca 30 minuter. Kan säga att det var skönt när det var över. Eftersom jag får sån huvudvärk och yrsel skjutsas jag ju runt i rullstol. Det finns personal som inte gör annat hela dagarna än skjutsar runt på oss sjuklingar, men efter kl 16 är det bara en kvar som bara skjutsar. Och min röntgen var klar 16.30. Blev sittande ikorridoren vid röntgen i drygt 30 minuter. Det var segt...

Nu är det dags att sova. Blir mycket OS-tittande när man sitter så här. När tittade jag på brottning senast? Vad är det för sport? Den som gör minst vinner. Jättekul att det blev brons i alla fall.

Nu är det bara att vänta och se vad röntgen visade. Förhoppningsvis blir det klart den här veckan vad det blir för behandling. Lika bra att komma igång så fort som möjligt.

Nej nu är jag trött. Blir ingen handboll för mig även om jag tycker det är himla roligt att titta på.

Sov gott.

Kramar

"Min" onkologläkare var här

Min onkologläkare Lars Andreassen var här nu på morgonen. Han hade hört på mötet kl 8 att jag var inlagd och ville skaffa sig en bild av vad som hänt mig. Han tyckte det var bra att jag ligger inne, för då går det fortare med alla undersökningar. Han trodde att jag skulle kunna få besked den här veckan om framtida behandlingar. Det känns ju bra. Var det så att jag eller någon i familjen vill prata med honom så skulle vi be personalen kalla på honom. Han ska ockå titta in till mig fler gånger. Han har varit så bra under hela min sjukdomstid.

Allt det här tar hårt på hela familjen, men det är skönt att alla varit med från första början. Vi kan prata, vara ledsna och bli starka tillsammans. Kärlek.

Kramar

Sovit hela natten

Trodde set skulle bli en jobbig natt, ensam med mina tankar. Läste lite tidning och släckte vid 22-tiden, la mig på vänstra sidan (min sovsida), men det gick inte alls. Kändes som jag skulle rulla ur sängen eftersom jag är försvagad på den sidan. Så jag bökade mig över på höger sida och somnade - som en stock. Vet inte hur jag kan stänga av tankarna på det viset. Sköterskan som kom in nu kl 06 sa att hon varit här och tittat till mig i natt, men det har jag inte hört. Det enda jag minns är att jag krånglat med filten för jag frös.

Skönt att jag kunnat sova i alla fall för det ger mig styrka till en ny dag.

Ni får försöka ha överseende med stavfel och sånt för iphonen ger mig så många stavnings-och ordföförslag när jag skriver och det är inte alltid jag hinner med att se det innan jag lägger ut inlägget. Och jag som brukar vara så petig med språket...

Klockan är snart 7 och en ny dag drar snart igång. Förhoppningsvis får jag svar på en del frågor om vad komma skall. Mer om det sen.

Kramar

Besök

Idag har jag bytt avdelning, så nu ligger jag på onkologen. Har haft mamma, maken och sonen i och äldsta dottern här i flera timmar. på onkologen är nämligen inte tidssatt. Mellandottern och hennes sambo dyker nog upp om några timmar. Tyvärr befann de sig i Köpenhamn när de fick det hemska beskedet säkert vari långa och jobbigamil jobbiga mil hem för dem.

Nu har jag ätit både lunch och middag. Blev champinjonsoppa och crêpes fyllda med champinjoner. Vet inte vad jag tänkte på när jag beställde...

Jourläkaren på onkologen var här för nån timme sen. Hon hade inte mycket att säga om den närmaste tiden. Skulle prata ihop sig med övriga onkologläkare i morgon. Hon trodde i alla fall att det med största sannolikhet blir strålning. Vet inte vad som är bäst...

Kram

Svullnader och metastaser

Tidigt i morse fick jag svaret - jag har metastaser och svullnader i huvudet. Har nämligen tillbringat natten på sjukhuset. Åkte in akut igår kväll. Huvudvärken var inte av denna världen. Mitt i en sån värk lyckades jag ramla av den smala britsen - och kom inte upp. Fick hjälp av maken och två sköterskor. Vänstra sidan löd inte. Kördes till röntgen oc det var alltså den jag fick svar på i morse. Läkaren väckte mig 4.30 och berättade. Hon ringde hem till maken och berättade ookså. En timme senare var han hos mig på sjukhuset igen. Jag lever nog i chock just nu. De har varit i kontakt med neurokirurgen iUppsala, som ordinerat Betapred (kortison) för attfå ned svullnaden. Väntar just nu på att ronden ska komma så jag får besked om fortsättningen.

KrMar

Trött

Nu har jag tagit nässpray mot migrän. Vet inte om det är det jag har , men symtomen är liknande Men jäklarns vad dyrt det va, 200 kr för två doser nässpray. De ska tas om migränen tagit fart. Sen köpte vi tabletter som ska tas om/när jag känner första tecken på migrän. Just nu kan jag inte säga om nässprayen gjort nån nytta. Får se när ja reser mig upp sen.

