Idag blev det en sån där behaglig slappdag. Varit iväg och fikat, promenerat med Harry och käkat middag. Det är ungefär det vi gjort idag. Skönt.
I morgon blir det åka av. Då ska jag till Stockholm igen. Måste ta hand om lilla mamsen. Hon har fått utstå så mycket de senaste dagarna - en snart 90-årig människa. Hur tänker man då? Skulle kunna skriva spaltmetrar, men som sagt - tystnaden är mitt vapen. Det de inte vet ska de heller inte få veta. Fan vad skönt det känns.
Försöker vänja av Harry med att få människomat blandat i sin mat. Han äter inte hundmaten utan något gott i. Maken ställde ner skålen med bara hundmat i morse. Harry var framme och luktade, men vände och gick därifrån. Samma sak nu på kvällen. Hur länge ska vi få hålla på innan han äter sin hundmat? Det gör så ont i mitt hjärta. Han är ju van att vi blandar i godsaker i maten.
Nu måste jag nog sätta mig vid datorn en stund. Har en del att fixa med kursen.
Kramar
Snart blommar liljekonvaljen. :)
Även om vi inte känner varandra så uppfattar jag på flera sätt din kämparglöd, härligt! Blir lite full i skratt när du berättar om Harrys matvanor :) Vår bearded collie, som blev 12 år, vande sig aldrig vid enbart hundmat. Vi var alltid tvungna att blanda i lite av vår mat. Hade vi ätit något som hon inte åt tog vi några köttbullar och delade i små, små bitar och blandade i. Kram och lycka till med skrivandet!