memyselfaj.webblogg.se

Har precis varit ute på en promenad med Harry i kylan. Nästan minus 10 grader. Det är helt sjukt. I alla fall var jag till vårdcentralen i går och kollade blodtryck och puls igen. Båda var bättre än förra gången, men pulsen är fortfarande för hög. Frågan är varför hjärtat rusar? Är det av Herceptinet tro? Kanske såg de det när jag var och ultraljudade hjärtat förra veckan? Förra veckan var helt sjuk med en massa positiva saker. På onsdagskvällen var maken och jag på teater (tack Å & C). Den var både bra och intressant. Kändes riktigt skönt efteråt. Var riktigt upprymd. På fredagkvällen var vi ute med makens jobb. Blev riktigt, riktigt god mat och många, många härliga skratt. Ja, det var en mysig kväll. I söndags var det fullt upp. Först och främst var hela familjen bjuden till äldsta dottern på adventsfika. Hon hade bakat bullar och saffranskaka och gjort knäck. Fick riktig julkänsla där faktiskt. Sedan bar det av till stadens stora torg för att se landets största julkonsert, som för övrigt spelades in för att visas på tv på julafton. Enligt polisen var det 30 000 människor på plats! Riktigt mäktigt. Därifrån åkte vi direkt för att se revy, som också den spelades in för att visas på tv i januari nån gång. Tack F för att du tänkte på oss när biljetterna dök upp. Efter den veckan var jag full av positiv energi. Men så kom måndagen och vardagen fick ner mig på jorden igen. Efter beskedet på vårdcentralen kändes det tungt. Fan, ska det aldrig ta slut på elände? Vad händer om jag inte får ta Herceptinet längre - om det är det som påverkar hjärtat? Vad händer då med cancern? Jag grubblar och grubblar. Dagarna räcker knappt till. Dessutom har barnen intensivt med skola och universitet och maken jobbar häcken av sig, så det känns ensamt just nu. Då blir det en massa grubblerier. Tur att jag har Harry. Han är glad jämt. Kramar