Vilken underbar läkare (Lars Andreassen) jag har på onkologen. Han är pedagogisk och ser mig som människa och hur jag mår. Inte känns det heller som att några frågor är för dumma att ställa. Han svarar på allt. Och framför allt - han tar sig tid. I går satt jag, maken och äldsta dottern och pratade med honom i nästan en timme. Helt suveränt.
Efter alla röntgen, ultraljud och mammografi som jag gjort den senaste månaden skulle jag alltså få svar i går hur min status är. Egentligen kan man säga att det inte hänt så mycket med pricken i lungan. Det de ser är att aktiviteten i den har ökat från drygt elva procent till drygt 15. Vad nu det innebär?! I alla fall så ska läkarna prata ihop sig på en rond denna vecka. Därefter får jag veta om de antingen ska göra en punktion av pricken och gå in med en liten eller mellannål för att ta prover. Eller så blir det en operation som man inte vet förrän efteråt vad de gjort. Kanske tar de bort pricken och övre delen av vänstra lungan. Men det ser de först när de öppnat mig.
I övrigt såg de inga förändringar i min kropp, vare sig på andra organ eller skelettet. Blev fortsatt sjukskriven för att samla krafter inför en eventuell operation och efterföljande medicinering.
Naturligtvis är jag inte bara sjukskriven därför. Nej, jag mår självklart inte bra mitt i allt det här. Känns som att världen snurrar på runt mig medan jag kämpar för att hålla mig över vattenytan. Återhämtningen efter rosfebern har tagit tid och jag har varit trött. I dag fick jag besked av läkaren att mina blodvärden, snabbsänkan och vita blodkroppar i alla fall är så bra att jag kan sluta med penicillinet.
Nu på morgonen har jag varit iväg till sjukhuset igen och fått mig en dos Herceptin. Tanken var ju att förra gången skulle vara den sista, men jag blev ordinerad det av läkaren i går. Kanske håller det tillbaka pricken i lungan. Vad vet jag?! Ger mig en jäkla värk i lederna gör det i alla fall.
Medan jag låg och fick droppet så kom kuratorn in och pratade. Skulle egentligen till henne i eftermiddag, men vi "slog två flugor i en smäll" och pratade under tiden, så slipper jag åka tillbaka till sjukhuset en gång till i dag.
Nu är jag så jäkla trött. Sover som en gris om nätterna, men är ändå trött. Blir nog till att vila en stund innan det blir promenad med Harry. Läkaren sade att jag skulle ta det lugnt med träningen, men att jag skulle ta promenader med vovven i stället. Får se hur det blir med det för jag är jättesugen på att komma igång och träna igen efter rosfebern.
Förresten. I morgon ska jag på spa med mellandottern. Blir ett underbart dygn. Det är jag helt säker på. Berättar mer om det senare.
Kramar
Efter alla röntgen, ultraljud och mammografi som jag gjort den senaste månaden skulle jag alltså få svar i går hur min status är. Egentligen kan man säga att det inte hänt så mycket med pricken i lungan. Det de ser är att aktiviteten i den har ökat från drygt elva procent till drygt 15. Vad nu det innebär?! I alla fall så ska läkarna prata ihop sig på en rond denna vecka. Därefter får jag veta om de antingen ska göra en punktion av pricken och gå in med en liten eller mellannål för att ta prover. Eller så blir det en operation som man inte vet förrän efteråt vad de gjort. Kanske tar de bort pricken och övre delen av vänstra lungan. Men det ser de först när de öppnat mig.
I övrigt såg de inga förändringar i min kropp, vare sig på andra organ eller skelettet. Blev fortsatt sjukskriven för att samla krafter inför en eventuell operation och efterföljande medicinering.
Naturligtvis är jag inte bara sjukskriven därför. Nej, jag mår självklart inte bra mitt i allt det här. Känns som att världen snurrar på runt mig medan jag kämpar för att hålla mig över vattenytan. Återhämtningen efter rosfebern har tagit tid och jag har varit trött. I dag fick jag besked av läkaren att mina blodvärden, snabbsänkan och vita blodkroppar i alla fall är så bra att jag kan sluta med penicillinet.
Nu på morgonen har jag varit iväg till sjukhuset igen och fått mig en dos Herceptin. Tanken var ju att förra gången skulle vara den sista, men jag blev ordinerad det av läkaren i går. Kanske håller det tillbaka pricken i lungan. Vad vet jag?! Ger mig en jäkla värk i lederna gör det i alla fall.
Medan jag låg och fick droppet så kom kuratorn in och pratade. Skulle egentligen till henne i eftermiddag, men vi "slog två flugor i en smäll" och pratade under tiden, så slipper jag åka tillbaka till sjukhuset en gång till i dag.
Nu är jag så jäkla trött. Sover som en gris om nätterna, men är ändå trött. Blir nog till att vila en stund innan det blir promenad med Harry. Läkaren sade att jag skulle ta det lugnt med träningen, men att jag skulle ta promenader med vovven i stället. Får se hur det blir med det för jag är jättesugen på att komma igång och träna igen efter rosfebern.
Förresten. I morgon ska jag på spa med mellandottern. Blir ett underbart dygn. Det är jag helt säker på. Berättar mer om det senare.
Kramar