memyselfaj.webblogg.se

Nu får det väl ändå räcka med snö

Tänkte gå en sväng med Harry i morse, men när jag kom dit, så hade det drivit igen så mycket att snön gick mig högt upp på låren. Normalt tar det ungefär en timme att gå den svängen, men i dag skulle det ha tagit minst det dubbla - om jag ens hade orkat pulsa runt i snön. Nä, jag vände efter typ 500 meter och gick hem igen. Visst, jag brukar gilla snö, men någon måtta får det väl ändå vara?
Värre var det i går. Då "tvingade" jag mellandottern ut på en promenad med mig och Harry. Men det gick inte... Det blåste så att vi fick in snön i både näsa och mun och snön var decimeterdjup. Så vi gick runt hennes kvarter och sen hem igen. Sen stängde jag in mig resten av dagen. :)
Annars har jag hållit på att packa. Det har faktiskt blivit några lådor nu. Börjar kännas lite stressigt eftersom den 1 mars infaller ganska snart.
Och så såg jag ju på Melodifestivalen i går. Men vad fan är det för skitlåtar? Ursäkta svordomen, men jag tycker det är skitdåligt i år. Bättre var det timmen senare när Sverige tog guld och brons i längdskidor. Det kallar jag bra tv! :)
I morgon blir det besök på sjukhuset för att få en dos Herceptin. Känns lite konstigt att besöken på sjukhuset blir så få. Nästan en känsla av att vara "bortglömd". Samtidigt känns det självklart jäkligt bra att besöken blir färre och färre. För då måste jag väl bli friskare och friskare? :)
Kram på er där ute i snöovädret

Krafterna pyser ut

I måndags var jag med maken till sjukhuset för ett återbesök sedan han opererade höften. Läkaren var riktigt nöjd med resultatet (bortsett från att maken slarvat med stretchingen ;) och han lovade göra allt för att operation av höftled nr 2 skulle ske innan sommaren. Så långt var allt bra. Självklart var vi glada över beskedet båda två, men det var något hos mig som gjorde att jag inte kunde känna glädjen fullt ut. Det kändes bara tungt, tungt och tankarna snurrade när jag gick här hemma ensam på eftermiddagen. Jag ville ju också ha besked av min läkare som sa att jag skulle vara frisk innan sommaren. Var jag månne avundsjuk på maken? För ett sådant besked kan jag ju aldrig få. Visst, jag är frisk NU, men sen då? I morgon, nästa år eller kanske om några år? Kan jag kanske lägga in beställning om en ny kropp? Det vore nåt det! ;)
Mitt i dessa funderingar kände jag för att göra något och kände en längtan efter att få träffa mamma. Hon bor ju hos syrran i några veckor medan de renoverar hennes lägenhet där hon bott 60 år! Naturligtvis är det jobbigt för mamma och det hörs när man talar med henne i telefon. Jag ringde mellandottern och hörde om hon ville följa med och träffa mormor och vi bestämde att åka dit på onsdagen. Även äldsta dottern följde med eftersom hennes arbete på universitetet den dagen blev inställt. Och det blev en jättemysig dag. Var jättekul att träffa både mamma, syrran och syrrans man. Och rackarns vilken god mat det bjöds på. :)
I dag har det hunnit bli torsdag och jag har varit ute med Harry på två promenader. Sen har jag tagit det lugnt. Skulle egentligen ha packat, men ..... Krafterna räcker helt enkelt inte till. Måste lära mig att portionera ut dem bättre så att de räcker hela veckan. :)
Och i morgon är det fredag igen. Då blir det jobb. Måste ju hinna med sådant också. ;)
Kram

