Klockan är 14.30 och jag är hemma igen. Vilken grej jag varit med om alltså! Och enligt läkarna var det ett lyckosamt ingrepp.
När jag kom ner till operationsrummet förbereddes jag med elektroder över hela kroppen och 8.30 kom läkaren. Fick lokalbedövning i ljumsken och sedan körde han igång.
Genom ett några millimeter stort hål i ljumsken matade han in tre katetrar. Kändes inte alls - förrän han körde in de i hjärtat... Det var en läskig känsla.
Med katetrarna stimulerade de hjärtat för de ville ha igång en hjärtklappning. När inte det gick fick jag dropp (tror det var adrenalin eller nåt) och då fick jag spontan hjärtklappning. Det kändes jättejobbigt. Men det varade bara några minuter innan de fick det att sluta. Då hade de sett var felet satt.
Då drog han ut en av katetrarna och matade in en lite tjockare som han kunde "bränna" med. DET kändes läskigt. Gjorde skitont i bröstet så jag fick lite smärtstillande.
Sist stimulerade de hjärtat för att försöka få igång en hjärtklappning. Men trots att de gjorde det två gånger i vardera flera minuter så fick jag ingen hjärtklappning. Därmed var det ett lyckat ingrepp!!!
Fick inte röra minsta muskel på 2 timmar efter det. Det enda jag kände när jag sedan började röra på mig var domning i låret/ljumsken av lokalbedövningen. Annars inget alls. :)
Nu är jag hemma och mår rätt bra. Känner mig trött bara. Får inte bära tungt på en vecka, men jag har inte tänkt börja bära Harry på våra promenader precis ... ;)
Kramar
Lyckat ingrepp
Taggar:
Ablation;