Det blev ingen operation - förrän i morgon. Pust.
Maken och jag "stämplade in" på sjukhuset prick klockan 09.30 i går. So far so good. Efter en stund togs jag emot av en sköterska som tömde mig på fem provrör med blod. Därefter fick vi gå ner en trappa för att göra ett EKG. Upp på avdelningen igen och klockan hade redan hunnit bli elva. Dags för lunch. Den fick jag på avdelningen, men maken fick klara sig utan. Smög åt honom några mackor i alla fall.
Efter en stund blev jag tilldelat ett rum, ett öde rum för fyra personer. Där fanns två sängar och en tv. Det var i princip allt. Och kallt var det, inte bara i rummet utan på hela sjukhuset. Vi frös som 17 båda två. Strax efter klockan ett kom sjukgymnasten och berättade att jag skulle göra andningsövningar efter operationen. Men hon hann knappt klart förrän en sköterska kom och drog i mig för att jag skulle ner och göra en lungröntgen.
Uppe på avdelningen igen kom avdelningsläkaren/underläkaren som ska assistera vid min operation. Efter någon timme kom även kirurgen som ska utföra operationen. Fick berättat för mig allt om ingreppet och att jag kommer att ha rejält ont efteråt och några veckor framåt.
Av kirurgen fick vi dessutom veta att min operation blivit uppskjuten till torsdag morgon. Det hade tydligen kommit en patient från Värmland som behövde opereras akut. Suck. Kändes rätt trist tills jag fick veta att jag kunde åka hem över natten och vara tillbaka först klockan 18 i kväll. Men innan jag fick gå hem skulle jag prata med narkosläkaren - och han dröjde förstås. Var ute och pratade med sköterskorna och de ringde på honom. Efter en stund kom han och efter det hade klockan blivit 17.
Checkade ut från avdelningen och åkte iväg, handlade lite mat och hem och åt. Sedan började jag jaga mamma på telefon eftersom även hon hade varit hos läkaren på dagen. Hon har haft så ont i ryggen och ville söka för det. Visste att syrran var med henne. Ringde både mamma och syrran, men inget svar.... Blev orolig. Skickade ett meddelande till syrrans mobil och fick svaret att mamma mist synen på ett öga och att läkaren misstänkt proppar, men att det inte var det. Blev ännu mer orolig.
Sent på kvällen ringde syrran. Mamma har starr och förlorade synen på ögat för några veckor sedan. Inget av detta har lilla mamma berättat för någon. I stället har hon gått och varit sjukt orolig över detta. När de kom till läkaren i går berättade mamma det för syrran. Då drog hela sjukvårdsmaskineriet igång för att undersöka mamma. Det blev inte bara besök på vårdcentralen, utan även på två sjukhus.
Pratade med mamma senare på kvällen. Då lät hon lugn och glad. På ena ögat såg hon inte alls att läsa hos ögonläkaren. Men på det andra hade hon tydligen kunnat läsa alla rader uppifrån och ner.... Ruggigt högt blodtryck hade hon också. Min älskade lilla mamma. Som jag hade velat vara hos henne nu. Men jag har mig själv att tänka på. Måste fokusera på min egen hälsa och operation.
Så här sitter jag... Blir i alla fall fika hos svärmor (med nybakade bullar :) innan jag drar tillbaka till sjukhuset.
Kramar
Maken och jag "stämplade in" på sjukhuset prick klockan 09.30 i går. So far so good. Efter en stund togs jag emot av en sköterska som tömde mig på fem provrör med blod. Därefter fick vi gå ner en trappa för att göra ett EKG. Upp på avdelningen igen och klockan hade redan hunnit bli elva. Dags för lunch. Den fick jag på avdelningen, men maken fick klara sig utan. Smög åt honom några mackor i alla fall.
Efter en stund blev jag tilldelat ett rum, ett öde rum för fyra personer. Där fanns två sängar och en tv. Det var i princip allt. Och kallt var det, inte bara i rummet utan på hela sjukhuset. Vi frös som 17 båda två. Strax efter klockan ett kom sjukgymnasten och berättade att jag skulle göra andningsövningar efter operationen. Men hon hann knappt klart förrän en sköterska kom och drog i mig för att jag skulle ner och göra en lungröntgen.
Uppe på avdelningen igen kom avdelningsläkaren/underläkaren som ska assistera vid min operation. Efter någon timme kom även kirurgen som ska utföra operationen. Fick berättat för mig allt om ingreppet och att jag kommer att ha rejält ont efteråt och några veckor framåt.
Av kirurgen fick vi dessutom veta att min operation blivit uppskjuten till torsdag morgon. Det hade tydligen kommit en patient från Värmland som behövde opereras akut. Suck. Kändes rätt trist tills jag fick veta att jag kunde åka hem över natten och vara tillbaka först klockan 18 i kväll. Men innan jag fick gå hem skulle jag prata med narkosläkaren - och han dröjde förstås. Var ute och pratade med sköterskorna och de ringde på honom. Efter en stund kom han och efter det hade klockan blivit 17.
Checkade ut från avdelningen och åkte iväg, handlade lite mat och hem och åt. Sedan började jag jaga mamma på telefon eftersom även hon hade varit hos läkaren på dagen. Hon har haft så ont i ryggen och ville söka för det. Visste att syrran var med henne. Ringde både mamma och syrran, men inget svar.... Blev orolig. Skickade ett meddelande till syrrans mobil och fick svaret att mamma mist synen på ett öga och att läkaren misstänkt proppar, men att det inte var det. Blev ännu mer orolig.
Sent på kvällen ringde syrran. Mamma har starr och förlorade synen på ögat för några veckor sedan. Inget av detta har lilla mamma berättat för någon. I stället har hon gått och varit sjukt orolig över detta. När de kom till läkaren i går berättade mamma det för syrran. Då drog hela sjukvårdsmaskineriet igång för att undersöka mamma. Det blev inte bara besök på vårdcentralen, utan även på två sjukhus.
Pratade med mamma senare på kvällen. Då lät hon lugn och glad. På ena ögat såg hon inte alls att läsa hos ögonläkaren. Men på det andra hade hon tydligen kunnat läsa alla rader uppifrån och ner.... Ruggigt högt blodtryck hade hon också. Min älskade lilla mamma. Som jag hade velat vara hos henne nu. Men jag har mig själv att tänka på. Måste fokusera på min egen hälsa och operation.
Så här sitter jag... Blir i alla fall fika hos svärmor (med nybakade bullar :) innan jag drar tillbaka till sjukhuset.
Kramar