Veckorna rullar på

Nu har det snart gått två veckor sedan jag fick beskedet, men jag har nog inte riktigt fattat det ändå - eller ska vi säga; vågar nog inte fatta det. Bröstcancer är ju lite annorlunda än en bonnig förkylning. Men jag ska nog reda ut det här också. :) Kanske är det för att det är rätt mycket som händer i livet just nu med flytt och jobb och allt. Tänk dig själv; från att ta jävligt kraftig medicin som i princip stryper din kropp till att vara tillbaka på banan igen - allt inom ett år. Det är fan i mig inte lätt!
I går fick jag en julklapp i efterskott. Det var äldsta dottern som köpt mig ett armband, svart läderrem med silverbricka med budskapet; kärleken övervinner allt - fast på latin. :) Det är jättejättefint. Love you.
I dag har vi varit ute med Harry - förstås. I dag fick han leka med sin kompis Rass (om det nu stavas så). Det är äldsta dotterns studiekamrats hund - en golden förstås. Och som de lekte. Jag blev trött bara av att se dem.... Efter det har Harry mest sovit.
Sen packade jag den första kartongen inför flytten. Det ni! Snart nog är allt packat. ;)
Och nu har jag precis sett andra deltävlingen av Melodifestivalen. Vilken skit! Va? Jag gillade inget. Det var mest bara långtråkigt... Tog en kvällpromenad med Harry i stället. De där låtarna lär man väl få höra så örona blöder ändå vad det lider. Hade varit bättre att slå om och titta på OS i stället.
På måndag ska maken till sjukhuset. Dags för återbesök. Tre månader sedan han opererade vänster höftled. Ska se om han snart kan få operera den andra. Han har i alla fall jäkligt ont i den nu. Stackarn.
I morgon är det söndag och då har mellandottern en önskan att få promenera med mig och Harry. :) Det ska vi väl kunna fixa. För en promenad tillsammans med de man gillar gör mig extra glad.
God natt världen och sussa gott.
Kram

Inför flytten och lite annat

Flytten närmar sig, men har vi börjat packa än?! NEJ!!! Borde vi inte göra det? JO!!! Men vi har i alla fall börjat lägga upp saker på Blocket som vi ska sälja. Alltid nåt. Äldsta dottern har dessutom varit uppe på vinden och burit ner makens buntar med motortidningar från 70-talet och framåt. Ni som vet vad det handlar om har nog förståelse för henne. Ni andra behöver kanske en förklaring; Vi pratar säkert om 20-30 svintunga buntar med årgångar av motortidningar.... Någon som är intresserad av att köpa? Eller ännu hellre.... Hjälpa till att bära dem till närmaste pappersåtervinning?! ;)
Vad har vi mer att sälja?! Tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin, bokhylla med vitrinskåp (80-talets Principhylla), piano, STOR rislampa, duschkabin, extrakylskåp för dricka med mera. Hör av er om intresse finns för något av detta.
Förresten så ska vi sälja cyklar också. En Crescent 21-växlad herrcykel och en Kronan damcykel. Lite småfix behövs på båda.
När det gäller min sjukdom så har jag bestämt mig för att gå upp och jobba halvtid från och med mars. Har nämligen en fast tjänst på drygt 51 procent och tänker alltså känna på det från mars. Hoppas det ska gå bra, men det ska det nog göra. :) Känner mig ganska ok nu, bortsett från ledvärken. Men den ska väl ge sig den med hoppas jag.
Svårast är ändå att "avsluta" året som bröstcancersjuk. Hur gör man?! När du exempelvis varit förkyld eller haft influensan går du tillbaka till jobbet och tänker inte mer på det. Det finns ingenting som påminner dig om att du var förkyld förra veckan. Men hur fasen slår jag hål på "bubblan" som jag levt i sedan april förra året? För jag vill verkligen komma ur den nu och lägga det bakom mig. Men varenda gång jag tar av mig bh:n blir jag påmind.... :(
Det handlar väl om att lära sig att acceptera läget helt enkelt.
Nu är det planering av matinköp som gäller. Någon som har middagsförslag?
Kramar

Folkilsken?

Harry blev trött på kameran och visade det på ett ganska tydligt sätt. :) Han tog i ända nere från magen när han gäspade.
Harry blev trött på kameran och visade det på ett ganska tydligt sätt. :) Han tog i ända nere från magen när han gäspade.

Är det verkligen sant?

