Allt gick bra med makens operation igår. Vet inte varför jag kände sådan oro. Det var i alla fall underbart när jag fick höra hans röst senare på kvällen. Han hade väldigt ont i magen av gasen de fyller magen med för att se att det inte läcker någonstans och det satt i fortfarande i morse. Men han kände sig mycket piggare och skulle precis gå ut och äta frukost när jag pratade med honom. Min älskade lilla gubbe. ;)
Känns skönt att gårdagen är över. Inget sånt mer nu tack. Om bara jag kunde få något vettigt besked också. Låt vara att de beslutar sig för att ta bort den del av lungan där pricken sitter. Bara det blir gjort nån gång och jag får gå vidare. För nu börjar det bli riktigt, riktigt tråkigt att inte få rå om sitt eget liv och vardagen. Förhoppningsvis är det ett sundhetstecken att jag känner så. Ett bevis på att jag kommer gå stark även ur det här. :))
Nu får ni ha en trevlig tisdag för det ska jag ha. :))
Kramar
1
Anette Rosenlund
2
Inger
Hej Nettan.
Jätteroligt att höra från dig. Milda är brorsans dotterdotter. Själv har jag inte några barnbarn ännu. Har för mig att du var mycket snabbare att skaffa barn än vad jag var. Jag fick min första 1987.
Allt bra med dig annars?
Kram
Hej Inger!
Kul att höra att det gick bra för din lilla "gubbe". Nu hoppas jag bara att du får ett bra besked snart. Vems är lilla Milda? Jag hade dop i helgen. Det var min stora son, Anders, som döpte sitt andra barn. En liten flicka som heter Jennifer. Hans första barn är nästan 2½ år och heter Emilia. Underbara barn! Ni får ha det så bra och jag önskar er en trevlig helg.
Kram, Nettan