Måndag och en ny vecka står för dörren. Det är sjukt vad veckorna rullar på. I dag är det för övrigt bara 64 dagar tills vi åker till Thailand. Har verkligen vågat börja se fram mot det.
Helgen har varit lugn. Maken och jag intog brunch på stan i lördags. Blev kaffe och macka på Wasa. Sedan gick vi runt en stund, ända tills jag fick ett stort skavsår på hälen av mina nya kängor. Typiskt. Så i dag är det foppatofflor som gäller. På lördagseftermiddagen tog vi med Harry och gick i ett motionsspår utanför stan. Fåglarna sjöng, solen sken och det var supervarmt. Fick till och med plocka av mig jackan - den 1 oktober!
Annars fortsätter jag kämpa på. Känns väl lite bättre nu tror jag. Men det är ändå tufft att må så här, att inte kunna förklara vad det är för fel. Allt känns bara så himla tungt. Men, som sagt, jag tror att det känns lite bättre nu. Ska tillbaka till läkaren på vårdcentralen på fredag, så får vi se vad han säger om mitt hjärta och blodtryck. Har haft ytterligare ett tillfälle när hjärtat rusat sedan jag var hos honom förra gången. Skulle ju åka in akut om det uppstod igen, men det hände i stugan i Rättvik och gick snabbt över.
Min sjukskrivning har förlängts till 16 januari. Känner jag mig bättre innan dess kan jag ju avbryta den, men vad ska jag gå tillbaka till? Något jobb har jag nog inte från och med december vad det verkar. Känns för jävligt rent ut sagt. I dag har jag skickat in ett nytt påskrivet anställningskontrakt till tidningens nya ägare, bara för att de ska kunna säga upp mig i - vad ska jag tro - december?! Makes no sense.
Känns som att jag betat av mina prövningar nu längs livets väg. Någon gång borde det ju vända. Eller?!
Kramar
1
Anonym
Jag spår en ljus och framtid för dig. Bara bättre och bättre för var dag som går :).
Kram Åsa