Krafterna räcker inte till. Långt därifrån. Går mellan sängen, soffan och köksbordet. Sover en stund på dagen. Tufft. Men behandlingen tar väl ut sin rätt. I morgon måste jag dessutom kolla om jag ska fortsätta med samma stora dos av kortison under hela strålningen. Måste i så fall hämta ut mer. Gäller bara att få tag på någon läkare på strålningen som vet det. I morgon krockar det ju dessutom med perukutprovningen. Men jag har ju både son och dotter med mig, så jag får väl sätta lite fart på dem. ;)
Eftermiddagen har tillbringats med dottern och sonen. Hon hade med sig jättegott hembakat med sig. :)
Nu har vi ätit pressad potatis och soyakyckling. Smakade riktigt gott. Tack alla. Kärlek. Nu har ungdomarna dragit på innebandyträning och maken är ute på en solig promenad med Harry.
Resten av kvällen blir det nog tv. Sen kör vi varvet runt igen. Hoppas jag blir piggare snart.
Kramar
Förstår att du har det riktigt tufft! Men, som du beskriver det också en hel del "mys" med familjen. Jag var som du mer dragen åt salt än sött (galen i chips), men det var under cellgiftsbehandlingen som jag fick konstiga smakupplevelser inte under antikroppsbehandlingen. Men, det är säkert olika.
Hoppas nu krafterna återkommer snart :) Många styrkekramar!