Har fortfarande inte riktigt landat efter måndagens besked. Det känns så stort liksom och jag har ju trots att levt med bröstcancern sedan april förra året. Fick också klart för mig att värken i lederna är helt normalt (hur normalt det nu kan vara att ha svinont i lederna) och att det kan hålla i sig upp till ett halvår efter avslutad cytostatikabehandling. Räknar på fingrarna; september (1), oktober (2), november (3), december (4), januari (5) och februari (6). Det har alltså gått ett halvår sedan sista behandlingen. Värken borde alltså försvinna snart. :)
Frågade även läkaren om mina ögon kan ha påverkats av behandlingen eftersom trycket i ögonen var för högt när jag provade ut glasögon i november. Tydligen var det inte otänkbart och därför skulle han skicka en remiss till ögonkliniken, så att de får kolla mina ögon.
Kollade dessutom hur det är med massage när man har cancer (har nämligen ett presentkort på en härlig spa-behandling som jag fick i julklapp av maken för ett år sedan), men det är tydligen ingen risk att skiten sprids av massage. Bara att boka tid alltså. :)
Så här sitter jag och visst har sjukdomen förändrat mig. Inte bara genom att jag är ett bröst fattigare och har lockigt hår. Nej, jag har nog blivit mer aktsam om livet, för det är väl så att vi bara har ett?!
Nu gäller det att börja förstå att jag kan börja lägga allt det här bakom mig, men visst, det kommer alltid finnas en oro att det kan komma tillbaka. Men det tänker jag inte på nu, för nu är det framtid som gäller. :) Och i den framtiden har jag tänkt ha ett rikt och levande liv.
Kram

Vilken pers

Den senaste veckan, eller snarare de senaste dagarna har varit en riktig pers. Huvudet har snurrat av tankar inför dagens läkarbesök och vad svaren skulle bli på alla prover, röntgen, ultraljud osv. Humöret har minst sagt svajat mellan hopp och förtvivlan. Men så i dag var det alltså dags. Någon frukost blev det inte, eller ja, en rostad macka med god apelsinmarmelad som svärmor gjort. Normalt är den jättegod, men i dag kändes det mest torrt.
Var på sjukhuset strax före 11 för att ta blodprov inför läkarbesöket. Sedan var det ytterligare en timmes väntan, dels på maken som skulle följa med och dels på att komma in till läkaren. Naturligtvis var läkaren försenad med nästan en halvtimme också.... puh.
Så satt vi där. Och läkaren började bläddra bland mina journalhandlingar - en journal som snart är en dm tjock!!! Först pratade han om blodproverna (sänka, hb, levervärde osv). Det enda som var förhöjt var sänkan, som låg på 4,4 (ska vara under 4). Men det var inget konstigt med tanke på att jag var förkyld förra veckan och att jag gått igenom en tuff behandling. Som exempel drog läkaren att av tio personer på stan så skulle några ha samma sänka som jag.
Även hjärtat verkar sköta sig. Inga blåsljud, vätska eller nåt annat. Enligt läkaren såg det jättebra ut.
Efter en del oklarheter fick han även fram resultatet av min bröstkorgsröntgen. De hade nämligen skrivit i fel datum. Nåväl. Allt var rent. Inget cancerskit någonstans!. När det gäller prickarna i lungorna, som de sett tidigare men som nu är borta, så drog läkaren samma exempel som tidigare; att av tio personer på stan så skulle några ha prickar på lungorna. Det behöver inte betyda att man har cancer. Det är först vid en magnetröntgen som sådant syns.
Fatta! Det har snart gått ett år sedan jag fick "aprilskämtet" levererat. Och nu har jag bara två omgångar med Herceptin (antikroppar) kvar. Sedan blir det en ny bröstkorgsröntgen och ultraljud av hjärtat och efter det ytterligare ett läkarbesök (troligtvis i april/maj någon gång). Sedan ska jag vara FRISK!!!!!!!!!!!!!!!
Jag har inte riktigt fattat att dagens läkarbesök gick så bra. Som jag oroat mig. Känner mig glad, men tom - och TRÖTT.
I kväll blir det middag med alla barnen här hemma. Så himla skönt. Nu jäklar är jag på gång. ;)
Kramar
Taggar: Onkologläkaren;