memyselfaj.webblogg.se

Dagens situation är mycket värre än den jag hamnade i i april förra året. Det är så mycket ? och väntan på utredningar, läkarbesök och besök hos sjukgymnast tar sån tid. I april förra året var jag ju igång med cellgiftsbehandling bara några dagar efter beskedet. Nu vet jag inte ens vad det är för besked jag väntar. Vet ju inte ens om det har med cancern att göra. Fan alltså. I grunden är jag fortfarande lika stark och tänker lika som jag gjorde då, att pricken i lungan kan vara något helt ofarligt som jag burit med mig länge. Men, allt är så ovisst. Jag vill ha besked - helst i går. Och känna mig frisk. Och att handen/armen blir bra igen - så att jag åtminstone kan jobba lite. Ja, det är mycket nu.... ;) Kramar