Kände redan i morse när jag vaknade att jag var piggare. Pratade med kuratorn på onkologen idag om min "downperiod" och hon sa att det vore konstigare om jag inte hade sådana dagar. Eftersom jag går och bär med mig tankar om min sjukdom hela tiden och inte har någon utstakad framtid, så har jag ingen "energibank" att fylla på med. Alla krafter går liksom åt bara av att ta mig igenom vardagen.
Hon tyckte att jag skulle ge mig själv mer tid och lägga över mer ansvar på familjen, för (som hon sade): "Du är ju inte sjukskriven för att gå ut med hunden utan du är ju sjukskriven för att du är sjuk." Hon har en poäng där. Men det är så lätt att bara köra på i sina vanliga hjulspår trots att orken kanske tryter ibland. Alla har väl massor att göra och då är det så svårt att säga nej. Fast de är ju oftast friska...
Vi bestämde också att hon ska hjälpa mig med olika delmål för att jag ska kunna ha något att fokusera på. För den här väntan och oron kan göra vem som helst tokig. Att inte heller veta om eller när jag får någon rätsida på armen tär också. Nu får vi se om jag får lymfdränage när jag kommer till lymfkliniken den 8 april, eller i alla fall tid för sådan. Kommer jag igång med det och armen förhoppningsvis blir lite mindre svullen så VILL jag börja jobba.
Efter besöket hos kuratorn gick jag till nästa korridor där jag fick en ny Herceptindos. I dag gick det också bra och tog inte alls lika lång tid som förra gången. Sköterskan sa att de börjar komma in i sina nya rutiner nu efter flytten.
Fick också tid hos läkaren. Ska dit den 11 april och dagen efter ska jag tillbaka för ny Herceptindos. Två dagar efter det, den 14 april, ska jag tillbaka till kuratorn igen.
Nej, nu är jag trött.
Kram
Hon tyckte att jag skulle ge mig själv mer tid och lägga över mer ansvar på familjen, för (som hon sade): "Du är ju inte sjukskriven för att gå ut med hunden utan du är ju sjukskriven för att du är sjuk." Hon har en poäng där. Men det är så lätt att bara köra på i sina vanliga hjulspår trots att orken kanske tryter ibland. Alla har väl massor att göra och då är det så svårt att säga nej. Fast de är ju oftast friska...
Vi bestämde också att hon ska hjälpa mig med olika delmål för att jag ska kunna ha något att fokusera på. För den här väntan och oron kan göra vem som helst tokig. Att inte heller veta om eller när jag får någon rätsida på armen tär också. Nu får vi se om jag får lymfdränage när jag kommer till lymfkliniken den 8 april, eller i alla fall tid för sådan. Kommer jag igång med det och armen förhoppningsvis blir lite mindre svullen så VILL jag börja jobba.
Efter besöket hos kuratorn gick jag till nästa korridor där jag fick en ny Herceptindos. I dag gick det också bra och tog inte alls lika lång tid som förra gången. Sköterskan sa att de börjar komma in i sina nya rutiner nu efter flytten.
Fick också tid hos läkaren. Ska dit den 11 april och dagen efter ska jag tillbaka för ny Herceptindos. Två dagar efter det, den 14 april, ska jag tillbaka till kuratorn igen.
Nej, nu är jag trött.
Kram