Nu har vi i alla fall mamma här. Allt hade gått bra fast jag inte var med och hämtade henne. ;) vädret äR varmt och soligt. Synd bara att jag inte orkar/vågar gå ut.

Nu börjar det lukta gott här. Sonen har tänt grillen. :). Snart blir det grillat, potatis, rödlöks-och tomatsallad. Mums. :)

Fortfarande inte bra

Skulle precis åka hemifrån för att hämta mamma. Pratade dessutom i telefon. Då började allt snurra och benen skakade. Klarade inte av att stå upp utan jag hamnade på golvet. Skitläskigt. Vad är det som händer? Så nu har maken åkt iväg ensam för att hämta hit mamma. Trist för honom, men så fick det bli.

Annars känns det ok efter behandlingen hos naprapaten igår. Huvudvärken är bättre. Gör bara jätteont när jag hostar. Därför försöker jag låta bli att hosta oh rosslet i bröstet får vara.

Kram

Hos naprapaten

Nu har jag varit hos naprapaten. Han kände igenom nacke och rygg och hittade en felställning i brösryggen och låsningar i nacken. Först körde han med ultraljud och sedan knäckte han. Läskigt när han knäcker och bänder. Hur ska man kunna slappna av när man vet att han ska knäcka? Om det känns bättre? Nja, det är nog för tidgt att säga. Får se i morgon. MÅste vara pigg då eftersom vi ska hämta mamma.

Inte känns det som fredagskväll nu i alla fall.

Krqmar

Mår skit

Har tillbringat även denna dag i sängen.Huvudet värker som aldrig förr.Yrslig är jag också. Maken masserade mig förut och satte på några värmeplåster. Efter en stund satte jag mig upp och kände att jag måste kräkas. Med huvudvärken och yrseln, så kan jag inte förflytta mig så fort, men maken kom springande med en bunke som jag kräktes i. Stackarn.
Har ringt naprapaten. Fick tid 17.30 ikväll. Måste få hjälp.
Börjar samtidigt undra om det är migrän jag har. Har aldrig haft det, man hört andra berätta om hur vidrigt det kan va.
Vilket jäkla slut på semestern.....
Kramar

Allt går i ultrarapid

Aldrig förr har jag känt mig så här. Huvudvärken gör att allt går i ultrarapid. Känner mig som en sengångare. Har legat och sovit mest hela dagen. Äldsta dottern har varit i Stockholm i ett dygn och hälsat på mormor. Det blev alltså hon som fick sova i bäddsoffan första gången. ;

Pratade med mamma förut. Hon lät riktigt glad, både av att ha besök, men också för att hon kommer hit om några dagar. Måtte jag bli piggare till dess bara...

Kram

Sprängande huvudvärk

Mår skit just nu. Huvudet känns som en tickande bomb. :( Orkar inte någonting. Kan inte fatta vad det är för fel. Har aldrig haft så här ont i huvudet tidigare

Maken har tillbringat några timmar på förmiddagen på jobbet. Han börjar jobba på måndag, men hade några "måsten" att göra innan dess.

Nu ska jag vila lite.

Kramar

Hittade inga fel

Nej. Läkaren hittade inga fel på mig idag - heller... Känns riktigt trist att må såhär och inte kunna få hjälp. Å andra sidan känns det bra att de inte hittade något oroväckande. Tog 6-7 prover som läkaren ska ringa om på måndag morgon. Skulle de visa något, så ringer han naturligtvis tidigare.

Hade dessutom fått ett brev från sjukhuset och avdelningen där de gjorde min ablation. De ville ju skicka mig på skiktröntgen för att se om de eventuellt skadat något organ när de förde upp katetern från ljumsken. Nu har de i alla fall ändrat sig och vill att jag gör ultraljud av hjärtat, både normalt och under stress. Enligt deras brev kan hjärtat skadats i samband med strålningen. Tydligen ska det kunna orsaka andningsbesvären och det i sin tur orsaka huvudvärk och yrsel. Listan börjar bli lång. Vill inte mer nu. :( allt började med bröstcancer och sen har det bara fortsatt. Orättvist är vad det är.

Hoppas innerligt på snar bättring.

Kram

Taggar: Vårdcentralen;

Vårdcentralen - igen...

Det blev ett snabbt slut på våra dagar i Dalarna. Fick nämligen tid på vårdcentralen kl 14.30 idag. Måste få hjälp med min huvudvärk och yrsel nu. Känner mig trött och tungandad, inte alls på topp. Skit också.

Trots allt så har det varit fina dagar i Dalarna. Tråkigt bara att mina sjukdomar och skit kommer emellan hela tiden. Igår fick jag ett sånt yrselanfall så Marie såg det på mig. Då hade vi ändå stått upp och pratat en stund.

Kramar