Orolig väntan
Snart vardag igen och onsdagen närmar sig. Äntligen ska jag få besked, men vill jag verkligen veta? Vill jag veta att jag har cancer? Fast å andra sidan vill jag ju veta om jag inte har cancer. Det är tufft och jag önskar inte ens min värsta fiende att hamna i min situation. Jag lär gå som på nålar fram till onsdag. Men med mitt positiva tänk så fixar jag det här. Det vet jag. JAG SKA FIXA DET!!! Det finns liksom inget annat.
Skulle så gärna vilja börja jobba. Men vet inte om jag kan lägga grubblerierna åt sidan så pass att jag kan tänka på annat. Allt verkar så futtigt jämfört med det jag gått och går igenom. Men jag har ju gjort det en gång tidigare, kommit igen alltså. Så det går väl att göra det igen. Just nu känns sjukdomen mig övermäktig fast jag inte vet om jag är sjuk egentligen. Nej, det är för snurrigt. Inte undra på att huvudet är fullt att grubblerier.
Kram
Följer din blogg och önskar dig all lycka imorgon, att du får bra besked. Du verkar vara en otroligt stark och positiv person, men jag förstår att väntan är väldigt jobbig.
Varma hälsningar från Helene(arbetskamrat med R)