memyselfaj.webblogg.se

Nu är den gjord - skiktröntgen med 0,7 mg radioaktivt socker i blodet + 1 liter kontrastvätska via munnen + kontrastvätska direkt i blodet. Det var lite pirrigt när jag och maken åkte mot sjukhuset strax efter klockan 10 i morse. Han fick sitta med i det vanliga väntrummet, men när jag väl blev omhändertagen blev jag isolerad i ett enskilt rum med tv och radio, så då fick han inte vara med. Fick inte ens ha med mig egna skvallertidningar in i rummet på grund av strålningen. Först fick två sköterskor jobba hårt för att hitta en blodåder att sticka mig i. Den hittade de på handryggen. Upplevde att båda sköterskorna var fumliga och fick det också bekräftat en stund senare när en annan sköterska kom in på mitt rum och skulle ta ett nytt blodsockerprov. De första sköterskorna hade nämligen glömt att läsa av resultatet på det första.... Det var i alla fall bra. Klockan 11 började jag dricka kontrastvätskan och 11.55 sprutade de i mig sockret som kom direkt från Karolinska sjukhuset i Stockholm. Därefter fick jag vila en timme då jag också drack upp det sista av vätskan. Klockan 12.55 hämtade de mig till röntgen. Den tog cirka en halvtimme och sedan var allt klart och jag kunde pusta ut. Maken kom och hämtade mig och vi åkte och käkade lunch. Love you. Det var ju också väldigt viktigt att ta det lugnt dagen innan denna röntgen. Enligt läkaren fick jag inte ens tugga tuggummi. Och med familjens försorg fick jag göra absolut - ingenting - i går. Jag låg i soffan och tittade på tv hela dagen. Kändes konstigt. Sånt brukar man ju bara göra när man är riktigt sjuk med feber och allt. Fick lite gliringar från familjen att jag exempelvis inte fick tugga maten så intensivt. :) Och som ett brev på posten, bokstavligt talat, kom kallelse från sjukhuset i dag. Ska träffa läkaren nästa onsdag, 3 november, och få reda på resultatet av dagens röntgen. Känns rätt skrämmande. Samtidigt som jag vill ha besked, så vill jag inte... Hoppas i alla fall att jag äntligen får ett besked så att jag kan gå vidare. Har levt i något slags vacum sedan jag blev sjukskriven. Har haft svårt att bryta mig ut och dagarna har bara gått. Tur som fan att jag haft Harry. Annars tror jag att det blivit många timmars grubblande i sängen för min del. Nu ska jag ta plats bredvid maken i tv-soffan eftersom han tagit ledigt resten av dagen för min skull. Kramar