Idag är en sån där seg dag när man inte får så mycket gjort. Ni fattar vad jag menar va? Skulle behöver göra det och det och det.... Men nej. Kan lika bra göra allt det i morgon typ.
Hur som helst så verkar Harry vara på g igen. Skönt. Han får behålla både mat och vatten. :)
Börjar bli ordentligt trött på att tala om mina krämpor, men vad sjutton... Det var ju därför jag började blogga. För att berätta om min bröstcancer. Sen har det blivit en del annat skit efter det, men det var ju inget jag visste från början. Jag som knappt varit förkyld innan... Inte undra på att man blir rätt nere ibland. Det var ju inte det här livet jag drömde om direkt. Jag som (nästan) alltid gått till jobbet på morgonen med ett leende på läpparna. Annat är det nu.
Ringde på dörren förut och utanför stod en kille från Posten. Han hade ett paket med sig och ett tag blev jag faktiskt lite glad: ett paket till mig? Men när han frågade om det fanns något företag på den här adressen förstod jag att paketet inte var till mig. Fel adress. ;)
Nä nu har jag gnällt färdigt för den här gången. ;) Måste gå ut med Harry. Ut i regn och rusk med andra ord... ;)
Kramar