0
När jag ringde onkologmottagningen i onsdags sade de att läkaren skulle ringa mig dagen efter. Gjorde han det? Nee då. Och när jag ringde mottagningen dagen efter hade de stängt telefonen för den veckan... Så här sitter jag nu - och väntar.
Ringde nyss onkologmottagningen igen för att höra vad som händer. De skulle söka läkaren och be honom ringa mig, men eftersom han inte har telefontid förrän på fredag(!) så kanske det dröjer till dess! Jag menar.... Det är måndag i dag! Jag vill ju veta vad han menade när han sagt till sköterskan på onkologmottagningen förra veckan att han ville tala med mig direkt för att reda ut något. Det blir så jäkla mycket tankar och oro. Och det kanske helt i onödan beroende på vad han vill.
Handen är fortfarande svullen. Har svårt att greppa med den och hålla i en penna. Att exempelvis ta emot växelmynt i affären är en chansning varje gång. Ska mynten glida ur näven eller inte? Har också svårt att hålla värmen i handen.
Dessutom går ju sjukskrivningen ut nu den 1 oktober.
Fan vad krångligt allt ska vara. Och försäkringskassan har jag inte hört något ifrån sedan jag skickade in sjukintyget. Som sagt - man ska vara frisk för att orka vara sjuk - eller hur var det nu?
Får se hur allt blir. Det gäller att inte "gräva ner sig". Måste se framåt. Måste...
Kramar
0
0
Dagarna går och jag bara v ä n t a r. Febern är borta, men handen ser fortfarande ut som en uppblåst handske (börjar bli en mästare på att göra allt med vänsterhanden faktiskt). Blir mest tokig på att inget händer. Om nu sjukgymnasten kan hjälpa mig och få ner svullnaden, så vill jag ju komma dit så att jag kan komma tillbaka till jobbet igen.
När jag i dag ringde onkologmottagningen för att höra varför inget händer, så sade sköterskan att läkaren ska ringa mig i morgon. Tydligen var det något han ville stämma av direkt med mig.
Jaha, nu kom oron tillbaka igen.
Tur att jag har min älsklingsvovve Harry, så att jag kommer ut på dagarna. Och jag ska säga att jag börjar bli ganska stark i vänster arm eftersom jag inte heller i min fostran av honom kan använda den högra. När han är som bråkigast är det en ganska tuff uppgift faktiskt.
Nu ska jag göra mig en latte och kanske sätta mig och njuta i solen.
Kram
0
Det är lördag och maken är snorig, riktigt snorig. Stackarn. ;) Kan inte vara kul att vara förkyld och ha ont i halsen... Love you. <3
Hur mår jag själv då? Ja, inte är jag förkyld i alla fall. Däremot håller febern i sig. I morse hade jag 37,7. Det var det mesta den här veckan. Annars har den legat på 37,1-37,4, inte mycket, men hos en person som har en normal morgontemp på 36,8, så är det lite feber. Något verkar vara fel, men vad fan är det?
Handen är fortfarande lika svullen. Jag masserar överarmen för att "öppna upp", så att vätskan i armen kan börja röra sig igen, men inget har hänt. Har också haft den i högläge och värmt den med vetekudde, men inget verkar hjälpa. Tur att den inte värker i alla fall.
Något som värker är kroppen - typ alla leder. Det stretar och drar och konsumtionen på värktabletter är hög just nu.
Annars är väl allt bra - typ... :)
Se till att ta vara på dagen i dag, i morgon kan det vara för sent.
Kramar
0
Dagens situation är mycket värre än den jag hamnade i i april förra året. Det är så mycket ? och väntan på utredningar, läkarbesök och besök hos sjukgymnast tar sån tid. I april förra året var jag ju igång med cellgiftsbehandling bara några dagar efter beskedet. Nu vet jag inte ens vad det är för besked jag väntar. Vet ju inte ens om det har med cancern att göra. Fan alltså.
I grunden är jag fortfarande lika stark och tänker lika som jag gjorde då, att pricken i lungan kan vara något helt ofarligt som jag burit med mig länge. Men, allt är så ovisst. Jag vill ha besked - helst i går. Och känna mig frisk. Och att handen/armen blir bra igen - så att jag åtminstone kan jobba lite.
Ja, det är mycket nu.... ;)
Kramar
0
I går var jag alltså till doktorn på sjukhuset och han hade en hel del att säga. Bland annat hade en prick i vänstra lungan vuxit 4 mm sedan förra röntgen. Fan också. Nu vill de göra allt för att undersöka vad det är. Ska bland annat röntgas igen, men denna gång med någon utrustning som kommer med buss till sjukhuset var 14:e dag. Först sprutar de in radioaktivt socker och sedan röntgas jag. På bilderna kan de sedan se vad det är genom att cancerceller, infektioner och inflammationer drar åt sig olika mängd socker. Typ. Beroende på vad det är/hur den sitter så kanske den ska opereras bort. Eller så ska de försöka sticka i den och ta prov. Fan vet. När det gäller handen och armen så trodde han att det var en svullnad som beror på lymfkörtlarna som är bortopererad. Eller att det kunde vara en infektion. Fick Iprengel utskrivet så jag kan smörja in armen med. Fick också lämna fem rör med blod så att han kunde se om jag har någon infektion/inflammation i kroppen. Hur som helst så ska jag inte bära något tungt med armen, inte ens en pärm. Så han sjukskrev mig från och med i går... Det kändes tufft. Pratade med chefen på kvällen och hon peppade mig så att det kändes bättre, mycket bättre. Gud vad skönt det är med människor som förstår och som bryr sig. I dag skulle läkaren ringa så fort han läst av blodproven. Och han ringde... Av proven kunde han konstatera att jag har förhöjd sänka och att jag har en infektion i kroppen. Han ville att jag ska ta tempen varje morgon. Han sa också att han "smugit in" ett blodprov som visar om jag har några cancervävnader. Men det provet var rent. Vad nu det betyder egentligen. Positivt var det i alla fall. Han hade skrivit ut remiss till sjukgymnast så det blir väl att jag får gå dit för att få hjälp med armen. Undrar om jag fått med allt? Det var rätt mycket han hade att säga i går - och i dag. Men äldsta dottern var med och kunde fylla i det jag hade missat. Love. Det är lite så, att när man sitter och lyssnar på läkaren så försvinner man ibland och hör inte allt han säger. Jag fastnar liksom på något. I dag har jag konstaterat att jag nog känt av inflammationen i kroppen ett tag. Blir trött/frusen på dagarna och måste äta värktabletter och så har det varit i minst en vecka. Men nu ska det bli bra med allt. Och läkaren har lovat att hålla mig uppdaterad på mobilen. Får se hur långvarig sjukskrivningen blir. Måste bli bra i armen, men sjukintyget skrev han på en månad. Så nu är jag inne i ekorrhjulet igen. Men fan vilken bra sjukvård vi har. Fem plus får den av mig. Kramar
Taggar:
Lymfödem,
Onkologläkaren;
