I dag var jag till läkaren på onkologen. Läkarbesöket var en möjlighet för mig (oss) att ställa alla frågor samt ett försök för läkaren att klargöra min status samt hur vi går vidare. Blev jag något klokare? Jo, kanske så småningom när allt får sjunka in. Men just nu är allt en enda röra där uppe i "kontoret".
De fick i alla fall bort all cancer i samband med lungoperationen. De tre lymfkörtlarna de tog bort såg fina ut, men innehöll spår av kol - alltså sjukdomen kol. Nu är det inget jag behöver oroa mig för, för det är tydligen normalt med tanke på all rök man utsätts - och utsatts - för genom åren. Har ju aldrig rökt själv, men utsattes för det under min uppväxt. Enligt läkaren kan den passiva rökning vi utsätts för orsaka det. Läskigt.
När det gäller min yrsel, så ska jag ta en massa blodprov den här veckan för att de ska kunna se om jag har någon brist någonstans. Utifrån det ska de se om jag behöver någon röntgen. Tydligen kan man skickas hem efter en operation med en liten blod för lite i kroppen. Det känns ju tryggt...
Vad gäller min ledvärk så ska jag fortsätta äta Alvedon i kombination med Ibumetin eftersom de tror att det är en inflammation som kommit efter cellgiftsbehandlingen för två år sedan.
Min venport, som sitter i bröstet, tyckte läkaren att jag ska behålla en tid. Det första året ska jag tydligen kontrolleras 2-3 gånger med röntgen och då kan det vara bra att ha den. Å andra sidan så sprutar de inte gärna in kontrastvätska genom porten eftersom slangen kan lossna från den då. Ja, ja... Den får väl sitta tills jag känner att jag vill skiljas från både den och minnena av cancern.
Rörigt skrivet, men jag är så himla trött. Typiskt efter några timmar på sjukhuset. Blir så sjukt sömnig.
Min sjukskrivning sträcker sig till den 1 oktober, men känner jag att jag inte orkar så skulle jag ringa läkaren och be om förlängning. Kan säga så mycket som att det inte bara är att gå tillbaka till jobbet som efter en förkylning. Det är mycket som ska hinna återhämta sig innan jag kan producera något vettigt. Så känns det nu i alla fall. Hur det känns om någon vecka vet jag först då.
Verkar som att jag har slem i bröstet efter operationen, så läkaren skrev ut medicin som jag ska ta i någon vecka. Måste försöka få upp det, för det irriterar och framkallar hosta. Och hostar gör jag ändå när jag blir anfådd.
Hur som helst så är det jädrigt skönt att de fått bort all cancer, men enligt läkaren så har han inte haft någon patient på sina 30 år som behövt så många undersökningar innan de kunnat fatta beslut om åtgärd.
Nä, nu ska jag lägga mig och vila. Känner mig helt slut. Ute har dessutom solen försvunnit och regnet slår mot fönstret. Då känns det ännu mer tillåtet att krypa ner en stund.
Ska låta allt sjunka in någon dag. Sedan kanske jag orkar och kan glädjas åt beskedet att jag är färdigbehandlad och bara ska gå på kontroller framöver.
Kramar
De fick i alla fall bort all cancer i samband med lungoperationen. De tre lymfkörtlarna de tog bort såg fina ut, men innehöll spår av kol - alltså sjukdomen kol. Nu är det inget jag behöver oroa mig för, för det är tydligen normalt med tanke på all rök man utsätts - och utsatts - för genom åren. Har ju aldrig rökt själv, men utsattes för det under min uppväxt. Enligt läkaren kan den passiva rökning vi utsätts för orsaka det. Läskigt.
När det gäller min yrsel, så ska jag ta en massa blodprov den här veckan för att de ska kunna se om jag har någon brist någonstans. Utifrån det ska de se om jag behöver någon röntgen. Tydligen kan man skickas hem efter en operation med en liten blod för lite i kroppen. Det känns ju tryggt...
Vad gäller min ledvärk så ska jag fortsätta äta Alvedon i kombination med Ibumetin eftersom de tror att det är en inflammation som kommit efter cellgiftsbehandlingen för två år sedan.
Min venport, som sitter i bröstet, tyckte läkaren att jag ska behålla en tid. Det första året ska jag tydligen kontrolleras 2-3 gånger med röntgen och då kan det vara bra att ha den. Å andra sidan så sprutar de inte gärna in kontrastvätska genom porten eftersom slangen kan lossna från den då. Ja, ja... Den får väl sitta tills jag känner att jag vill skiljas från både den och minnena av cancern.
Rörigt skrivet, men jag är så himla trött. Typiskt efter några timmar på sjukhuset. Blir så sjukt sömnig.
Min sjukskrivning sträcker sig till den 1 oktober, men känner jag att jag inte orkar så skulle jag ringa läkaren och be om förlängning. Kan säga så mycket som att det inte bara är att gå tillbaka till jobbet som efter en förkylning. Det är mycket som ska hinna återhämta sig innan jag kan producera något vettigt. Så känns det nu i alla fall. Hur det känns om någon vecka vet jag först då.
Verkar som att jag har slem i bröstet efter operationen, så läkaren skrev ut medicin som jag ska ta i någon vecka. Måste försöka få upp det, för det irriterar och framkallar hosta. Och hostar gör jag ändå när jag blir anfådd.
Hur som helst så är det jädrigt skönt att de fått bort all cancer, men enligt läkaren så har han inte haft någon patient på sina 30 år som behövt så många undersökningar innan de kunnat fatta beslut om åtgärd.
Nä, nu ska jag lägga mig och vila. Känner mig helt slut. Ute har dessutom solen försvunnit och regnet slår mot fönstret. Då känns det ännu mer tillåtet att krypa ner en stund.
Ska låta allt sjunka in någon dag. Sedan kanske jag orkar och kan glädjas åt beskedet att jag är färdigbehandlad och bara ska gå på kontroller framöver.
Kramar