Status quo
Ingen läkare har ringt. Skulle ju ha ringt i går för att ge mig svar på mina prover och en tid till röntgen. Men här sitter jag och väntar, och väntar... Varför gör han så här? Säger att han ska ringa, men inte gör det? Andra gången på kort tid nu... Bedrövligt! Visst, han kanske inte har så mycket att berätta (om proverna var bra och om han inte fått någon tid för röntgen), men då kan han väl ringa och säga DET åtminstone eftersom han lovade ringa. Allt detta skapar så mycket oro och väntan i onödan.
I går eftermiddag fick jag ett överraskande besök. Min chef L ringde och när vi pratat en stund sade hon att hon var på väg för att hälsa på mig. Snacka om jag blev glad. :) Det är sådana överraskningar jag behöver mitt i allt detta. Med alla grubblerier i huvudet är det svårt för mig att göra något av min vardag. Det blir mest att jag går runt och funderar. Svårt att släppa tankarna på det här med cancer och vad som finns i min kropp egentligen. Jag har ju inte bjudit in fanskapet, så varför finns det där?
Som sagt, inget nytt sedan i går. Bara väntan.
Förresten... Harry spydde på mattan under soffbordet i dag. Och vad var det han fick upp? Jo, ludd från en leksak.... Som om han inte skulle få tillräckligt med mat?! Den rackarn.
Kramar